03 mar 2016 04:00

03 mar 2016 04:00

Från en dag till en annan

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

Striden om vem som ska ta över i Vita Huset är i full gång. Den 8 november går amerikanerna till valurnorna för att utse Barack Obamas efterträdare. Länge var den 4 mars en stor och högtidlig dag i USA. Det var då den valde presidenten svor eden, höll sitt första tal och installerades i sitt nya ämbete. Numera har datumet tidigarelagts till den 20 januari men ceremonin är densamma och det är många installationstal som har gett avtryck genom historien.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Mängder med presidenter har hunnit installeras genom åren. Franklin D Roosevelt var den siste som tillträdde just den 4 mars. Med ett nytt författningstillägg som ratificerades 1933 tidigarelades presidentskiftet. Fyra månader ansågs vara en för lång väntetid för en inkommande president.

Numera är det den 20 januari som den valde presidenten formellt börjar sin mandatperiod. Roosevelt blev först med att svära eden enligt den nya ordningen. Själv kom några av hans fraser att bli bevingade när han tillträdde för första gången mitt under depression och dåliga ekonomiska tider:

”Det enda vi har att frukta är fruktan själv”.

Men det är framför allt ett annat känt installationstal som jag fäster vikten vid.


John F Kennedy hade vunnit över republikanernas kandidat Richard Nixon i ett av de jämnaste presidentval som någonsin ägt rum. Endast några tiondelars procent skiljde till Kennedys fördel 1960. Kennedy var med sina blott 43 år den hittills yngste som någonsin hade vunnit ett presidentval och det märktes också på framtoningen. Det var ett frihetstal mitt under det kalla krigets hetaste dagar, ty bara året senare skulle världen stå på randen till ett tredje världskrig under Kubakrisen.

Kennedy menade att amerikanerna inte uppmärksammade ett partis seger utan firade friheten.

”Låt varje nation veta, vare sig den vill oss väl eller illa, att vi ska betala vilket pris som helst, bära vilken börda, möta varje prövning, stödja varje vän, motsätta oss varje fiende, för att säkra frihetens överlevnad och framgång”, fastslog han.

Det finns flera magiska episoder i talet men det mest igenkända citatet är tveklöst uppmaningen på slutet till sitt eget folk.

”Landsmän, fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”.


Om mindre än ett år är det dags för en ny ceremoni vid Capitolium i Washington. Då ska nästa person som får uppdraget att leda världens mäktigaste land lägga den vänstra handen på Bibeln, som inte krävs men som traditionen bjuder, och höja sin högra hand för att upprepa de fraser som mannen framför honom, det vill säga ordföranden i Högsta domstolen, begär.

”Jag svär att jag troget skall utöva Förenta staternas presidentämbete och efter bästa förmåga upprätthålla, värna och försvara Förenta staternas konstitution.”

Det vilar något speciellt över den här företeelsen. Det är som om historiens vingslag gör sig påmind. Jag tänker på alla personer som har stått där och måste ha känt ansvaret över sina axlar.

Allting tog en början när George Washington blev president 1789 fram till Barack Obama som är den 44:e presidenten i USA:s historia. För den som vill grotta ner ser mer i amerikanska politisk historia kan jag rekommendera Lennart Pehrson utmärkta bok USA:s historia som kom ut förra året. Där får man en detaljerad redogörelse av USA:s politiska, militära, ekonomiska och kulturella utveckling med tonvikten på de mest betydelsefulla händelserna under de senaste 250 år sedan.

 

Snart skrivs ny historia. Ska man tro opinionsvindarna och ställningen efter primärvalen hittills kommer de slutliga presidentkandidaterna att heta Donald Trump på den republikanska sidan och Hillary Clinton på den demokratiska sidan. Jag har svårt att se någon av dessa kunna formulera en berättelse likt Kennedys för 55 år sedan men det får historien utvisa. Primärvalen är dessutom långt ifrån avgjorda och allt kan fortfarande hända.

Till dess hålls vi alla på sträckbänken.

Från en dag till en annan.

Allt medan USA förblir var det alltid har varit.

Mängder med presidenter har hunnit installeras genom åren. Franklin D Roosevelt var den siste som tillträdde just den 4 mars. Med ett nytt författningstillägg som ratificerades 1933 tidigarelades presidentskiftet. Fyra månader ansågs vara en för lång väntetid för en inkommande president.

Numera är det den 20 januari som den valde presidenten formellt börjar sin mandatperiod. Roosevelt blev först med att svära eden enligt den nya ordningen. Själv kom några av hans fraser att bli bevingade när han tillträdde för första gången mitt under depression och dåliga ekonomiska tider:

”Det enda vi har att frukta är fruktan själv”.

Men det är framför allt ett annat känt installationstal som jag fäster vikten vid.


John F Kennedy hade vunnit över republikanernas kandidat Richard Nixon i ett av de jämnaste presidentval som någonsin ägt rum. Endast några tiondelars procent skiljde till Kennedys fördel 1960. Kennedy var med sina blott 43 år den hittills yngste som någonsin hade vunnit ett presidentval och det märktes också på framtoningen. Det var ett frihetstal mitt under det kalla krigets hetaste dagar, ty bara året senare skulle världen stå på randen till ett tredje världskrig under Kubakrisen.

Kennedy menade att amerikanerna inte uppmärksammade ett partis seger utan firade friheten.

”Låt varje nation veta, vare sig den vill oss väl eller illa, att vi ska betala vilket pris som helst, bära vilken börda, möta varje prövning, stödja varje vän, motsätta oss varje fiende, för att säkra frihetens överlevnad och framgång”, fastslog han.

Det finns flera magiska episoder i talet men det mest igenkända citatet är tveklöst uppmaningen på slutet till sitt eget folk.

”Landsmän, fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”.


Om mindre än ett år är det dags för en ny ceremoni vid Capitolium i Washington. Då ska nästa person som får uppdraget att leda världens mäktigaste land lägga den vänstra handen på Bibeln, som inte krävs men som traditionen bjuder, och höja sin högra hand för att upprepa de fraser som mannen framför honom, det vill säga ordföranden i Högsta domstolen, begär.

”Jag svär att jag troget skall utöva Förenta staternas presidentämbete och efter bästa förmåga upprätthålla, värna och försvara Förenta staternas konstitution.”

Det vilar något speciellt över den här företeelsen. Det är som om historiens vingslag gör sig påmind. Jag tänker på alla personer som har stått där och måste ha känt ansvaret över sina axlar.

Allting tog en början när George Washington blev president 1789 fram till Barack Obama som är den 44:e presidenten i USA:s historia. För den som vill grotta ner ser mer i amerikanska politisk historia kan jag rekommendera Lennart Pehrson utmärkta bok USA:s historia som kom ut förra året. Där får man en detaljerad redogörelse av USA:s politiska, militära, ekonomiska och kulturella utveckling med tonvikten på de mest betydelsefulla händelserna under de senaste 250 år sedan.

 

Snart skrivs ny historia. Ska man tro opinionsvindarna och ställningen efter primärvalen hittills kommer de slutliga presidentkandidaterna att heta Donald Trump på den republikanska sidan och Hillary Clinton på den demokratiska sidan. Jag har svårt att se någon av dessa kunna formulera en berättelse likt Kennedys för 55 år sedan men det får historien utvisa. Primärvalen är dessutom långt ifrån avgjorda och allt kan fortfarande hända.

Till dess hålls vi alla på sträckbänken.

Från en dag till en annan.

Allt medan USA förblir var det alltid har varit.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.