11 apr 2016 04:00

11 apr 2016 04:00

Som att bo som Karlsson på taket

PETRA LUNDGREN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Alltså, jag tycker att det är spännande att boka hotellrum på internet. Man tittar på bilder och pris och slår till. Sedan kommer man fram och får se om det man beställt stämmer. Jag har sällan blivit besviken. Det kanske beror på att jag inte har några större krav än att det ska finnas fönster och helst toalett.

Däremot har jag blivit glatt överraskad. Det blev jag senast. Jag hade bokat ett sex kvadratmeter stort (?) rum i Stockholm. Ett enkelrum small. Jag tänkte att det fick duga. Det var det som fanns på det stället jag ville bo på, jag skulle inte sitta därinne och uggla i alla fall utan gå på museer och impro.

– Du får bo här på innergården, sa receptionisten och visade mig ut.

Och där, där stod ett litet gult hus. Mitt eget hus för natten.

– Charmigt, sa jag och tog ett kort innan jag öppnade dörren.

Sedan höll jag på att ramla in, det var ett trappsteg ner till trägolvet. På varsin sida av dörren fanns ett litet fönster. Nedanför det till höger stod en säng, bredvid den ett nattduksbord, där gick väggen utåt i rummet igen och innan den vek av åt vänster hängde en mycket smal spegel och därefter var man framme vid garderoben som bestod av en galge, tio centimeter senare fanns dörren till toalett och dusch där jag som är liten knappt fick plats, väl ute igen fanns ett litet, litet skrivbord nedanför det vänstra fönstret och en vägghängd tv vid kanten.

Litet, kompakt och med allt man behövde.

– Jag fick ett eget hus. Häng med och kolla! Det är som Karlsson på taket, fast på marken, och utan porträtt av en mycket ensam lite tupp, sa jag till min improkompis som väntade i lobbyn.

Alla jag visade huset för på kvällen tyckte att det var charmigt och gulligt. När jag kom tillbaka dit roade jag mig med att ta kort inne i rummet. Det gick att stå på ett ställe och ta alla kort. Utom dem inne i badrummet. Praktiskt.

Sedan gjorde jag en liten film av bilderna som jag påpassligt nog kallade Sex kvadrat. Då jag låg i sängen och skulle somna började jag fundera på vad det lilla huset använts till förr. Någon form av redskapsbod kanske. När jag checkade ut morgonen därpå sa jag till receptionisten att det kändes som att bo hos Karlsson på taket, men på marken. Han såg ut som ett frågetecken.

– Vet du inte vem Karlsson på taket är? frågade jag.

– Nej, jag är från Italien, sa han.

Då tänkte jag att det vore ju för ledsamt om turister som inte känner till Karlsson bara tycker att de bor i en gammal redskapsbod eller så. Det blir ju inte alls lika spännande eller charmigt.

Hiss

Improvisationsteater. Jag har sagt det förr, men det finns inget bättre.

Diss

Att jag tyvärr spelat alldeles för lite teater i år.

Alltså, jag tycker att det är spännande att boka hotellrum på internet. Man tittar på bilder och pris och slår till. Sedan kommer man fram och får se om det man beställt stämmer. Jag har sällan blivit besviken. Det kanske beror på att jag inte har några större krav än att det ska finnas fönster och helst toalett.

Däremot har jag blivit glatt överraskad. Det blev jag senast. Jag hade bokat ett sex kvadratmeter stort (?) rum i Stockholm. Ett enkelrum small. Jag tänkte att det fick duga. Det var det som fanns på det stället jag ville bo på, jag skulle inte sitta därinne och uggla i alla fall utan gå på museer och impro.

– Du får bo här på innergården, sa receptionisten och visade mig ut.

Och där, där stod ett litet gult hus. Mitt eget hus för natten.

– Charmigt, sa jag och tog ett kort innan jag öppnade dörren.

Sedan höll jag på att ramla in, det var ett trappsteg ner till trägolvet. På varsin sida av dörren fanns ett litet fönster. Nedanför det till höger stod en säng, bredvid den ett nattduksbord, där gick väggen utåt i rummet igen och innan den vek av åt vänster hängde en mycket smal spegel och därefter var man framme vid garderoben som bestod av en galge, tio centimeter senare fanns dörren till toalett och dusch där jag som är liten knappt fick plats, väl ute igen fanns ett litet, litet skrivbord nedanför det vänstra fönstret och en vägghängd tv vid kanten.

Litet, kompakt och med allt man behövde.

– Jag fick ett eget hus. Häng med och kolla! Det är som Karlsson på taket, fast på marken, och utan porträtt av en mycket ensam lite tupp, sa jag till min improkompis som väntade i lobbyn.

Alla jag visade huset för på kvällen tyckte att det var charmigt och gulligt. När jag kom tillbaka dit roade jag mig med att ta kort inne i rummet. Det gick att stå på ett ställe och ta alla kort. Utom dem inne i badrummet. Praktiskt.

Sedan gjorde jag en liten film av bilderna som jag påpassligt nog kallade Sex kvadrat. Då jag låg i sängen och skulle somna började jag fundera på vad det lilla huset använts till förr. Någon form av redskapsbod kanske. När jag checkade ut morgonen därpå sa jag till receptionisten att det kändes som att bo hos Karlsson på taket, men på marken. Han såg ut som ett frågetecken.

– Vet du inte vem Karlsson på taket är? frågade jag.

– Nej, jag är från Italien, sa han.

Då tänkte jag att det vore ju för ledsamt om turister som inte känner till Karlsson bara tycker att de bor i en gammal redskapsbod eller så. Det blir ju inte alls lika spännande eller charmigt.

Hiss

Improvisationsteater. Jag har sagt det förr, men det finns inget bättre.

Diss

Att jag tyvärr spelat alldeles för lite teater i år.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.