27 maj 2016 04:00

27 maj 2016 04:00

Förr kände hela Sverige till Skultorp

FLEMMING MOURITSEN

Då jag inte har kommit på något aktuellt som jag vill skriva om så gör jag tvärt om och gräver ner mig i minnets djupaste grottor för att se om det dyker upp något från förra årtusendet... och se det gör det.

Fästmön och jag råkade åka igenom orten jag växte upp i för ett tag sedan och jag pekade ut några byggnader vi passerade för vår unga medpassagerare. Men hon reagerade inte och vi insåg då att det kulturfenomen som jag tänkt på är totalt okänt för de yngre generationerna.

Jag växte upp i Skultorp och på sjuttiotalet när jag gick på gymnasiet hände det ibland att jag for ut i den stora världen, Eskilstuna, Stockholm och liknande ställen och då märkte jag att Skövde inte var särskilt känt utanför gamla Skaraborg. Folk visste inte var Skövde låg. Utom de stackare som blivit traumatiserade då de gjorde lumpen här och de ville inte alls prata om Skövde.

Men för resten av människorna jag pratade med var Skövde en tämligen okänd plats, visst, de hade kanske varit på Billingehus eller i vart fall hört talas om det, men i övrigt... nej.

Många trodde att min dialekt var värmländsk och placerade då glatt Skövde nånstans väster om Karlstad, otillgängligt placerad ute bland skogiga kullar.

Men när jag nämnde att jag egentligen bodde i Skultorp så hände det grejer. Folk visste inte var Skultorp låg heller men nu dök det upp en referens som vi kunde samtala om, vägförvaltningen i Skultorp.

För dem av er som nu stirrar oförstående på dessa rader kan jag berätta att Skultorp gjordes odödligt 1969 (i alla fall för ett tag) då Sten-Åke Cederhök gjorde monologen Sjukkassan där han råkade ringa fel och hamnade hos vägförvaltningen i Skultorp istället för sjukkassan. Tack vare detta så kände varenda jäkel i hela Sverige till Skultorp... även om de inte visste var det låg.

När jag sedan lade till att jag såg vägförvaltningen från mitt pojkrumsfönster så fick jag alltid höra ett vördnadsfullt: -Ååååh!

När vi nu passerade byggnaderna där denna då rikskända inrättning tidigare låg förkunnade jag alltså stolt för vår unga passagerare:

– I byggnaderna till vänster låg vägförvaltningen i Skultorp.

Hon muttrade ett oengagerat jaha och tittade på något annat i stället. Det var nästan så jag kände mig lite kränkt innan jag insåg att denna monolog förmodligen var i princip bortglömd redan innan hon föddes.

Det är väl så med kändisskap. Så länge det underhålls så består det men man blir fort bortglömd om pratet slutar och strålkastarskenet slocknar. Kvar blir bara minnen hos dem som var med. Och med tiden försvinner även det.

Så gläd er i nuet dokusåpakändisar, snart är berömmelsen över.

 

Hiss: Ny cykelväg mellan Klasborgs idrottsplats och Våmb. Bra grej!

Diss: Det tokiga systemet med nationella prov som gör att niondeklassarna knappt ser sina ordinarie lärare under vårterminen.

Fästmön och jag råkade åka igenom orten jag växte upp i för ett tag sedan och jag pekade ut några byggnader vi passerade för vår unga medpassagerare. Men hon reagerade inte och vi insåg då att det kulturfenomen som jag tänkt på är totalt okänt för de yngre generationerna.

Jag växte upp i Skultorp och på sjuttiotalet när jag gick på gymnasiet hände det ibland att jag for ut i den stora världen, Eskilstuna, Stockholm och liknande ställen och då märkte jag att Skövde inte var särskilt känt utanför gamla Skaraborg. Folk visste inte var Skövde låg. Utom de stackare som blivit traumatiserade då de gjorde lumpen här och de ville inte alls prata om Skövde.

Men för resten av människorna jag pratade med var Skövde en tämligen okänd plats, visst, de hade kanske varit på Billingehus eller i vart fall hört talas om det, men i övrigt... nej.

Många trodde att min dialekt var värmländsk och placerade då glatt Skövde nånstans väster om Karlstad, otillgängligt placerad ute bland skogiga kullar.

Men när jag nämnde att jag egentligen bodde i Skultorp så hände det grejer. Folk visste inte var Skultorp låg heller men nu dök det upp en referens som vi kunde samtala om, vägförvaltningen i Skultorp.

För dem av er som nu stirrar oförstående på dessa rader kan jag berätta att Skultorp gjordes odödligt 1969 (i alla fall för ett tag) då Sten-Åke Cederhök gjorde monologen Sjukkassan där han råkade ringa fel och hamnade hos vägförvaltningen i Skultorp istället för sjukkassan. Tack vare detta så kände varenda jäkel i hela Sverige till Skultorp... även om de inte visste var det låg.

När jag sedan lade till att jag såg vägförvaltningen från mitt pojkrumsfönster så fick jag alltid höra ett vördnadsfullt: -Ååååh!

När vi nu passerade byggnaderna där denna då rikskända inrättning tidigare låg förkunnade jag alltså stolt för vår unga passagerare:

– I byggnaderna till vänster låg vägförvaltningen i Skultorp.

Hon muttrade ett oengagerat jaha och tittade på något annat i stället. Det var nästan så jag kände mig lite kränkt innan jag insåg att denna monolog förmodligen var i princip bortglömd redan innan hon föddes.

Det är väl så med kändisskap. Så länge det underhålls så består det men man blir fort bortglömd om pratet slutar och strålkastarskenet slocknar. Kvar blir bara minnen hos dem som var med. Och med tiden försvinner även det.

Så gläd er i nuet dokusåpakändisar, snart är berömmelsen över.

 

Hiss: Ny cykelväg mellan Klasborgs idrottsplats och Våmb. Bra grej!

Diss: Det tokiga systemet med nationella prov som gör att niondeklassarna knappt ser sina ordinarie lärare under vårterminen.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.