11 mar 2016 04:00

11 mar 2016 04:00

Känslan av att vara på väg

FLEMMING MOURITSEN

Jag har länge haft en nära relation till viadukter. Speciellt om de har en gång- och cykelbana så att man kan stå mitt på dem och titta ner på trafiken som kör under viadukten. Då varvar hjärnan upp.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Hela vintern har jag i princip bara kört bil så det var länge sedan jag stannade till och tittade ner på nämnda sätt. Men i helgen som var så gick fästmön och jag ner till stan och på viadukten som leder från Käpplunda gärde över Vadsboleden och sedan ner till stan stannade jag till och kände känslan igen.

Den om att vara på väg.

Jag börjar alltid fantisera när jag står på ett sådant ställe och Kristian Luuks kommentar i frågeleken På Spåret dyker, lätt förvridet, upp i mitt huvud:

– Vart är ni på väg?

Bilarna som passerar under oss är bevisligen på väg någonstans, men vart? Och vilka känslor har förare och passagerare för det? Känner de sig förväntansfulla, eller åker de med en obehaglig känsla i kroppen inför det de kommer att uppleva när de kommer fram?

Är det en vanlig resa som sker varje dag... till och från jobbet, eller på väg till någon butik? Eller är resan en speciell händelse där rutin absolut inte är ett ord som passar in?

Jag väljer ut enstaka bilar och låter fantasin flyga fritt; Du kanske är på väg för att hälsa på en sjuk släkting och har kluvna känslor. För visst hoppas du att släktingen frisknar till, men om det inte sker så kan det komma ett trevligt och mycket behövligt arv.

Eller du kanske är på väg för att söka upp en partner som du haft ett knackigt förhållande med. Och nu mår du dåligt för när du kommer fram så skall du göra slut på ert förhållande.

Nästa bil ser lite skum ut så där inne sitter kanske två ljusskygga individer som skall spana in ett ställe som de tänker råna. Just nu kanske de diskuterar om vapnen de skall ha med sig skall vara laddade eller inte.

Mitt i mina funderingar lyfter jag blicken från bilarna som försvinner mot horisonten och får syn på kondensstrimman från ett trafikflygplan som kommer sydväst ifrån. Är det månne affärsmän som flyger reguljärt och nu ser fram emot, eller fruktar, stunden när de skall redovisa resultatet av sin resa för sina chefer? Eller är det semesterfirare som är på hemväg efter en tid i solen? Då kanske vissa av dem är nöjda med att komma hem och glada över den tid som varit medan andra bara har ångest över att semestern redan är slut.

Det spännande är att jag aldrig kommer att få svar på mina funderingar. De förblir gissningslekar. Men vem vet... här och där kanske jag har rätt. Det får jag aldrig veta.

 

Hiss: Att vara på väg. Det är alltid spännande.

Diss: Halkan! Det räcker nu! Tillräckligt många har blivit skadade.

 

Hela vintern har jag i princip bara kört bil så det var länge sedan jag stannade till och tittade ner på nämnda sätt. Men i helgen som var så gick fästmön och jag ner till stan och på viadukten som leder från Käpplunda gärde över Vadsboleden och sedan ner till stan stannade jag till och kände känslan igen.

Den om att vara på väg.

Jag börjar alltid fantisera när jag står på ett sådant ställe och Kristian Luuks kommentar i frågeleken På Spåret dyker, lätt förvridet, upp i mitt huvud:

– Vart är ni på väg?

Bilarna som passerar under oss är bevisligen på väg någonstans, men vart? Och vilka känslor har förare och passagerare för det? Känner de sig förväntansfulla, eller åker de med en obehaglig känsla i kroppen inför det de kommer att uppleva när de kommer fram?

Är det en vanlig resa som sker varje dag... till och från jobbet, eller på väg till någon butik? Eller är resan en speciell händelse där rutin absolut inte är ett ord som passar in?

Jag väljer ut enstaka bilar och låter fantasin flyga fritt; Du kanske är på väg för att hälsa på en sjuk släkting och har kluvna känslor. För visst hoppas du att släktingen frisknar till, men om det inte sker så kan det komma ett trevligt och mycket behövligt arv.

Eller du kanske är på väg för att söka upp en partner som du haft ett knackigt förhållande med. Och nu mår du dåligt för när du kommer fram så skall du göra slut på ert förhållande.

Nästa bil ser lite skum ut så där inne sitter kanske två ljusskygga individer som skall spana in ett ställe som de tänker råna. Just nu kanske de diskuterar om vapnen de skall ha med sig skall vara laddade eller inte.

Mitt i mina funderingar lyfter jag blicken från bilarna som försvinner mot horisonten och får syn på kondensstrimman från ett trafikflygplan som kommer sydväst ifrån. Är det månne affärsmän som flyger reguljärt och nu ser fram emot, eller fruktar, stunden när de skall redovisa resultatet av sin resa för sina chefer? Eller är det semesterfirare som är på hemväg efter en tid i solen? Då kanske vissa av dem är nöjda med att komma hem och glada över den tid som varit medan andra bara har ångest över att semestern redan är slut.

Det spännande är att jag aldrig kommer att få svar på mina funderingar. De förblir gissningslekar. Men vem vet... här och där kanske jag har rätt. Det får jag aldrig veta.

 

Hiss: Att vara på väg. Det är alltid spännande.

Diss: Halkan! Det räcker nu! Tillräckligt många har blivit skadade.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.