20 apr 2016 04:00

27 apr 2016 09:30

Somliga går med trasiga...fötter

KRÖNIKA

I helgen åkte jag hem till mina föräldrar och hälsade på mellan alla spelningar. Det är så oerhört skönt att komma ut på landet där det oftast är alldeles tyst och lugnt. Undantaget är när man sätter nyckeln i dörren och de två ibland tre hundarna ger ifrån sig världens skall så att hela bygden undrar vad som försiggår. När de till slut inser att det var jag och ingen främling som kommer så går skallen över i ett glatt ylande istället och de hoppar och studsar av glädje. Det var inte solsken ute men luften var frisk och skön så en långpromenad skulle verkligen sitta på sin plats. När jag sedan skulle byta om så kom jag precis på att mina absoluta favoritskor som jag haft alldeles för länge och verkligen slitit ut med kärlek var trasiga. Jag köpte ett par nya för ett tag sen, men har bara gått i dem ett par korta sträckor, de är givetvis också väldigt sköna men inte i klass med mina gamla. Nu hade jag ju inget annat val än att knyta på mig de nya och traska iväg. Med en hund i vardera handen och lurarna i öronen så kändes det som att denna dagen skulle jag kunna gå hur långt som helst. De första femton minuterna blir alltid lite sega då hundarna vill stanna och lukta på vartenda litet grässtrå och visa att även de har varit där. Sen när vi kommit över den delen så går det av bara farten. Efter en stund började jag känna att de skavde lite mellan två av mina tår. Men det tänkte jag bort rätt snabbt då en av mina favoritlåtar kom i lurarna. Men sen dröjde det inte länge förens det började bränna rätt bra på båda hälarna. Nu hade jag gått i ungefär fyrtiofem minuter och jag var väl i stort sett halvvägs. Jag bet ihop och fortsatte i min vanliga takt. Efter ytterligare tio minuter haltade jag rejält och hundarna irriterade sig nog en aning på att vi nu hade tappat tempot. Hur jag än försökte vinkla foten i skorna så sved och brann det mellan varje tå och på båda hälarna. Slängde en saknande tanke på mina sköna trasiga älsklingsskor och tittade argt ner på det onda nya paret. Så här hade aldrig mina gamla skor behandlat mig på en sådan här härlig runda. Just nu var vi inte kompisar överhuvudtaget. Smärtan var nu helt bisarr och jag kände att de även hade blött igenom båda strumporna. Vi hade rätt lång promenad kvar och jag insåg att det nu var näst intill omöjligt att ta mig fram, jag övervägde nästan att ta av mig dem helt och gå i bara strumplästen men det hade kanske inte vart så smart ändå. Någonstans där gav jag upp, tog fram mobilen och ringde hem. Brorsan som också var på besök hos föräldrarna svarade. Jag svor lite över mina nya skor och bad snällt om han kunde komma och hämta upp mig. Han skrattade lite åt min olycka men gav sig självklart iväg för att rädda sin syster. Väl hemma sen slängde jag av mig skorna och möttes av två blodiga fötter. Strumpan hade fastnat i såret på den ena foten och jag var skinnflådd mellan varje tå. Länsade hela mammas och pappas plåsterförråd och insåg att helgens shower med höga klackar kommer göra en aning ont. Det kommer nog ta ett tag innan jag tar på mig de där skorna igen, tänk om jag bara kunde få liv i mina gamla. Men jag får nog bara inse att den tiden är förbi. Det kan nog ta ett tag att kunna skapa samma fina och härliga samhörighet som jag hade med mitt gamla par, men jag får kanske bara ge det lite tid. För som det är nu så har vi en hel del att jobba på i vår relation.

 

Hiss: Skoskavsplåster

Diss: Gå in nya skor på en för lång runda

I helgen åkte jag hem till mina föräldrar och hälsade på mellan alla spelningar. Det är så oerhört skönt att komma ut på landet där det oftast är alldeles tyst och lugnt. Undantaget är när man sätter nyckeln i dörren och de två ibland tre hundarna ger ifrån sig världens skall så att hela bygden undrar vad som försiggår. När de till slut inser att det var jag och ingen främling som kommer så går skallen över i ett glatt ylande istället och de hoppar och studsar av glädje. Det var inte solsken ute men luften var frisk och skön så en långpromenad skulle verkligen sitta på sin plats. När jag sedan skulle byta om så kom jag precis på att mina absoluta favoritskor som jag haft alldeles för länge och verkligen slitit ut med kärlek var trasiga. Jag köpte ett par nya för ett tag sen, men har bara gått i dem ett par korta sträckor, de är givetvis också väldigt sköna men inte i klass med mina gamla. Nu hade jag ju inget annat val än att knyta på mig de nya och traska iväg. Med en hund i vardera handen och lurarna i öronen så kändes det som att denna dagen skulle jag kunna gå hur långt som helst. De första femton minuterna blir alltid lite sega då hundarna vill stanna och lukta på vartenda litet grässtrå och visa att även de har varit där. Sen när vi kommit över den delen så går det av bara farten. Efter en stund började jag känna att de skavde lite mellan två av mina tår. Men det tänkte jag bort rätt snabbt då en av mina favoritlåtar kom i lurarna. Men sen dröjde det inte länge förens det började bränna rätt bra på båda hälarna. Nu hade jag gått i ungefär fyrtiofem minuter och jag var väl i stort sett halvvägs. Jag bet ihop och fortsatte i min vanliga takt. Efter ytterligare tio minuter haltade jag rejält och hundarna irriterade sig nog en aning på att vi nu hade tappat tempot. Hur jag än försökte vinkla foten i skorna så sved och brann det mellan varje tå och på båda hälarna. Slängde en saknande tanke på mina sköna trasiga älsklingsskor och tittade argt ner på det onda nya paret. Så här hade aldrig mina gamla skor behandlat mig på en sådan här härlig runda. Just nu var vi inte kompisar överhuvudtaget. Smärtan var nu helt bisarr och jag kände att de även hade blött igenom båda strumporna. Vi hade rätt lång promenad kvar och jag insåg att det nu var näst intill omöjligt att ta mig fram, jag övervägde nästan att ta av mig dem helt och gå i bara strumplästen men det hade kanske inte vart så smart ändå. Någonstans där gav jag upp, tog fram mobilen och ringde hem. Brorsan som också var på besök hos föräldrarna svarade. Jag svor lite över mina nya skor och bad snällt om han kunde komma och hämta upp mig. Han skrattade lite åt min olycka men gav sig självklart iväg för att rädda sin syster. Väl hemma sen slängde jag av mig skorna och möttes av två blodiga fötter. Strumpan hade fastnat i såret på den ena foten och jag var skinnflådd mellan varje tå. Länsade hela mammas och pappas plåsterförråd och insåg att helgens shower med höga klackar kommer göra en aning ont. Det kommer nog ta ett tag innan jag tar på mig de där skorna igen, tänk om jag bara kunde få liv i mina gamla. Men jag får nog bara inse att den tiden är förbi. Det kan nog ta ett tag att kunna skapa samma fina och härliga samhörighet som jag hade med mitt gamla par, men jag får kanske bara ge det lite tid. För som det är nu så har vi en hel del att jobba på i vår relation.

 

Hiss: Skoskavsplåster

Diss: Gå in nya skor på en för lång runda

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.