10 mar 2016 06:00

10 mar 2016 06:00

En obehaglig förmyndarmentalitet

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

Stefan Löfven och den rödgröna regeringen är bra på att sätta upp olika mål men desto sämre på att få något gjort och framförallt på att hålla de vallöften man faktiskt har utställt. Ett av regeringens mål är att Sverige ska vara rökfritt till 2025. Det är ambitiöst men i slutändan helt utsiktslöst eftersom det är upp till varje enskild individ att avgöra om den vill ta sig ett bloss eller en prilla.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vuxna människor måste få hantera saker på egen hand och själva bestämma vilka risker de är beredda att ta i sin tillvaro. Regeringens vision på rökområdet är en inställning som utgår ifrån att politiker ska skydda oss från olika farliga saker och stävja felaktiga beteende enligt deras moraliska föresatser. Det är ett synsätt som jag värjer mig ifrån.


Jag har skrivit om tobak i allmänhet och rökning i synnerhet flera gånger i den här kolumnen genom åren. För mig är det i grunden enkelt. Jag anser att politiker ska vara människors tjänare och inte nödvändigtvis de som uppfostrar människor. Det är alltid lätt att ta till lagstiftning och inte tilltro människor deras inneboende kraft att själva fatta sina beslut om hur de vill leva sina liv och vilka risker de är beredda att ta. Jag tror på människan som en medveten samhällsvarelse och anser, hör och häpna, att människor faktiskt begriper bäst själva vad de vill.

Tobaksdirektivsutredningen som presenterades i förra veckan av utredaren Göran Lundahl, vars förslag folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) omedelbart välkomnade, innehåller flera nya restriktioner. Bland annat ska rökförbudet omfatta flera nya miljöer såsom uteserveringar och tågperronger.


Regeringen vill ”avnormalisera” tobaksbruket och därför görs ingen skillnad på cigaretter och snus. Båda betraktas som ett lika stort problem. Det är inte heller enbart den passiva rökningen som är problemet. Man ska helt enkelt inte falla i frestelsen att röka och då måste även exponeringen av tobaksprodukter reduceras.

”Utredningen föreslår vidare att rökförbudet, utöver tobaksrökning, ska omfatta användningen av bland annat. örtprodukter för rökning, elektroniska cigaretter – både med och utan nikotininnehåll – och vissa andra njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak”, heter det i utredningen.

Det handlar alltså inte längre bara om tobak utan om företeelsen som sådan som måste begränsas. Det är ett resonemang som jag tycker är väldigt obehagligt.

Rökning är inte olagligt och om det är dåligt eller otidsenligt att röka är inte skäl nog att förbjuda ett beteende. Det finns mängder med beteende som staten kan lagstifta bort. Frågan är bara om vi vill leva i ett samhälle där staten talar om vad som är det rätta. Vi kan inte lagstifta bort allt i människors livsstil som vi inte tycker om.

Jag bestyrks i min övertygelse om att det är upp till varje enskild individ att bestämma om de vill ta sig en prilla eller ett bloss.


Passiv rökning tenderar att alltmer handla om att människor ska slippa gå förbi folk som röker på allmänna platser. Som så många gånger hänvisas det till en tredje part som är drabbad men det är ett argument som jag tycker att man ska vara varsam med. Det går att applicera på flera områden och snart kan förbuden stå som spön i backen.

Det ligger mycket moralism och det vilar en uppfostringsmentalitet över den här utredningen som för mig är helt främmande. Om vi ska förbjuda allt vi inte tycker om och låta de som är allra mest lättkränkta bestämma får vi i längden ett odrägligt samhälle.

Även saker som en stat inte finner som gott i en moralisk men inte i en juridisk mening förtjänar att respekteras, ty även det ohälsosamma kan ju vara trevligt och välbefinnande. Det är en förmyndarmentalitet som lyser igenom och som är mycket obehaglig.

Utredningen bör förpassas till det runda arkivet. Den innehåller alldeles för många inskränkningar i människors sätt att leva än vad som är befogat. Tobaksprodukter är utredningen till trots inga illegala varor.

Vuxna människor måste få hantera saker på egen hand och själva bestämma vilka risker de är beredda att ta i sin tillvaro. Regeringens vision på rökområdet är en inställning som utgår ifrån att politiker ska skydda oss från olika farliga saker och stävja felaktiga beteende enligt deras moraliska föresatser. Det är ett synsätt som jag värjer mig ifrån.


Jag har skrivit om tobak i allmänhet och rökning i synnerhet flera gånger i den här kolumnen genom åren. För mig är det i grunden enkelt. Jag anser att politiker ska vara människors tjänare och inte nödvändigtvis de som uppfostrar människor. Det är alltid lätt att ta till lagstiftning och inte tilltro människor deras inneboende kraft att själva fatta sina beslut om hur de vill leva sina liv och vilka risker de är beredda att ta. Jag tror på människan som en medveten samhällsvarelse och anser, hör och häpna, att människor faktiskt begriper bäst själva vad de vill.

Tobaksdirektivsutredningen som presenterades i förra veckan av utredaren Göran Lundahl, vars förslag folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) omedelbart välkomnade, innehåller flera nya restriktioner. Bland annat ska rökförbudet omfatta flera nya miljöer såsom uteserveringar och tågperronger.


Regeringen vill ”avnormalisera” tobaksbruket och därför görs ingen skillnad på cigaretter och snus. Båda betraktas som ett lika stort problem. Det är inte heller enbart den passiva rökningen som är problemet. Man ska helt enkelt inte falla i frestelsen att röka och då måste även exponeringen av tobaksprodukter reduceras.

”Utredningen föreslår vidare att rökförbudet, utöver tobaksrökning, ska omfatta användningen av bland annat. örtprodukter för rökning, elektroniska cigaretter – både med och utan nikotininnehåll – och vissa andra njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak”, heter det i utredningen.

Det handlar alltså inte längre bara om tobak utan om företeelsen som sådan som måste begränsas. Det är ett resonemang som jag tycker är väldigt obehagligt.

Rökning är inte olagligt och om det är dåligt eller otidsenligt att röka är inte skäl nog att förbjuda ett beteende. Det finns mängder med beteende som staten kan lagstifta bort. Frågan är bara om vi vill leva i ett samhälle där staten talar om vad som är det rätta. Vi kan inte lagstifta bort allt i människors livsstil som vi inte tycker om.

Jag bestyrks i min övertygelse om att det är upp till varje enskild individ att bestämma om de vill ta sig en prilla eller ett bloss.


Passiv rökning tenderar att alltmer handla om att människor ska slippa gå förbi folk som röker på allmänna platser. Som så många gånger hänvisas det till en tredje part som är drabbad men det är ett argument som jag tycker att man ska vara varsam med. Det går att applicera på flera områden och snart kan förbuden stå som spön i backen.

Det ligger mycket moralism och det vilar en uppfostringsmentalitet över den här utredningen som för mig är helt främmande. Om vi ska förbjuda allt vi inte tycker om och låta de som är allra mest lättkränkta bestämma får vi i längden ett odrägligt samhälle.

Även saker som en stat inte finner som gott i en moralisk men inte i en juridisk mening förtjänar att respekteras, ty även det ohälsosamma kan ju vara trevligt och välbefinnande. Det är en förmyndarmentalitet som lyser igenom och som är mycket obehaglig.

Utredningen bör förpassas till det runda arkivet. Den innehåller alldeles för många inskränkningar i människors sätt att leva än vad som är befogat. Tobaksprodukter är utredningen till trots inga illegala varor.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.