09 maj 2016 04:00

09 maj 2016 04:00

Nästan mitt i prick på utflykten

PETRA LUNDGREN

Jag gillar att åka på utflykt. Utflykta som jag brukar kalla det.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Målet bestäms oftast precis innan avfärd eller kanske någonstans på vägen. Jag har inga större krav, men vill gärna se havet eller en sjö.

Att åka till havet var jag inne på i torsdags, men då sa Skägget:

– Ska vi åka till Bohus fästning?

– Ja, det kan vi göra, sa jag.

Och så åkte vi.

– Ligger inte det i Kungälv? undrade jag när vi åkte.

– Vet du inte var vi är någonstans? frågade Skägget.

– Näe, sa jag.

– Det ligger där framme, sa han.

När en van som skymde sikten för där framme hade flyttat på sig så tornade fästningen upp. Jag trodde Kungälv låg betydligt längre bort från Göteborg, men det behöll jag för mig själv.

– Vad är det här för vatten då? frågade jag och tänkte Göta kanal men det sa jag inte för jag vill inte framstå som en komplett idiot hela tiden.

– Det är bräckt, sa han och jag tänkte att det var ju för väl att jag inte sa något om kanalen.

På väg till fästningen (det visade sig i efterhand att vägen till vänster var betydligt kortare än den till höger, men som bonus fick vi se mer) funderade vi på hur de som försökte storma fästningen förr i tiden måste ha känt sig när de kom upp.

– De orkade nog inte slåss, sa Skägget.

– Nej, de väste ”vatten”, sa jag.

Efter att ha beskådat den stora båtiläggningsdagen och köpt glass kom vi till entrén där vi fick varsitt band kring armen.

– Lite festivalstämning, sa jag.

– Som Liseberg tyckte ett barn och då sa jag att enda åkattraktionen är en hiss, sa killen i entrén.

Fast där hade han ju lite fel. Det fanns ju faktiskt båtar som gick på lina i en sjö inne i fästningen. Pålina hette den äldre och den yngre hade inget namn, men vi tyckte att Linus var ett passande namn om den skulle få något. Van lin-båtare som jag ändå är sedan besöket på danska Lösö i somras så gav jag mig så klart ut på en tur direkt. Sedan satt vi och hade picknick i solgasset och tittade på andra som åkte lin-båt innan vi tog en tur med hissen och funderade på vad de som byggde fästningen en gång i tiden hade tyckt om att det fanns hiss.

Man kunde testa bågskytte också. Skägget hade skjutit mycket pilbåge som liten så för honom var det inga problem. Värre var det för mig. Det var svårare än det såg ut. Första pilen missade tavlan rejält. Den andra hamnade på svart och den tredje på rött. Inte illa. Jag fick till och med applåder av de andra i kön och tänkte sturskt att hade jag bara fått fortsätta så hade jag säkert skjutit mitt i prick med nästa eller nästnästa pil. Det kanske får bli målet nästa utflykt.

 

Hiss

Fint väder, jag blir glad av det.

Diss

Hörlurar som trasslar ihop sig i väskan. Hur går det till?

Målet bestäms oftast precis innan avfärd eller kanske någonstans på vägen. Jag har inga större krav, men vill gärna se havet eller en sjö.

Att åka till havet var jag inne på i torsdags, men då sa Skägget:

– Ska vi åka till Bohus fästning?

– Ja, det kan vi göra, sa jag.

Och så åkte vi.

– Ligger inte det i Kungälv? undrade jag när vi åkte.

– Vet du inte var vi är någonstans? frågade Skägget.

– Näe, sa jag.

– Det ligger där framme, sa han.

När en van som skymde sikten för där framme hade flyttat på sig så tornade fästningen upp. Jag trodde Kungälv låg betydligt längre bort från Göteborg, men det behöll jag för mig själv.

– Vad är det här för vatten då? frågade jag och tänkte Göta kanal men det sa jag inte för jag vill inte framstå som en komplett idiot hela tiden.

– Det är bräckt, sa han och jag tänkte att det var ju för väl att jag inte sa något om kanalen.

På väg till fästningen (det visade sig i efterhand att vägen till vänster var betydligt kortare än den till höger, men som bonus fick vi se mer) funderade vi på hur de som försökte storma fästningen förr i tiden måste ha känt sig när de kom upp.

– De orkade nog inte slåss, sa Skägget.

– Nej, de väste ”vatten”, sa jag.

Efter att ha beskådat den stora båtiläggningsdagen och köpt glass kom vi till entrén där vi fick varsitt band kring armen.

– Lite festivalstämning, sa jag.

– Som Liseberg tyckte ett barn och då sa jag att enda åkattraktionen är en hiss, sa killen i entrén.

Fast där hade han ju lite fel. Det fanns ju faktiskt båtar som gick på lina i en sjö inne i fästningen. Pålina hette den äldre och den yngre hade inget namn, men vi tyckte att Linus var ett passande namn om den skulle få något. Van lin-båtare som jag ändå är sedan besöket på danska Lösö i somras så gav jag mig så klart ut på en tur direkt. Sedan satt vi och hade picknick i solgasset och tittade på andra som åkte lin-båt innan vi tog en tur med hissen och funderade på vad de som byggde fästningen en gång i tiden hade tyckt om att det fanns hiss.

Man kunde testa bågskytte också. Skägget hade skjutit mycket pilbåge som liten så för honom var det inga problem. Värre var det för mig. Det var svårare än det såg ut. Första pilen missade tavlan rejält. Den andra hamnade på svart och den tredje på rött. Inte illa. Jag fick till och med applåder av de andra i kön och tänkte sturskt att hade jag bara fått fortsätta så hade jag säkert skjutit mitt i prick med nästa eller nästnästa pil. Det kanske får bli målet nästa utflykt.

 

Hiss

Fint väder, jag blir glad av det.

Diss

Hörlurar som trasslar ihop sig i väskan. Hur går det till?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.