07 apr 2016 04:00

07 apr 2016 04:00

Med Merkel och Tyskland i fokus

KRÖNIKA

Tyskland är Europas mäktigaste land såväl ekonomiskt som politiskt men ändå vet gemene man i Sverige förvånansvärt lite om landet som ibland beskrivs som för stort för Europa men för litet för världen. Nyligen läste jag en nyutgiven biografi över den tyska förbundskanslern Angela Merkel. Hon har blivit symbolen för det samlade Europa men är också omstridd.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Jag har bevistat Tyskland många gånger under årens lopp. Förra året besökte jag flera städer såsom Lübeck, Berlin, Hamburg och Kiel. Jag har alltid satt stort värde på besöken till landet som har spelat och alltjämnt spelar en central roll i den europeiska samhällsutvecklingen.

Tyskland är ett intressant och viktigt land med en fascinerande historia på både gott och ont. Det finns åtskilligt positivt att glädjas åt såväl kulturellt som vetenskapligt men samtidigt finns det också avskräckande exemplen. I Tyskland frodades nazismen och det ledde till det andra världskriget och Förintelsen.

Sedan Tyskland enades under Otto von Bismarck på 1870-talet har det handlat om att hantera denna senkomna nation mitt i Europa. Till att börja med handlade det om fredliga medel såsom avtal och samarbeten. Efter det första världskriget gick det ut på att straffa Tyskland som ensamt förklarades skyldigt till kriget. De tvingades betala ett skyhögt skadestånd till de segrande makterna, avstå territorium och ålades andra begränsningar i sitt nationella självbestämmande, inte minst militärt genom avrustning. Det visade sig bli förödande och efter det andra världskriget handlade det istället om försoning.

Hädanefter skulle Tyskland inkorporeras i olika samarbeten. Allt började med kål- och stålunionen som sedermera blev EU och den senaste innovationen är euron som slutligen skulle binda in Tyskland i ett ekonomiskt valutasamarbete som omöjliggjorde riskerna för en ny historisk katastrof.

Där står vi idag och med den här ekonomiska krisen har det ånyo visat sig att Tyskland är det ledande landet som är mycket mäktigare än de andra. Med det följer även förpliktelser men Tyskland vill ogärna gå, ty historien går inte att skriva om.

Det är den nuvarande förbundskanslern Angela Merkel väl medveten om. Merkels historia är också Tysklands historia. Hon är den förste förbundskanslern som är uppväxt i DDR och hon har levt där i 35 år. Jag läste nyligen den tyske publicisten Stefan Kornelius utmärkta biografi, den första utgivna på svenska, över Merkel och den är både välskriven och analyserande. Frihet är något av hennes favoritämne och genomsyrar många av hennes tal.

Merkel har vunnit tre val i följd och varit förbundskansler i över tio år. Det är bara hennes partikamrater och tidigare innehavare av ämbetet Konrad Adenauer och Helmut Kohl som har suttit längre som regeringschef i Västtyskland och det som blev Förbundsrepubliken Tyskland efter enandet 1990.

Hur länge hon stannar avgör hon i mångt och mycket själv. Hon är omstridd men ännu ohotad ledare för sitt parti och land. Kriser har hittills varit en styrka för henne. Efter den ekonomiska krisen kom flyktingkrisen och den avgör huruvida Merkel lyckas och vilket eftermäle hon får.

Kornelius porträtterar en person med logiskt tänkande och ständig kunskapsinhämtning som inte vill ta några risker i onödan. Även om Merkel har sin väg för att lösa flyktingkrisen inser hon att det är en alldeles för stor fråga och att det är alldeles för många saker som inte går att påverka för att hon själv ska kunna styra utvecklingen.

Däri ligger både Merkel och Europas öde.

Tyskland är och förblir för stort för Europa men för litet för världen.

Det är en ekonomisk jätte i en politisk dvärgdräkt men de håller på att växa ur den.

