31 maj 2016 04:00

31 maj 2016 04:00

Gå inte över ån efter vatten

ANNA LEIJON

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Hemma hos mig finns det fyra ställen som mina kläder kan befinna sig på. I tvättkorgen i vardagsrummet, i tvättrummet i badrummet, i garderoben ute i hallen eller i den spontana klädhögen som av okänd anledning alltid lyckas bildas i fåtöljen i hörnan. Inte sällan har jag svårt att hitta dagens önskade outfit på grund av att den befinner sig på något av de tre ställena där jag inte letar. Ibland känns det även som om vissa plagg försvunnit ur rotationen helt och hållet, bara för att plötsligt dyka upp av en slump flera månader senare.

Så var fallet häromdagen då jag rotade i garderoben. Helt plötsligt hittade jag en träningsoverallsjacka långt in som jag inte sett på länge.

”Vad bra, nu kan jag para ihop den med sina byxor”, tänkte jag för mig själv.

Byxorna hade jag senast sett i tvättkorgen i vardagsrummet och när jag gick dit för att hämta dem, hittade jag dem på bara några sekunder. Sedan gick jag tillbaka till garderoben för att hänga upp dem på en galge ihop med jackan. Men döm av min förvåning när jag kom ut i hallen och jackan var borta. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg var jag lagt den, men jag visste ju att jag precis hade haft den i min hand.

”Hur kan det bara möjligt, jag hade den ju precis” tänkte jag för mig själv efter att ha letat i två minuter.

Jag gick tillbaka till tvättkorgen för att se om jag kanske lämnat den där när jag hämtade byxorna. När jag inte hittade den där, så gick jag till tvättkorgen i badrummet, för att se om jag av någon outgrundlig anledning lagt den där.

”Asså, hur kan det vara möjligt, jag hade den ju alldeles nyss ju”, tänkte jag för mig själv efter att ha letat i fem minuter.

Jag började återigen gå igenom garderoben. Eftersom hyllorna i den sitter ganska hög och jag inte har någon riktigt bra pall att stå på, så lyfte jag inte ner kläderna för att titta på dem. Istället lät jag fingrarna göra jobbet och helt enkelt känna på tyget på de klädesplagg som de nådde till. När fingrarna hittade rätt var jag säker på att de skulle kunna identifiera tyget på ren känsla och min jacka skulle återigen vara i tryggt förvar.

”Men asså, hallå, HUR kan det vara möjligt, jag hade den ju precis i handen!” tänkte jag för mig själv efter ha letat i tio minuter.

Efter att ha kollat i den spontana klädhögen i hörnet började jag upprepa proceduren gång på gång. Från den ena tvättkorgen till den andra tvättkorgen, vidare till garderoben och till slut klädhögen. Kläder lyftes, skakades och flög genom luften.

”Men asså, HALLÅ ELLER, vad i HELA friden är det här, hur kan det ENS vara möjligt, jag hade den ju PRECIS i handen”, tänkte jag för mig själv efter att ha letat i 20 minuter.

Jag insåg att jag behövde en ny strategi. Kanske skulle fingrarna ha lättare att hitta jackan om de fick känna känslan av tyget en gång till. Jag greppade tag i min ärm och inte förrän fingertopparna nuddade vid den tunna, svala och släta ytan och pressade vindskyddstyget emellan sig insåg hjärnan att jag hade haft jackan på mig hela tiden.

Hiss: Att mitt favvoprogram visas på tv igen.

Diss: Att någon tagit min plats i cykelrummet.

Hemma hos mig finns det fyra ställen som mina kläder kan befinna sig på. I tvättkorgen i vardagsrummet, i tvättrummet i badrummet, i garderoben ute i hallen eller i den spontana klädhögen som av okänd anledning alltid lyckas bildas i fåtöljen i hörnan. Inte sällan har jag svårt att hitta dagens önskade outfit på grund av att den befinner sig på något av de tre ställena där jag inte letar. Ibland känns det även som om vissa plagg försvunnit ur rotationen helt och hållet, bara för att plötsligt dyka upp av en slump flera månader senare.

Så var fallet häromdagen då jag rotade i garderoben. Helt plötsligt hittade jag en träningsoverallsjacka långt in som jag inte sett på länge.

”Vad bra, nu kan jag para ihop den med sina byxor”, tänkte jag för mig själv.

Byxorna hade jag senast sett i tvättkorgen i vardagsrummet och när jag gick dit för att hämta dem, hittade jag dem på bara några sekunder. Sedan gick jag tillbaka till garderoben för att hänga upp dem på en galge ihop med jackan. Men döm av min förvåning när jag kom ut i hallen och jackan var borta. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg var jag lagt den, men jag visste ju att jag precis hade haft den i min hand.

”Hur kan det bara möjligt, jag hade den ju precis” tänkte jag för mig själv efter att ha letat i två minuter.

Jag gick tillbaka till tvättkorgen för att se om jag kanske lämnat den där när jag hämtade byxorna. När jag inte hittade den där, så gick jag till tvättkorgen i badrummet, för att se om jag av någon outgrundlig anledning lagt den där.

”Asså, hur kan det vara möjligt, jag hade den ju alldeles nyss ju”, tänkte jag för mig själv efter att ha letat i fem minuter.

Jag började återigen gå igenom garderoben. Eftersom hyllorna i den sitter ganska hög och jag inte har någon riktigt bra pall att stå på, så lyfte jag inte ner kläderna för att titta på dem. Istället lät jag fingrarna göra jobbet och helt enkelt känna på tyget på de klädesplagg som de nådde till. När fingrarna hittade rätt var jag säker på att de skulle kunna identifiera tyget på ren känsla och min jacka skulle återigen vara i tryggt förvar.

”Men asså, hallå, HUR kan det vara möjligt, jag hade den ju precis i handen!” tänkte jag för mig själv efter ha letat i tio minuter.

Efter att ha kollat i den spontana klädhögen i hörnet började jag upprepa proceduren gång på gång. Från den ena tvättkorgen till den andra tvättkorgen, vidare till garderoben och till slut klädhögen. Kläder lyftes, skakades och flög genom luften.

”Men asså, HALLÅ ELLER, vad i HELA friden är det här, hur kan det ENS vara möjligt, jag hade den ju PRECIS i handen”, tänkte jag för mig själv efter att ha letat i 20 minuter.

Jag insåg att jag behövde en ny strategi. Kanske skulle fingrarna ha lättare att hitta jackan om de fick känna känslan av tyget en gång till. Jag greppade tag i min ärm och inte förrän fingertopparna nuddade vid den tunna, svala och släta ytan och pressade vindskyddstyget emellan sig insåg hjärnan att jag hade haft jackan på mig hela tiden.

Hiss: Att mitt favvoprogram visas på tv igen.

Diss: Att någon tagit min plats i cykelrummet.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.