22 apr 2016 04:00

22 apr 2016 04:00

Vi skäms över vårt husdjurs grymhet

FLEMMING MOURITSEN

Man får ta det onda med det goda.

Det är ett talesätt som varit med länge. Hur länge har jag ingen aning om, men jag kan tänka mig att uttrycket redan användes 1577 av Erik den fjortonde när han låg för döden efter att ha ätit förgiftad ärtsoppa.

Jag har de senaste månaderna muttrat detta uttryck för mig själv upprepade gånger och då gäller det våra två kattungars uppväxt och utveckling mot att bli lata drufsar som mest ligger i en fåtölj och helst inte reser sig ur den om det inte vankas mat. Där är vi inte än men det närmar sig.

Under tiden har vi fått stå ut med sönderrivna tapeter, nerrivna gardiner, krossat porslin, bett i tårna när man sover, kiss på huvudkudden, kiss på parketten och ja, kiss snart sagt överallt.

Stundom har de, speciellt Moses, varit mycket billiga.

För några månader sedan började deras jaktinstinkter vakna, ungefär samtidigt som några flugor och nattfän började vakna och när katterna fick se flygfän flaxa runt inomhus var de beredda på att riva hela huset i jakten på dessa irriterande varelser. Ett beteende som fästmön och jag inte var beredda på.

Sedan dess har dock jakten i huvudsak flyttats utomhus och nu är det små pälsdjur som ligger i farozonen om de visar prov på så dåligt omdöme att de visar sig i närheten av vår tomt. Det är inte sällan vi kommer ut på farstutrappen på morgnarna och möts av en död näbbmus som ligger där, som en trofé.

Det dyker upp döda små möss lite varstans på vår tomt numera och det är väl ok, men mindre ok är det när det ligger ett halvt uppätet lik och blodar ner de impregnerade brädorna på vår trappa.

Men det är som det är och det sägs ju att det är bra att ha katter för de håller mössen borta från ens hus. Det jobbet har våra ungkatter tagit på fullaste allvar och rensar världen på möss så gott de kan. Värre är det när (främst Sam) stolt kommer och visar upp en småfågel han fångat. Då tycker fästmön att han går över gränsen för vad som är acceptabelt.

Fast värst är det när Sam tar upp sitt byte till den lilla gräsmattan mellan vårt hus och vägen. Inför alla förbipasserande håller han sedan en stor uppvisning i hur katter behandlar sitt byte innan de behagar att bita ihjäl det. Och det är ingen vacker syn

Då händer det stundom att fästmön och jag sitter vid köksbordet och tittar förfärat på medan vi hukar oss så att vi inte skall synas utifrån för vi skäms över vårt husdjurs grymma beteende. Men det är så alla katter gör, så vi får ta det onda med det goda.

Vad det goda är? Jo, de är ju så otroligt mysiga... mot oss.

 

Hiss: Bilbesiktningen. Det är bra att det inte rullar runt farliga gamla vrak i trafiken.

Diss: Bilbesiktningen. Jag förstår inte varför just min bil måste besiktigas.

Det är ett talesätt som varit med länge. Hur länge har jag ingen aning om, men jag kan tänka mig att uttrycket redan användes 1577 av Erik den fjortonde när han låg för döden efter att ha ätit förgiftad ärtsoppa.

Jag har de senaste månaderna muttrat detta uttryck för mig själv upprepade gånger och då gäller det våra två kattungars uppväxt och utveckling mot att bli lata drufsar som mest ligger i en fåtölj och helst inte reser sig ur den om det inte vankas mat. Där är vi inte än men det närmar sig.

Under tiden har vi fått stå ut med sönderrivna tapeter, nerrivna gardiner, krossat porslin, bett i tårna när man sover, kiss på huvudkudden, kiss på parketten och ja, kiss snart sagt överallt.

Stundom har de, speciellt Moses, varit mycket billiga.

För några månader sedan började deras jaktinstinkter vakna, ungefär samtidigt som några flugor och nattfän började vakna och när katterna fick se flygfän flaxa runt inomhus var de beredda på att riva hela huset i jakten på dessa irriterande varelser. Ett beteende som fästmön och jag inte var beredda på.

Sedan dess har dock jakten i huvudsak flyttats utomhus och nu är det små pälsdjur som ligger i farozonen om de visar prov på så dåligt omdöme att de visar sig i närheten av vår tomt. Det är inte sällan vi kommer ut på farstutrappen på morgnarna och möts av en död näbbmus som ligger där, som en trofé.

Det dyker upp döda små möss lite varstans på vår tomt numera och det är väl ok, men mindre ok är det när det ligger ett halvt uppätet lik och blodar ner de impregnerade brädorna på vår trappa.

Men det är som det är och det sägs ju att det är bra att ha katter för de håller mössen borta från ens hus. Det jobbet har våra ungkatter tagit på fullaste allvar och rensar världen på möss så gott de kan. Värre är det när (främst Sam) stolt kommer och visar upp en småfågel han fångat. Då tycker fästmön att han går över gränsen för vad som är acceptabelt.

Fast värst är det när Sam tar upp sitt byte till den lilla gräsmattan mellan vårt hus och vägen. Inför alla förbipasserande håller han sedan en stor uppvisning i hur katter behandlar sitt byte innan de behagar att bita ihjäl det. Och det är ingen vacker syn

Då händer det stundom att fästmön och jag sitter vid köksbordet och tittar förfärat på medan vi hukar oss så att vi inte skall synas utifrån för vi skäms över vårt husdjurs grymma beteende. Men det är så alla katter gör, så vi får ta det onda med det goda.

Vad det goda är? Jo, de är ju så otroligt mysiga... mot oss.

 

Hiss: Bilbesiktningen. Det är bra att det inte rullar runt farliga gamla vrak i trafiken.

Diss: Bilbesiktningen. Jag förstår inte varför just min bil måste besiktigas.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.