18 mar 2016 04:00

18 mar 2016 04:00

Jag vill ha vår nu!

FLEMMING MOURITSEN

Jag har drabbats av en i det närmaste monumental längtan efter våren. Nu får det räcka med halka, isande vind, igenfrusna bilrutor, snöskottning, bortslarvade halsdukar och allt vad annat vintern för med sig.
Jag vill ha vår!
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

– Lugna ner dig, säger den rutinerade, den kommer, den kommer.

– Javisst! ylar jag, men jag vill ha vår nu!

Häromdagen ställde jag mig vid dörren ut till altanen och tittade längtansfullt genom glasrutan. Halva vår altan är inglasad och den andra halvan är öppen. Alla möbler står inställda för vinterförvaring i den inglasade delen och alla blommor som fästmön övervintrar står nere i källaren. Det ser verkligen ut som vinterförvaring där ute.

Men i min fantasi var stolar och bord uppfällda och utplacerade. Växterna hade repat sig från vinterförvaringen och fått nya löv och blommorna höll på att spräcka knopparna. Från sydsidan lyste solen in genom den vidöppna skjutdörren och katterna lekte med vikterna som höll bordsduken därute på plats.

Det var nästan så jag kunde känna solen värma på mina kinder. Fåglarna sjöng för glatta livet på riktigt, så där behövde jag inte ens inbilla mig.

Ack och ve som jag längtade.

Men så insåg jag vad som stod rakt fram i blickfånget som en stor och hotfull blobb som förmörkade min längtan efter våren. Klotgrillen. Den där jädrans saken som vi män förväntas anfalla så snart snödropparna lämnat plats för tussilagon. I villakvarteren är det under våren obligatoriskt att doften av grillat kött ligger som en sorts temasång över nejden.

Körsbärsblommorna luktar inte längre vad de luktade förr utan de avger numera en doft av hårdgrillad dansk fläskfilé marinerad i en färdigmarinad med fyrtiosju olika kryddor men alldeles för lite vitlök.

Jag minns när körsbärsblommorna luktade körsbärsblommor. Det var innan männen började tillfredställa sitt leksaksberoende genom att köpa veritabla kök, förklädda till grill, med avlastningsytor till höger och vänster och sju ställbara nivåer för gallren över glöden... som helst skall drivas med gas.

Har man nu inte råd att köpa en Porsche (eller inte får för frun) så kan man ju i alla fall köpa ett manligt attribut som en lyxgrill till ungefär samma pris som en begagnad V70.

Jag vände bort blicken från klotgrillen. Den får nog stå ifred i sommar igen. Har jag tur så kanske den har rostat sönder när sommaren är slut och i så fall slipper jag tömma ut askbehållaren i år igen. Jag tror inte att personalen på återvinningsstationen blir arga på mig om det är lite aska med när jag slänger den fördömda saken i bingen för metallskrot.

 

Hiss: Nu har man i alla fall så smått börjat lova värme i väderprognoserna.

 

Diss: Att jag förväntas vilja grilla bara på grund av mitt kön. Diskriminering!

– Lugna ner dig, säger den rutinerade, den kommer, den kommer.

– Javisst! ylar jag, men jag vill ha vår nu!

Häromdagen ställde jag mig vid dörren ut till altanen och tittade längtansfullt genom glasrutan. Halva vår altan är inglasad och den andra halvan är öppen. Alla möbler står inställda för vinterförvaring i den inglasade delen och alla blommor som fästmön övervintrar står nere i källaren. Det ser verkligen ut som vinterförvaring där ute.

Men i min fantasi var stolar och bord uppfällda och utplacerade. Växterna hade repat sig från vinterförvaringen och fått nya löv och blommorna höll på att spräcka knopparna. Från sydsidan lyste solen in genom den vidöppna skjutdörren och katterna lekte med vikterna som höll bordsduken därute på plats.

Det var nästan så jag kunde känna solen värma på mina kinder. Fåglarna sjöng för glatta livet på riktigt, så där behövde jag inte ens inbilla mig.

Ack och ve som jag längtade.

Men så insåg jag vad som stod rakt fram i blickfånget som en stor och hotfull blobb som förmörkade min längtan efter våren. Klotgrillen. Den där jädrans saken som vi män förväntas anfalla så snart snödropparna lämnat plats för tussilagon. I villakvarteren är det under våren obligatoriskt att doften av grillat kött ligger som en sorts temasång över nejden.

Körsbärsblommorna luktar inte längre vad de luktade förr utan de avger numera en doft av hårdgrillad dansk fläskfilé marinerad i en färdigmarinad med fyrtiosju olika kryddor men alldeles för lite vitlök.

Jag minns när körsbärsblommorna luktade körsbärsblommor. Det var innan männen började tillfredställa sitt leksaksberoende genom att köpa veritabla kök, förklädda till grill, med avlastningsytor till höger och vänster och sju ställbara nivåer för gallren över glöden... som helst skall drivas med gas.

Har man nu inte råd att köpa en Porsche (eller inte får för frun) så kan man ju i alla fall köpa ett manligt attribut som en lyxgrill till ungefär samma pris som en begagnad V70.

Jag vände bort blicken från klotgrillen. Den får nog stå ifred i sommar igen. Har jag tur så kanske den har rostat sönder när sommaren är slut och i så fall slipper jag tömma ut askbehållaren i år igen. Jag tror inte att personalen på återvinningsstationen blir arga på mig om det är lite aska med när jag slänger den fördömda saken i bingen för metallskrot.

 

Hiss: Nu har man i alla fall så smått börjat lova värme i väderprognoserna.

 

Diss: Att jag förväntas vilja grilla bara på grund av mitt kön. Diskriminering!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.