09 mar 2016 04:00

09 mar 2016 04:00

Sverige, vi har snart ett resultat!

KRÖNIKA: JOHANNA BEIJBOM

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Nu är det inte många dagar kvar till finalen i årets Melodifestival. Under några veckor har nog många av oss suttit bänkade framför tv:n varje lördagskväll för att heja på sitt favoritbidrag. Jag har tyvärr missat några av deltävlingarna då jag själv har vart iväg på spelningar, men i varje paus vi har haft så har mobilen åkt fram för att kunna hänga med något i resultaten.

Jag gillar ju verkligen Melodifestivalen och allt vad det innebär. Tycker att det är en fantastisk folkfest där både kända och okända får chansen att visa vad de går för. När jag var fyra år stod jag ohälsosamt nära tv-skärmen, klappade händerna och fullkomligt jublade av lycka när låten Fångad av en stormvind spelades. Jag var ju så pass liten att jag inte hade en aning om vad programmet handlade om eller vem denna tjej som sjöng var men redan då älskade jag det.

Efter den kvällen fick jag ett kassettband med just Carola som jag faktiskt fortfarande har kvar. Ni kan tänka er den lyckan att få kunna spela sin favoritlåt om och om igen. Dock visste jag inte riktigt hur kassettbandspelaren fungerade så där sprang jag fram och tillbaka till mamma och pappa som fick hjälpa mig att spola tillbaka bandet till låten som mina föräldrar till slut inte kanske uppskattade lika mycket som jag. Då förstod jag inte alls hur man kunde tröttna på en sång, speciellt inte en sådan bra låt som Fångad av en stormvind.

Nästa favoritlåt som jag plågade min familj med var Stjärnorna som vann 1994. Artisterna var Marie Bergman och Roger Pontare. Här blev det ju direkt lite svårare att kunna framföra numret själv hemma då det alltså var en duett. Men som tur var så producerade mamma och pappa en sådan duktig och snäll lillebror som alltid fick ställa upp som min duettpartner. Hur söt tror ni inte att han var som en fyraårig liten Pontare i vardagsrummet med ena änden av hopprepet i handen. Dock var han inte lika glad men fortfarande väldigt söt när han 1996 fick agera Nanne Grönvall i duetten Den vilda med gruppen One more time. Eftersom jag var mycket längre än min lillebror så var det ju en självklarhet att jag blev Maria och han blev Nanne.

1999 var också ett väldigt starkt Melodifestivalminne. När Charlotte Perelli då Nilsson kliver in på scenen och fullkomligt tar alla med storm med hennes äkta schlagerhit Tusen och en natt. Och det var då jag för första gången fick se Sverige vinna Eurovision Song Contest. Jag satt hemma hos mina föräldrars kompisar i deras soffa helt själv, eller ja lillebror sov som en stock bredvid. De vuxna spelade spel i vardagsrummet och när det stor klart att Sverige stod som vinnare skrek jag rakt ut av glädje och väckte därmed en skräckslagen bror och fick alla vuxna att kasta sig upp på övervåningen då det trodde att något alldeles fruktansvärt hade hänt.

Nu på lördag kommer jag liksom många andra sitta och heja på min favorit. Sen får vi verkligen hoppas på en vinst i den stora finalen också så att vi då kommer på en delad första plats av flest vinster med Irland som vunnit hela sju gånger. Ja, snart får vi alltså ett resultat och vem vet, det kanske blir så att vi alla kommer bada nakna på Sergels torg.

Hiss: Bredden i tävlingen

Diss: Att Ola Salos och Peter Jöbacks låt inte gick att rösta på

Nu är det inte många dagar kvar till finalen i årets Melodifestival. Under några veckor har nog många av oss suttit bänkade framför tv:n varje lördagskväll för att heja på sitt favoritbidrag. Jag har tyvärr missat några av deltävlingarna då jag själv har vart iväg på spelningar, men i varje paus vi har haft så har mobilen åkt fram för att kunna hänga med något i resultaten.

Jag gillar ju verkligen Melodifestivalen och allt vad det innebär. Tycker att det är en fantastisk folkfest där både kända och okända får chansen att visa vad de går för. När jag var fyra år stod jag ohälsosamt nära tv-skärmen, klappade händerna och fullkomligt jublade av lycka när låten Fångad av en stormvind spelades. Jag var ju så pass liten att jag inte hade en aning om vad programmet handlade om eller vem denna tjej som sjöng var men redan då älskade jag det.

Efter den kvällen fick jag ett kassettband med just Carola som jag faktiskt fortfarande har kvar. Ni kan tänka er den lyckan att få kunna spela sin favoritlåt om och om igen. Dock visste jag inte riktigt hur kassettbandspelaren fungerade så där sprang jag fram och tillbaka till mamma och pappa som fick hjälpa mig att spola tillbaka bandet till låten som mina föräldrar till slut inte kanske uppskattade lika mycket som jag. Då förstod jag inte alls hur man kunde tröttna på en sång, speciellt inte en sådan bra låt som Fångad av en stormvind.

Nästa favoritlåt som jag plågade min familj med var Stjärnorna som vann 1994. Artisterna var Marie Bergman och Roger Pontare. Här blev det ju direkt lite svårare att kunna framföra numret själv hemma då det alltså var en duett. Men som tur var så producerade mamma och pappa en sådan duktig och snäll lillebror som alltid fick ställa upp som min duettpartner. Hur söt tror ni inte att han var som en fyraårig liten Pontare i vardagsrummet med ena änden av hopprepet i handen. Dock var han inte lika glad men fortfarande väldigt söt när han 1996 fick agera Nanne Grönvall i duetten Den vilda med gruppen One more time. Eftersom jag var mycket längre än min lillebror så var det ju en självklarhet att jag blev Maria och han blev Nanne.

1999 var också ett väldigt starkt Melodifestivalminne. När Charlotte Perelli då Nilsson kliver in på scenen och fullkomligt tar alla med storm med hennes äkta schlagerhit Tusen och en natt. Och det var då jag för första gången fick se Sverige vinna Eurovision Song Contest. Jag satt hemma hos mina föräldrars kompisar i deras soffa helt själv, eller ja lillebror sov som en stock bredvid. De vuxna spelade spel i vardagsrummet och när det stor klart att Sverige stod som vinnare skrek jag rakt ut av glädje och väckte därmed en skräckslagen bror och fick alla vuxna att kasta sig upp på övervåningen då det trodde att något alldeles fruktansvärt hade hänt.

Nu på lördag kommer jag liksom många andra sitta och heja på min favorit. Sen får vi verkligen hoppas på en vinst i den stora finalen också så att vi då kommer på en delad första plats av flest vinster med Irland som vunnit hela sju gånger. Ja, snart får vi alltså ett resultat och vem vet, det kanske blir så att vi alla kommer bada nakna på Sergels torg.

Hiss: Bredden i tävlingen

Diss: Att Ola Salos och Peter Jöbacks låt inte gick att rösta på

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.