18 maj 2016 04:00

18 maj 2016 04:00

Bland vildsvin och hästar i de spanska bergen

KRÖNIKA: JOHANNA BEIJBOM

De av er som har som morgonrutin att läsa denna tidning och då även förhoppningsvis min krönika kan ju tänka på mig lite extra nu om klockan är sådär någonstans mellan 6:30-10:30 för då sitter jag ännu en gång flera tusen meter upp i luften i ett flygplan som tar mig hela vägen ifrån Spanien till Sverige. Nu har jag spenderat nio dagar med min kära vän Charlotte och hennes lilla familj i ett varmt och soligt Marbella. Dock hade vi inte tur med vädret de tre första dagarna då det fullkomligt öste ner regn från skyn. Det kändes väl sådär att gå in på Facebook och se alla härliga och somriga bilder som Sverige bjöd på. Men självklart var jag glad för er skull som fick njuta av solstrålarna medan jag nästan inte kunde gå utanför dörren utan att drunkna. Men vi höll oss givetvis sysselsatta ändå med både träning, laga god mat och gå i ett oerhört stort shoppingcentra där till och med jag tröttnade på att gå till slut, och då kan ni förstå att det var stort.

Men sen äntligen vände det och solen kom till oss och det med råge. Alla de andra dagarna av vår vistelse njöt vi av stranden och även ett och annat bad. Det var väl inte direkt så att man brände sig på vattnet men det var oerhört skönt att kyla av kroppen emellanåt då den näst intill kokade i solen. Solskyddet var min bästa vän då både jag och min hud kände att vårstrålarna var oerhört starka.

Men vi har inte varit så tråkiga att vi legat på stranden hela dagarna. Vi har strosat omkring i både Marbella stad och i Puerto Banus.

En dag när vi tröttnade på att enbart ligga still vid vattnet så vi fick för oss att ge oss ut på strandpromenad. Det var så otroligt härligt och vackert att gå utmed medelhavet och blommorna blomstrade hela vägen. Vi stannade till vid en liten restaurang med härlig reggaemusik och slog oss ner för lunch. Det fanns enbart en kypare som även jobbade som kock, han skötte hela stället med andra ord. Och restaurangen verkade vara rätt poppis så han sprang som en galning fram och tillbaka mellan köket och borden men visade aldrig hur stressad han förmodligen var utan sken som solen själv och hade ett underbart skratt som smittade av sig på varje gäst. Sedan gav vi oss vidare och efter cirka två timmar kändes det lite i fötterna kan man säga, vi hade ju inte direkt det bästa promenadskorna utan sandaler eller flipflop. Våra fötter sa ifrån ordentligt och blåsorna under trampdynan och mellan tårna fick oss att ta en taxi tillbaka till civilisationen, men vi ångrade inte en sekund av vår lilla utflykt.

Dock gjorde vi en annan liten utflykt häromdagen som var lite mer action och spänning i. Vi tog med oss hundarna upp i bergen. Och här snackar vi berg, stötte på en av byborna i backarna och han hade vader som nog var minst en meter i omkrets, han hade nog gått upp och ner i de där bergen hela sitt liv. Men det var inte det som var det som gjorde promenaden spännande utan att vi hela tiden fick gå på helspänn och tjoa för full hals då hela berget kryllade av vildsvin och inte nog med det så kom vi fram till en hel flock med hästar som tydligen byborna släpper ut helt lösa i bergen då och då så de får strosa omkring. De var väldigt nyfikna på oss och även fast jag är van hästtjej kände jag att det kunde bli en farlig situation med både hundar och alltför nyfikna hästar så vi vände och gick hela vägen tillbaka. Men det var ett roligt äventyr ändå. Nu är jag snart hemma i Sverige igen och tackar min fina vän för denna gång och det dröjer nog inte länge förrän jag är tillbaka igen. Men först ska jag njuta av en förhoppningsvis varm och fin svensk sommar.

