19 feb 2016 04:00

24 feb 2016 06:45

De allra flesta blir det folk av

FLEMMING MOURITSEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

En helgdag för ett tag sedan satt jag med mitt förmiddagskaffe och tittade ut genom köksfönstret på den soliga dagen därute. Det var kallt men vackert och folk som promenerade förbi såg förnöjda ut.

Snart kom en ung man intraskande i mitt synfält. En väldigt ung man. Jag skulle tro att han var sådär tre, fyra år gammal. Han var klädd i kängor, jättestor blå overall och en toppluva käckt på sniskan. Egentligen var det ett under att han alls kunde röra sig men han traskade frejdigt på, alldeles ensam.

Borde han vara det?

Jag lutade mig framåt för att kunna se längre bort längs gatan och där kom en förälder med barnvagn och ett syskon till så jag slappnade lättat av och ägnade mig åt overallen igen.

En röd bil kom sakta körande och fortsatte in mot stan. Grabben stod stilla och följde bilen med blicken. Hans ögon var vidöppna och hakan hängde ner mot bröstet. Förmodligen tyckte han att den var jättefin.

Jag undrade om han skulle vilja ha en sådan själv eller om den tanken var för avancerad för honom. Kommer kanske hagalenskapen först när man nått så långt i utvecklingen att man själv kan använda prylen ifråga?

En gång i världen var vi alla som han. Visst hade vi med oss diverse genetiskt betingade egenskaper, egenheter och redan en del erfarenheter men till mångt och mycket var vi oskrivna blad, redo att låta oss påverkas i olika riktningar av de människor som omgav oss och de upplevelser som vi fick.

Jag grubblade på grabben utanför mitt fönster. Om sådär en tjugo år så kommer han i princip att vara en vuxen man med fastlagda åsikter, ambitioner och inställningar. Kommer han då att vara en trevlig ung man som tar hänsyn till andra människor eller kommer han att var en egoistisk typ som inte tvekar på att trampa på andra för att få det som han vill?

Tja, säg det. En sak som jag tyvärr känner mig säker på är att han inte växer upp i ett samhälle som uppmuntrar generositet och vänlighet. Vi matas istället med egoistiska impulser (reklam) och intolerans (Internet) och den bild av vår värld som många ungdomar får idag stämmer dåligt överens med den bild som jag skulle önska att vi vuxna var med och gav dem. Jag är rädd att många föräldrar låter sina juniorer hållas på internet utan att lägga sig i. Då slipper man en massa väsen hemma. Men är det verkligen att göra ungdomarna en tjänst?

Jag såg en kort intervju på tv där en ung kvinna berättade att hon aldrig läste tidningar eller såg på nyheter på tv. Hon fick all sin information om världen via sociala medier och det räckte för henne. Jag minns att jag rös.

Grabben hade nu blivit upphunnen av sin familj och de travade vidare ut ur mitt synfält. Jag önskade honom lycka till med uppväxten och ägnade mig åt mitt kaffe igen. Men jag höll kvar en trösterik tanke medan jag blåste på den heta ytan: De allra flesta blir det folk av. Bra folk.

Hiss: Att det faktiskt kom en del snö som kunde muntra upp sportlovsfirandet.

Diss: Varför finns det inte en lagstadgad maxgräns för hosta på sådär två veckor?

En helgdag för ett tag sedan satt jag med mitt förmiddagskaffe och tittade ut genom köksfönstret på den soliga dagen därute. Det var kallt men vackert och folk som promenerade förbi såg förnöjda ut.

Snart kom en ung man intraskande i mitt synfält. En väldigt ung man. Jag skulle tro att han var sådär tre, fyra år gammal. Han var klädd i kängor, jättestor blå overall och en toppluva käckt på sniskan. Egentligen var det ett under att han alls kunde röra sig men han traskade frejdigt på, alldeles ensam.

Borde han vara det?

Jag lutade mig framåt för att kunna se längre bort längs gatan och där kom en förälder med barnvagn och ett syskon till så jag slappnade lättat av och ägnade mig åt overallen igen.

En röd bil kom sakta körande och fortsatte in mot stan. Grabben stod stilla och följde bilen med blicken. Hans ögon var vidöppna och hakan hängde ner mot bröstet. Förmodligen tyckte han att den var jättefin.

Jag undrade om han skulle vilja ha en sådan själv eller om den tanken var för avancerad för honom. Kommer kanske hagalenskapen först när man nått så långt i utvecklingen att man själv kan använda prylen ifråga?

En gång i världen var vi alla som han. Visst hade vi med oss diverse genetiskt betingade egenskaper, egenheter och redan en del erfarenheter men till mångt och mycket var vi oskrivna blad, redo att låta oss påverkas i olika riktningar av de människor som omgav oss och de upplevelser som vi fick.

Jag grubblade på grabben utanför mitt fönster. Om sådär en tjugo år så kommer han i princip att vara en vuxen man med fastlagda åsikter, ambitioner och inställningar. Kommer han då att vara en trevlig ung man som tar hänsyn till andra människor eller kommer han att var en egoistisk typ som inte tvekar på att trampa på andra för att få det som han vill?

Tja, säg det. En sak som jag tyvärr känner mig säker på är att han inte växer upp i ett samhälle som uppmuntrar generositet och vänlighet. Vi matas istället med egoistiska impulser (reklam) och intolerans (Internet) och den bild av vår värld som många ungdomar får idag stämmer dåligt överens med den bild som jag skulle önska att vi vuxna var med och gav dem. Jag är rädd att många föräldrar låter sina juniorer hållas på internet utan att lägga sig i. Då slipper man en massa väsen hemma. Men är det verkligen att göra ungdomarna en tjänst?

Jag såg en kort intervju på tv där en ung kvinna berättade att hon aldrig läste tidningar eller såg på nyheter på tv. Hon fick all sin information om världen via sociala medier och det räckte för henne. Jag minns att jag rös.

Grabben hade nu blivit upphunnen av sin familj och de travade vidare ut ur mitt synfält. Jag önskade honom lycka till med uppväxten och ägnade mig åt mitt kaffe igen. Men jag höll kvar en trösterik tanke medan jag blåste på den heta ytan: De allra flesta blir det folk av. Bra folk.

Hiss: Att det faktiskt kom en del snö som kunde muntra upp sportlovsfirandet.

Diss: Varför finns det inte en lagstadgad maxgräns för hosta på sådär två veckor?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.