Utan Tyskland vore Europa mycket svagare och vice versa.

Det gäller bara för dem båda att inse realiteterna och de nya roller som följer därutav.

Merkel och Tyskland har en gemensam historia som förenar de båda men framtiden är inte förutsägbar.

Jag har bevistat Tyskland många gånger under årens lopp. Förra året besökte jag flera städer såsom Lübeck, Berlin, Hamburg och Kiel. Jag har alltid satt stort värde på besöken till landet som har spelat och alltjämnt spelar en central roll i den europeiska samhällsutvecklingen.

Tyskland är ett intressant och viktigt land med en fascinerande historia på både gott och ont. Det finns åtskilligt positivt att glädjas åt såväl kulturellt som vetenskapligt men samtidigt finns det också avskräckande exemplen. I Tyskland frodades nazismen och det ledde till det andra världskriget och Förintelsen.

Sedan Tyskland enades under Otto von Bismarck på 1870-talet har det handlat om att hantera denna senkomna nation mitt i Europa. Till att börja med handlade det om fredliga medel såsom avtal och samarbeten. Efter det första världskriget gick det ut på att straffa Tyskland som ensamt förklarades skyldigt till kriget. De tvingades betala ett skyhögt skadestånd till de segrande makterna, avstå territorium och ålades andra begränsningar i sitt nationella självbestämmande, inte minst militärt genom avrustning. Det visade sig bli förödande och efter det andra världskriget handlade det istället om försoning.

Hädanefter skulle Tyskland inkorporeras i olika samarbeten. Allt började med kål- och stålunionen som sedermera blev EU och den senaste innovationen är euron som slutligen skulle binda in Tyskland i ett ekonomiskt valutasamarbete som omöjliggjorde riskerna för en ny historisk katastrof.

Där står vi idag och med den här ekonomiska krisen har det ånyo visat sig att Tyskland är det ledande landet som är mycket mäktigare än de andra. Med det följer även förpliktelser men Tyskland vill ogärna gå, ty historien går inte att skriva om.

Det är den nuvarande förbundskanslern Angela Merkel väl medveten om. Merkels historia är också Tysklands historia. Hon är den förste förbundskanslern som är uppväxt i DDR och hon har levt där i 35 år. Jag läste nyligen den tyske publicisten Stefan Kornelius utmärkta biografi, den första utgivna på svenska, över Merkel och den är både välskriven och analyserande. Frihet är något av hennes favoritämne och genomsyrar många av hennes tal.

Merkel har vunnit tre val i följd och varit förbundskansler i över tio år. Det är bara hennes partikamrater och tidigare innehavare av ämbetet Konrad Adenauer och Helmut Kohl som har suttit längre som regeringschef i Västtyskland och det som blev Förbundsrepubliken Tyskland efter enandet 1990.

Hur länge hon stannar avgör hon i mångt och mycket själv. Hon är omstridd men ännu ohotad ledare för sitt parti och land. Kriser har hittills varit en styrka för henne. Efter den ekonomiska krisen kom flyktingkrisen och den avgör huruvida Merkel lyckas och vilket eftermäle hon får.

Kornelius porträtterar en person med logiskt tänkande och ständig kunskapsinhämtning som inte vill ta några risker i onödan. Även om Merkel har sin väg för att lösa flyktingkrisen inser hon att det är en alldeles för stor fråga och att det är alldeles för många saker som inte går att påverka för att hon själv ska kunna styra utvecklingen.

Däri ligger både Merkel och Europas öde.

Tyskland är och förblir för stort för Europa men för litet för världen.

Det är en ekonomisk jätte i en politisk dvärgdräkt men de håller på att växa ur den.

Utan Tyskland vore Europa mycket svagare och vice versa.

Det gäller bara för dem båda att inse realiteterna och de nya roller som följer därutav.

Merkel och Tyskland har en gemensam historia som förenar de båda men framtiden är inte förutsägbar.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.