16 maj 2016 04:00

16 maj 2016 06:20

Hur stor var sannolikheten för det?

KRÖNIKA

När jag ger mig ut och cyklar brukar jag alltid ta med mig en slant, en 20-lapp eller så, för det kan vara bra att ha. Den här gången hade jag inget mindre en 50-lapp, så den la jag ner i samma ficka som mobilen och stängde blixtlåset. Sedan gav jag mig i väg mot Hokällan vid Ålleberg. Långa rutten över Sköttning, Luttra och delar av Vartoftavägen innan man svänger av mot berget till.

Där, på den grusvägen, stannade jag och fotograferade. Det är verkligen vackert där och en (av få) anledningar till att jag över huvud taget bor kvar i Falköping. Efter att ha druckit vatten i Hokällan cyklade jag hem igen och väl hemma plockade jag som jag alltid gör ur allt ur fickorna på byxorna. Nycklar, lypsyl, mobil ...

Men vänta nu, 50-lappen då? Var var den? Den fanns ingenstans. Den hade försvunnit under mystiska omständigheter. Nåväl, tänkte jag, jag har väl tappat den. Jag står inte och faller med en 50-lapp.

 

Tre dagar senare gav jag mig ut på samma cykeltur igen. Jag hade egentligen tänkt träna i stockgymmet på berget, men det är ju mycket härligare att cykla när det är så fint väder. När jag kom in på grusvägen kom jag på mig själv med att jag tittade väldigt noga, både på vägen och kanterna bredvid.

Sannolikheten för att 50-lappen skulle dyka upp kändes väldigt liten. Där? Nej, det var någon slags halm. Där då? Nej, någon slags halm igen.

Precis där jag visste att jag stannat och fotograferat gången innan (och många gånger dessförinnan) stannade jag och fotograferade igen (Vad ska jag med alla dessa bilder till? Det ser ju i stort sett likadant ut varje gång. Ja, fråga inte mig, jag vet inte). När jag gjort det, så såg jag något skräp i gräset i vägkanten på höger sida. På håll tänkte jag spontat: Glasspapper!


När jag tittade närmare så ... Nähä? Joho! Det var 50-lappen. Helt osannolikt. Hur kunde den vara kvar där? Den måste ha kilats fast i gräset. Men ändå. En sedel är av papper. Det blåste ju. Någon annan kunde ju ha hittat den, det är ju fler än jag som åker och går på den där grusvägen. Men, tre dagar senare stod den lydigt kvar och väntade.

– Det måste vara en magisk sedel, sa jag till Skägget.

– Du får köpa en lott för den, sa han.

Det var lite min tanke också, först. Men jag ska nog tänka på det ett slag. Man gör sig inte bara av med en tänkbar magisk sedel bara så där.

– Tänk om du kan handla med den och så kommer den tillbaka, sa Droppen.

– Ja, det vore ju häftigt, en bumerang-peng, tänkte jag och bestämde mig för att genast skriva ner serienumret på sedeln i fall jag skulle få för mig att sätta sprätt på den.


Hiss

Att vara ledig en hel vecka när det är som finast ute.

Diss

Far ända in i baljan vad mycket pollen det är nu!

Där, på den grusvägen, stannade jag och fotograferade. Det är verkligen vackert där och en (av få) anledningar till att jag över huvud taget bor kvar i Falköping. Efter att ha druckit vatten i Hokällan cyklade jag hem igen och väl hemma plockade jag som jag alltid gör ur allt ur fickorna på byxorna. Nycklar, lypsyl, mobil ...

Men vänta nu, 50-lappen då? Var var den? Den fanns ingenstans. Den hade försvunnit under mystiska omständigheter. Nåväl, tänkte jag, jag har väl tappat den. Jag står inte och faller med en 50-lapp.

 

Tre dagar senare gav jag mig ut på samma cykeltur igen. Jag hade egentligen tänkt träna i stockgymmet på berget, men det är ju mycket härligare att cykla när det är så fint väder. När jag kom in på grusvägen kom jag på mig själv med att jag tittade väldigt noga, både på vägen och kanterna bredvid.

Sannolikheten för att 50-lappen skulle dyka upp kändes väldigt liten. Där? Nej, det var någon slags halm. Där då? Nej, någon slags halm igen.

Precis där jag visste att jag stannat och fotograferat gången innan (och många gånger dessförinnan) stannade jag och fotograferade igen (Vad ska jag med alla dessa bilder till? Det ser ju i stort sett likadant ut varje gång. Ja, fråga inte mig, jag vet inte). När jag gjort det, så såg jag något skräp i gräset i vägkanten på höger sida. På håll tänkte jag spontat: Glasspapper!


När jag tittade närmare så ... Nähä? Joho! Det var 50-lappen. Helt osannolikt. Hur kunde den vara kvar där? Den måste ha kilats fast i gräset. Men ändå. En sedel är av papper. Det blåste ju. Någon annan kunde ju ha hittat den, det är ju fler än jag som åker och går på den där grusvägen. Men, tre dagar senare stod den lydigt kvar och väntade.

– Det måste vara en magisk sedel, sa jag till Skägget.

– Du får köpa en lott för den, sa han.

Det var lite min tanke också, först. Men jag ska nog tänka på det ett slag. Man gör sig inte bara av med en tänkbar magisk sedel bara så där.

– Tänk om du kan handla med den och så kommer den tillbaka, sa Droppen.

– Ja, det vore ju häftigt, en bumerang-peng, tänkte jag och bestämde mig för att genast skriva ner serienumret på sedeln i fall jag skulle få för mig att sätta sprätt på den.


Hiss

Att vara ledig en hel vecka när det är som finast ute.

Diss

Far ända in i baljan vad mycket pollen det är nu!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.