29 apr 2016 04:00

29 apr 2016 04:00

Fortfarande dyker nya upplevelser upp

KRÖNIKA: FLEMMING MOURITSEN

Jag har länge hävdat att livet inte upphör att bjuda en på nya upplevelser och nya utmaningar bara för att man kommer upp i åren. Nu på uppsidan av femtiostrecket har jag fått vara med om saker som jag aldrig trodde skulle hända mig... och nya upplevelser dyker fortfarande upp.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Jag fick för nästan precis ett år sedan ett hedersuppdrag som jag med glädje tackade ja till. Nämligen att hålla vårtalet på Lions Valborgsfirande i Skultorp. Jag växte upp i Skultorp så det kändes oerhört stort att få stå framför badplatsen där jag badat mig blå många sommardagar och hålla talet till våren.

Men Skultorpsäventyret slutar inte där, för nu i år är det tänkt att jag skall tillbaka. Den här gången på Sveriges nationaldag då jag får hedersuppdraget att hålla talet vid Skultorps hembygdsförenings nationaldagsfirande. Speciellt kul är det då jag fortfarande är dansk medborgare, även om Sverige är mitt land.

Men det som fick mig att skriva den här texten var faktiskt det hedersuppdrag som jag skall få utföra nu på söndag. Då skall jag och en gubbe till vara speakers på evenemanget SPRING FÖR LIVET som går av stapeln uppe på Billingen vid middagstid första maj.

Även här kände jag mig hedrad när jag förstod vad det hela handlade om. En tjugofemårig flicka som heter Cissi Hagberg arrangerar hela tjottaballongen för fjärde gången. När en ung man som stod henne nära gick bort i cancer 2012 fick det henne att vilja göra någonting konkret mot denna hemska sjukdom. Så 2013 arrangerade hon Spring för livet för första gången, ett lopp med flera olika distanser som inte direkt är en tävling utan ett sätt att vårda sin egen kropp samtidigt som man skänker en slant till cancerforskning.

Varenda krona som kommer in i anmälningsavgifter, sponsring och annat går nämligen till Cancerfonden. Förra året kunde Cissi sända in 168 500 kronor till detta angelägna ändamål och självklart hoppas hon kunna toppa det i år.

Jag skäms lite när jag får erkänna att jag inte kände till detta evenemang innan jag fick förfrågan om att hålla låda. Men jag skyller på att det snabbaste jag rör mig är på vägen till kaffebryggaren när jag blir desperat kaffesugen. Några springande steg kan jag inte påminna mig att jag tagit på åratal, så att delta i ett löpararrangemang, oavsett syfte, är mig helt främmande. De som läst min spalt tidigare vet att den enda sportutrustning jag äger är fåtöljen framför tv-n.

Men nu skall jag delta... verbalt och det kanske mera är min gren. Så ödmjuk inför uppgiften och skräckslagen inför tanken på att göra bort mig ser jag fram emot söndag. Kom dit vetja! Det kan bli underhållande på ett pinsamt sätt... och varför inte delta? På söndag kan man efteranmäla sig i Blå Hallen fram till en timme innan varje start.

Så nu hoppas vi bara att kung Bore har lagt ner för säsongen.

 

Hiss: Människor som Cissi, som inte bara snackar utan faktiskt gör något.

Diss: Att vår katt Sam skadat tassen och är katt i tratt ett tag nu.

Jag fick för nästan precis ett år sedan ett hedersuppdrag som jag med glädje tackade ja till. Nämligen att hålla vårtalet på Lions Valborgsfirande i Skultorp. Jag växte upp i Skultorp så det kändes oerhört stort att få stå framför badplatsen där jag badat mig blå många sommardagar och hålla talet till våren.

Men Skultorpsäventyret slutar inte där, för nu i år är det tänkt att jag skall tillbaka. Den här gången på Sveriges nationaldag då jag får hedersuppdraget att hålla talet vid Skultorps hembygdsförenings nationaldagsfirande. Speciellt kul är det då jag fortfarande är dansk medborgare, även om Sverige är mitt land.

Men det som fick mig att skriva den här texten var faktiskt det hedersuppdrag som jag skall få utföra nu på söndag. Då skall jag och en gubbe till vara speakers på evenemanget SPRING FÖR LIVET som går av stapeln uppe på Billingen vid middagstid första maj.

Även här kände jag mig hedrad när jag förstod vad det hela handlade om. En tjugofemårig flicka som heter Cissi Hagberg arrangerar hela tjottaballongen för fjärde gången. När en ung man som stod henne nära gick bort i cancer 2012 fick det henne att vilja göra någonting konkret mot denna hemska sjukdom. Så 2013 arrangerade hon Spring för livet för första gången, ett lopp med flera olika distanser som inte direkt är en tävling utan ett sätt att vårda sin egen kropp samtidigt som man skänker en slant till cancerforskning.

Varenda krona som kommer in i anmälningsavgifter, sponsring och annat går nämligen till Cancerfonden. Förra året kunde Cissi sända in 168 500 kronor till detta angelägna ändamål och självklart hoppas hon kunna toppa det i år.

Jag skäms lite när jag får erkänna att jag inte kände till detta evenemang innan jag fick förfrågan om att hålla låda. Men jag skyller på att det snabbaste jag rör mig är på vägen till kaffebryggaren när jag blir desperat kaffesugen. Några springande steg kan jag inte påminna mig att jag tagit på åratal, så att delta i ett löpararrangemang, oavsett syfte, är mig helt främmande. De som läst min spalt tidigare vet att den enda sportutrustning jag äger är fåtöljen framför tv-n.

Men nu skall jag delta... verbalt och det kanske mera är min gren. Så ödmjuk inför uppgiften och skräckslagen inför tanken på att göra bort mig ser jag fram emot söndag. Kom dit vetja! Det kan bli underhållande på ett pinsamt sätt... och varför inte delta? På söndag kan man efteranmäla sig i Blå Hallen fram till en timme innan varje start.

Så nu hoppas vi bara att kung Bore har lagt ner för säsongen.

 

Hiss: Människor som Cissi, som inte bara snackar utan faktiskt gör något.

Diss: Att vår katt Sam skadat tassen och är katt i tratt ett tag nu.

  • FLEMMING MOURITSEN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.