25 maj 2016 04:00

26 maj 2016 07:58

Inlåst med idolvinnaren Martin

JOHANNA BEIJBOM

I fredags var det äntligen premiär för Allsång på krogen på Plateaux. Kvällen till ära gästades vi av ingen mindre än idolvinnaren 2015, Martin Almgren. Det blev en oerhört lyckad premiär med en underbar publik.

På lördagskvällen spelade vi tillsammans med Martin för personalen på Borgunda Bygghandel i deras nya lokaler på Stallsiken. Efter ett härligt och svettigt pass på scenen slog vi oss ner i logen på övervåningen för lite efterhäng innan vi skulle fortsätta ut i Skövdes nattliv för lite firande av en grym helg. Till slut satt bara jag, Idol-Martin och mina två kollegor i bandet Foffe och Simon kvar och pratade. Efter ett tag bestämde vi oss för att packa ihop och dra oss in till stan. När vi kommer ner till undervåningen av lokalen som alltså är själva bygghandelsbutiken så inser vi att alla har gått, det är helt nedsläckt och inte en enda själ syns till. Vi ropar efter de andra men får inget svar. Till en början var jag helt säker på att de skojade med oss, men efter några minuters letande insåg vi att vi var helt själva och alltså blivit kvarglömda och inlåsta på Borgunda.

Detta kunde ju knappt vara sant, hur kunde folk inte hört oss uppe i logen? Det var ju inte så att vi hade vart direkt tysta. Plötsligt inser vi även att det förmodligen är larmat också. Alla fyra brister ut i ett ångestfyllt gapskratt och tycker att hela situationen är oerhört komisk. Hur sjutton skulle vi komma ut? Skulle vi våga försöka öppna någon utav dörrarna och förmodligen dra igång ett fruktansvärt larm? Det var ändå värt ett försök. Alla fyra samlades runt en av dörrarna, Martin tryckte sakta ned handtaget och öppnade försiktigt samtidigt som vi andra höll för öronen. Men till vår lycka fortsatte tystanden. Yes, nu var vi äntligen ute på bakgården där min bil stod. Innan vi hoppade in slängde jag en blick emot grinden. Neeej! Utbrast jag förtvivlat. Världens tjockaste kedja med hänglås höll grinden stängd. Nu insåg vi att vi inte hade nyckeln till frihet. Hela området var inhägnat av höga staket med taggtråd längst upp, så att klättra över där var bara att glömma. Foffe fick den briljanta idén att försöka starta en av de stora grävmaskinerna och köra rakt genom stängslet, men den pojkdrömmen slog jag bort ur huvudet på honom illa kvickt. Jag tog upp mobilen och ringde till Tommie, vår kapellmästare. Klockan var runt midnatt och efter cirka 5-6 samtal gav jag upp. Ringde runt till alla andra i bandet men utan resultat. Till slut ringde Tommie tillbaka och frågade oroligt vad som hade hänt då han givetvis förstod att något var fel. Vi är inlåsta på Borgunda svarade jag lite ynkligt. En tystnad infinner sig i några sekunder men bryts av att båda två brister ut i skratt. Tommie säger att hans son Linus har en av nycklarna, men att han redan är inne i stan. Han ber om att få återkomma efter att försöka nå sin son. Efter en stund ringer Linus upp och även han skrattar högt åt vår situation. Han försöker ragga upp någon som har bil och säger att han ska komma och befria oss. Efter en stunds väntan kom han äntligen med nyckeln i högsta hugg. Efter över en timme i fångenskap på Borgunda Bygghandel skulle vi nu få känna frihet.

Kan meddela att det mesta av denna stund finns på film, både på övervakningskamerorna och i min mobil där det mesta dokumenterades. Kan tänka mig att ägarna får sig ett gott skratt av filmerna där fyra förvirrade människor varav en idolvinnare irrar omkring på området och letar förtvivlat efter en utväg. Martin Almgren kommer nog aldrig glömma sitt besök i Skövde, han höll ju faktiskt på att bli kvar här för gott. Han sa dock att detta var den roligaste kvällen på bra länge och det är ju ändå ett rätt bra betyg.

