05 apr 2016 04:00

05 apr 2016 04:00

Min definition av att vara streetsmart

KRÖNIKA

Jag är ingen allmänbildad människa.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Jag kan nog ge ett sken av att vara rätt så smart eftersom jag behärskar konsten att argumentera för saker jag egentligen inte ens brinner för. Men om du frågar mig om årtal, platser, krig, politik – ja, nästan allt som har med riktig kunskap att göra, så kan jag inte säga dig mycket.

När personer i min omgivning diskuterar något av ovan nämnda ämnen så slutar jag lyssna och börjar istället dagdrömma.

Istället för att vara allmänbildad så är jag otroligt rik på känslor. Förr var gråten min finaste känsla och jag tog till den när helst jag kunde.

Oftast satte jag på sorgliga låtar och lät mig vaggas in i en ibland vacker snyftande gråt och ibland en hysterisk attack av ledsamhet. Nu för tiden är det tacksamheten som oftast sköljer över mig.

Jag har så lätt att se det vackra i allt, och även om jag måste kämpa mot gråten när jag genom rutan på bussen ser ett helt fulländat landskap fladdra förbi, så är det tacksamheten jag omfamnar. Tänk att vi får finnas till i en värld som är så vacker. Att vi får bo i ett land med en natur som är så underskön. Tänk att man får vara älskad.

Eftersom jag är så känslig orkar jag egentligen inte ta in alla krig, orättvisor och andra tragedier och problem som vi dagligen matas med via media.

Jag kan inte möta en ny dag och med klara ögon känna att jag är så lycklig över att tillhöra denna tid ifall jag samtidigt är tvungen att väga in allt det där onda.

Jag skulle vilja stänga av den delen och bara känna glädje över att varje dag få vakna och skapa min egen dag.

Men det funkar inte så, för jag har valt känslorna istället för kunskapen och jag måste förvalta det väl, göra något bra av det.

Jag har valt att låta kunskapen stå tillbaka för känslorna. Kanske är det det som är definitionen av att vara streetsmart.

Jag kan nog ge ett sken av att vara rätt så smart eftersom jag behärskar konsten att argumentera för saker jag egentligen inte ens brinner för. Men om du frågar mig om årtal, platser, krig, politik – ja, nästan allt som har med riktig kunskap att göra, så kan jag inte säga dig mycket.

När personer i min omgivning diskuterar något av ovan nämnda ämnen så slutar jag lyssna och börjar istället dagdrömma.

Istället för att vara allmänbildad så är jag otroligt rik på känslor. Förr var gråten min finaste känsla och jag tog till den när helst jag kunde.

Oftast satte jag på sorgliga låtar och lät mig vaggas in i en ibland vacker snyftande gråt och ibland en hysterisk attack av ledsamhet. Nu för tiden är det tacksamheten som oftast sköljer över mig.

Jag har så lätt att se det vackra i allt, och även om jag måste kämpa mot gråten när jag genom rutan på bussen ser ett helt fulländat landskap fladdra förbi, så är det tacksamheten jag omfamnar. Tänk att vi får finnas till i en värld som är så vacker. Att vi får bo i ett land med en natur som är så underskön. Tänk att man får vara älskad.

Eftersom jag är så känslig orkar jag egentligen inte ta in alla krig, orättvisor och andra tragedier och problem som vi dagligen matas med via media.

Jag kan inte möta en ny dag och med klara ögon känna att jag är så lycklig över att tillhöra denna tid ifall jag samtidigt är tvungen att väga in allt det där onda.

Jag skulle vilja stänga av den delen och bara känna glädje över att varje dag få vakna och skapa min egen dag.

Men det funkar inte så, för jag har valt känslorna istället för kunskapen och jag måste förvalta det väl, göra något bra av det.

Jag har valt att låta kunskapen stå tillbaka för känslorna. Kanske är det det som är definitionen av att vara streetsmart.

  • SANDRA HJORT

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.