Hiss: Det spanska livet .

Diss: Att semestern alltid måste ha ett slut.

De av er som har som morgonrutin att läsa denna tidning och då även förhoppningsvis min krönika kan ju tänka på mig lite extra nu om klockan är sådär någonstans mellan 6:30-10:30 för då sitter jag ännu en gång flera tusen meter upp i luften i ett flygplan som tar mig hela vägen ifrån Spanien till Sverige. Nu har jag spenderat nio dagar med min kära vän Charlotte och hennes lilla familj i ett varmt och soligt Marbella. Dock hade vi inte tur med vädret de tre första dagarna då det fullkomligt öste ner regn från skyn. Det kändes väl sådär att gå in på Facebook och se alla härliga och somriga bilder som Sverige bjöd på. Men självklart var jag glad för er skull som fick njuta av solstrålarna medan jag nästan inte kunde gå utanför dörren utan att drunkna. Men vi höll oss givetvis sysselsatta ändå med både träning, laga god mat och gå i ett oerhört stort shoppingcentra där till och med jag tröttnade på att gå till slut, och då kan ni förstå att det var stort.

Men sen äntligen vände det och solen kom till oss och det med råge. Alla de andra dagarna av vår vistelse njöt vi av stranden och även ett och annat bad. Det var väl inte direkt så att man brände sig på vattnet men det var oerhört skönt att kyla av kroppen emellanåt då den näst intill kokade i solen. Solskyddet var min bästa vän då både jag och min hud kände att vårstrålarna var oerhört starka.

Men vi har inte varit så tråkiga att vi legat på stranden hela dagarna. Vi har strosat omkring i både Marbella stad och i Puerto Banus.

En dag när vi tröttnade på att enbart ligga still vid vattnet så vi fick för oss att ge oss ut på strandpromenad. Det var så otroligt härligt och vackert att gå utmed medelhavet och blommorna blomstrade hela vägen. Vi stannade till vid en liten restaurang med härlig reggaemusik och slog oss ner för lunch. Det fanns enbart en kypare som även jobbade som kock, han skötte hela stället med andra ord. Och restaurangen verkade vara rätt poppis så han sprang som en galning fram och tillbaka mellan köket och borden men visade aldrig hur stressad han förmodligen var utan sken som solen själv och hade ett underbart skratt som smittade av sig på varje gäst. Sedan gav vi oss vidare och efter cirka två timmar kändes det lite i fötterna kan man säga, vi hade ju inte direkt det bästa promenadskorna utan sandaler eller flipflop. Våra fötter sa ifrån ordentligt och blåsorna under trampdynan och mellan tårna fick oss att ta en taxi tillbaka till civilisationen, men vi ångrade inte en sekund av vår lilla utflykt.

Dock gjorde vi en annan liten utflykt häromdagen som var lite mer action och spänning i. Vi tog med oss hundarna upp i bergen. Och här snackar vi berg, stötte på en av byborna i backarna och han hade vader som nog var minst en meter i omkrets, han hade nog gått upp och ner i de där bergen hela sitt liv. Men det var inte det som var det som gjorde promenaden spännande utan att vi hela tiden fick gå på helspänn och tjoa för full hals då hela berget kryllade av vildsvin och inte nog med det så kom vi fram till en hel flock med hästar som tydligen byborna släpper ut helt lösa i bergen då och då så de får strosa omkring. De var väldigt nyfikna på oss och även fast jag är van hästtjej kände jag att det kunde bli en farlig situation med både hundar och alltför nyfikna hästar så vi vände och gick hela vägen tillbaka. Men det var ett roligt äventyr ändå. Nu är jag snart hemma i Sverige igen och tackar min fina vän för denna gång och det dröjer nog inte länge förrän jag är tillbaka igen. Men först ska jag njuta av en förhoppningsvis varm och fin svensk sommar.

Hiss: Det spanska livet .

Diss: Att semestern alltid måste ha ett slut.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.