 

Hiss: Nyckeln till frihet

Diss: Bakom lås och bom

På lördagskvällen spelade vi tillsammans med Martin för personalen på Borgunda Bygghandel i deras nya lokaler på Stallsiken. Efter ett härligt och svettigt pass på scenen slog vi oss ner i logen på övervåningen för lite efterhäng innan vi skulle fortsätta ut i Skövdes nattliv för lite firande av en grym helg. Till slut satt bara jag, Idol-Martin och mina två kollegor i bandet Foffe och Simon kvar och pratade. Efter ett tag bestämde vi oss för att packa ihop och dra oss in till stan. När vi kommer ner till undervåningen av lokalen som alltså är själva bygghandelsbutiken så inser vi att alla har gått, det är helt nedsläckt och inte en enda själ syns till. Vi ropar efter de andra men får inget svar. Till en början var jag helt säker på att de skojade med oss, men efter några minuters letande insåg vi att vi var helt själva och alltså blivit kvarglömda och inlåsta på Borgunda.

Detta kunde ju knappt vara sant, hur kunde folk inte hört oss uppe i logen? Det var ju inte så att vi hade vart direkt tysta. Plötsligt inser vi även att det förmodligen är larmat också. Alla fyra brister ut i ett ångestfyllt gapskratt och tycker att hela situationen är oerhört komisk. Hur sjutton skulle vi komma ut? Skulle vi våga försöka öppna någon utav dörrarna och förmodligen dra igång ett fruktansvärt larm? Det var ändå värt ett försök. Alla fyra samlades runt en av dörrarna, Martin tryckte sakta ned handtaget och öppnade försiktigt samtidigt som vi andra höll för öronen. Men till vår lycka fortsatte tystanden. Yes, nu var vi äntligen ute på bakgården där min bil stod. Innan vi hoppade in slängde jag en blick emot grinden. Neeej! Utbrast jag förtvivlat. Världens tjockaste kedja med hänglås höll grinden stängd. Nu insåg vi att vi inte hade nyckeln till frihet. Hela området var inhägnat av höga staket med taggtråd längst upp, så att klättra över där var bara att glömma. Foffe fick den briljanta idén att försöka starta en av de stora grävmaskinerna och köra rakt genom stängslet, men den pojkdrömmen slog jag bort ur huvudet på honom illa kvickt. Jag tog upp mobilen och ringde till Tommie, vår kapellmästare. Klockan var runt midnatt och efter cirka 5-6 samtal gav jag upp. Ringde runt till alla andra i bandet men utan resultat. Till slut ringde Tommie tillbaka och frågade oroligt vad som hade hänt då han givetvis förstod att något var fel. Vi är inlåsta på Borgunda svarade jag lite ynkligt. En tystnad infinner sig i några sekunder men bryts av att båda två brister ut i skratt. Tommie säger att hans son Linus har en av nycklarna, men att han redan är inne i stan. Han ber om att få återkomma efter att försöka nå sin son. Efter en stund ringer Linus upp och även han skrattar högt åt vår situation. Han försöker ragga upp någon som har bil och säger att han ska komma och befria oss. Efter en stunds väntan kom han äntligen med nyckeln i högsta hugg. Efter över en timme i fångenskap på Borgunda Bygghandel skulle vi nu få känna frihet.

Kan meddela att det mesta av denna stund finns på film, både på övervakningskamerorna och i min mobil där det mesta dokumenterades. Kan tänka mig att ägarna får sig ett gott skratt av filmerna där fyra förvirrade människor varav en idolvinnare irrar omkring på området och letar förtvivlat efter en utväg. Martin Almgren kommer nog aldrig glömma sitt besök i Skövde, han höll ju faktiskt på att bli kvar här för gott. Han sa dock att detta var den roligaste kvällen på bra länge och det är ju ändå ett rätt bra betyg.

 

Hiss: Nyckeln till frihet

Diss: Bakom lås och bom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.