16 apr 2016 04:00

16 apr 2016 04:00

Med Lailas hjälp blir det nära tryggt

KRÖNIKA

Vad är trygghet? Vad är säkerhet? Vad är osäkerhet?
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vi hade en fördjupningsdag med Tomas Ries, lektor på Försvarshögskolan, där ett antal kyrkliga medarbetare fick en genomgång och sammanfattning av världsläget utifrån den beredskap som kyrkan är med och ansvarar för.

Det var ganska dystert, och föreläsaren varnade oss innan för att han forskar om katastrofer och hans genomgångar är därmed inte så upplyftande.

En samhällskatastrof inträder när de vitala livssystemen kollapsar. Ekonomin rasar, försörjningen av mat och elektricitet tar slut, sjukhusen klarar inte sina uppgifter. Ser vi de globala trenderna finns det ett antal faktorer som ökar osäkerheten i vår värld. Den globala ekonomiska brottsligheten, revolutionära grupper med terrorism som metod, diktaturers våldsamma regimer är lätt att tänka på, men ekosystemets förestående kollaps är det kanske färre som uppmärksammar. Vi utarmar de icke förnybara resurserna (till exempel olja), men värre är att vi skadar biosystemen som påverkar de förnybara naturresurserna.

Och när fler människor ska leva på de nivåer av resursslöseri som européer länge gjort, rubbas det globala ekosystemet med klimatförändringar som följd.

Jag drömmer mig bort en stund under föreläsningen och i all världens osäkerhet och rädsla far bilder av ensamma isbjörnar på krympande isblock genom mitt huvud tillsammans med svarta IS-flaggor och intervjuer från skräckslagna människor instängda på grekiska öar. Liksom många andra vill jag bara stänga av en stund. Stoppa världen en stund. Ge mig lite lugn och ro.

Tv-tablåerna hjälper oss till denna verklighetsflykt och den senaste i raden av alla inrednings - och hemmafixarprogram heter Kan vi hjälpa till? och går ut på att programledarna Laila och Björn går runt på en byggfirma och söker upp kunder som hjälplöst plockar bland trallskruv och färgburkar. Regional instabilitet, dataintrång och världskrig, men här kommer någon som kan hjälpa till i den röra som ligger allra närmast. En bokhylla som vägrar låta sig skruvas upp. En hall som mer liknar återvinningsstationen vid Risängen än den välkomnande entré den var tänkt att vara.

Kan vi hjälpa till? frågar Laila och axlarna sjunker en decimeter hos det lyckligt utvalda offret. I en värld som är alltmer osäker där till och med erfarna strateger från Försvarshögskolan trevar sig fram i dimman, känns det skönt och tryggt att iallafall någon hjälper till att välja färg på skåpsluckorna i köket. Det nära blir tryggt. Och det behöver vi. Kontrollera det kontrollerbara och ge en glimt av trygghet.

Martin Timell är en annan sån där hemmafixare som ger ett auktoritärt lugnande intryck på befolkningen. Med ett ansiktsuttryck så bestämt att vilken skolledare som helst skulle bli avundsjuk, förbjuder han allmänheten att välja fel mått på altanbräderna eller att försöka gräva ner bryggpålar själv. Jag får en känsla av att om jag bara gör som Martin Timell säger, så kommer allting bli bra. Eller om Laila kommer hem och tittar i mitt förråd, så kommer en hel del av världsångesten att släppa. Och om jag ställer in en frostvarnare i växthuset, så kommer ingen att dö.

 

Hiss: Jo, mer verklighetsflykt till folket. Såga, måla, plantera och gräv.

Diss: Ryssland framstår mer och mer som ett hot mot östersjöregionen. Men vad skriver jag nu? Fokusera på färger på penséerna istället!

Vi hade en fördjupningsdag med Tomas Ries, lektor på Försvarshögskolan, där ett antal kyrkliga medarbetare fick en genomgång och sammanfattning av världsläget utifrån den beredskap som kyrkan är med och ansvarar för.

Det var ganska dystert, och föreläsaren varnade oss innan för att han forskar om katastrofer och hans genomgångar är därmed inte så upplyftande.

En samhällskatastrof inträder när de vitala livssystemen kollapsar. Ekonomin rasar, försörjningen av mat och elektricitet tar slut, sjukhusen klarar inte sina uppgifter. Ser vi de globala trenderna finns det ett antal faktorer som ökar osäkerheten i vår värld. Den globala ekonomiska brottsligheten, revolutionära grupper med terrorism som metod, diktaturers våldsamma regimer är lätt att tänka på, men ekosystemets förestående kollaps är det kanske färre som uppmärksammar. Vi utarmar de icke förnybara resurserna (till exempel olja), men värre är att vi skadar biosystemen som påverkar de förnybara naturresurserna.

Och när fler människor ska leva på de nivåer av resursslöseri som européer länge gjort, rubbas det globala ekosystemet med klimatförändringar som följd.

Jag drömmer mig bort en stund under föreläsningen och i all världens osäkerhet och rädsla far bilder av ensamma isbjörnar på krympande isblock genom mitt huvud tillsammans med svarta IS-flaggor och intervjuer från skräckslagna människor instängda på grekiska öar. Liksom många andra vill jag bara stänga av en stund. Stoppa världen en stund. Ge mig lite lugn och ro.

Tv-tablåerna hjälper oss till denna verklighetsflykt och den senaste i raden av alla inrednings - och hemmafixarprogram heter Kan vi hjälpa till? och går ut på att programledarna Laila och Björn går runt på en byggfirma och söker upp kunder som hjälplöst plockar bland trallskruv och färgburkar. Regional instabilitet, dataintrång och världskrig, men här kommer någon som kan hjälpa till i den röra som ligger allra närmast. En bokhylla som vägrar låta sig skruvas upp. En hall som mer liknar återvinningsstationen vid Risängen än den välkomnande entré den var tänkt att vara.

Kan vi hjälpa till? frågar Laila och axlarna sjunker en decimeter hos det lyckligt utvalda offret. I en värld som är alltmer osäker där till och med erfarna strateger från Försvarshögskolan trevar sig fram i dimman, känns det skönt och tryggt att iallafall någon hjälper till att välja färg på skåpsluckorna i köket. Det nära blir tryggt. Och det behöver vi. Kontrollera det kontrollerbara och ge en glimt av trygghet.

Martin Timell är en annan sån där hemmafixare som ger ett auktoritärt lugnande intryck på befolkningen. Med ett ansiktsuttryck så bestämt att vilken skolledare som helst skulle bli avundsjuk, förbjuder han allmänheten att välja fel mått på altanbräderna eller att försöka gräva ner bryggpålar själv. Jag får en känsla av att om jag bara gör som Martin Timell säger, så kommer allting bli bra. Eller om Laila kommer hem och tittar i mitt förråd, så kommer en hel del av världsångesten att släppa. Och om jag ställer in en frostvarnare i växthuset, så kommer ingen att dö.

 

Hiss: Jo, mer verklighetsflykt till folket. Såga, måla, plantera och gräv.

Diss: Ryssland framstår mer och mer som ett hot mot östersjöregionen. Men vad skriver jag nu? Fokusera på färger på penséerna istället!

  • Karin Långström

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.