03 jun 2016 04:00

03 jun 2016 04:00

Den verkliga lyckan kan sökas i frysen

KRÖNIKA

Vad är egentligen lycka... och kan man mäta lycka? Ja, enligt någon undersökning som gjordes för ett tag sedan så påstås det att danskarna är världens lyckligaste folk. Jaha... så eftersom jag är dansk medborgare måste jag i så fall vara väldigt lycklig.

Visst, jag trivs bra med mitt liv men vad är egentligen lycka? Är det ett tillstånd man kan befinna sig i hela tiden eller är lycka något som bara infinner sig ibland, i korta stunder som bryter av vardagsmonotonin?

Och kan lyckan sökas i saker?

Jag vill påstå det, men inte i rikedom, lyxiga bilar, märkeskläder eller andra materiella ting. Nej, lyckan kan sökas i frysen.

Efter en lång och stressig dag när fästmön och jag till sist kollapsat i soffan, ätit vår kvällsmat framför Rapport och paltkoman har infunnit sig, då inser vi att ingen av oss kommer att orka göra något mer den här dagen heller.

Det är då den verkliga lyckan börjar skymta runt hörnet.

Efter några timmars tv-tittande sätter ett nytt sug in. Halvhjärtat försöker jag stå emot det men innerst inne vet jag att kampen är fåfäng. Jag vet vad jag egentligen vill och nu börjar jag på riktigt att se fram emot det, även om jag vet att det i grunden är förkastligt.

Fästmön har vid det här laget somnat, katterna ligger i var sin fåtölj och sover lika gott. Huset andas frid och egentligen borde det vara dags för tandborstning och sängdags.

Då smyger jag på tysta tår ut i köket och letar i frysen. Jaa! Jag mindes rätt, ett knappt påbörjat 1,5-liters vaniljglasspaket gömmer sig därinne.

I en djup tallrik vältrar jag upp obscent mycket glass. Skafferiet... Jaa! Det fanns kvar chokladsås i tuben och denna sprinklas entusiastiskt ut över glassen. Nu är det bara en liten ingrediens kvar. Jag hittar ett paket hasselnötskärnor och hackar ett tiotal i små bitar som strös över anrättningen.

Nu befinner jag mig i ett tillstånd av fullständig lycka. Inom mig är jag som ett uppspelt barn som med höga knäuppdragningar ivrigt stampar i marken medan det utstöter ljud som låter:

– Oiiiii! Oiiiii! Oiiii!

Men på utsidan håller jag en vuxen mask när jag kommer in i tv-rummet där fästmön precis har vaknat till och undrar om jag är riktigt klok som tänker vräka i mig allt det där så sent på kvällen?

– Nu blev det bara så! säger jag bestämt och dyker ner i tallriken.

Lätt illamående en stund senare är jag fortfarande lycklig och hävdar att allt som gör oss lyckliga är bra för oss. Fast ytterligare lite senare, i badrummet, får jag i spegeln syn på dallret på magen och mina argument flyger all världens väg.

Men för en stund... var jag världens lyckligaste människa.


Hiss:
Sommar och glass, en oslagbar kombination.

Diss: Att saker som är så goda måste vara så onyttiga.

Visst, jag trivs bra med mitt liv men vad är egentligen lycka? Är det ett tillstånd man kan befinna sig i hela tiden eller är lycka något som bara infinner sig ibland, i korta stunder som bryter av vardagsmonotonin?

Och kan lyckan sökas i saker?

Jag vill påstå det, men inte i rikedom, lyxiga bilar, märkeskläder eller andra materiella ting. Nej, lyckan kan sökas i frysen.

Efter en lång och stressig dag när fästmön och jag till sist kollapsat i soffan, ätit vår kvällsmat framför Rapport och paltkoman har infunnit sig, då inser vi att ingen av oss kommer att orka göra något mer den här dagen heller.

Det är då den verkliga lyckan börjar skymta runt hörnet.

Efter några timmars tv-tittande sätter ett nytt sug in. Halvhjärtat försöker jag stå emot det men innerst inne vet jag att kampen är fåfäng. Jag vet vad jag egentligen vill och nu börjar jag på riktigt att se fram emot det, även om jag vet att det i grunden är förkastligt.

Fästmön har vid det här laget somnat, katterna ligger i var sin fåtölj och sover lika gott. Huset andas frid och egentligen borde det vara dags för tandborstning och sängdags.

Då smyger jag på tysta tår ut i köket och letar i frysen. Jaa! Jag mindes rätt, ett knappt påbörjat 1,5-liters vaniljglasspaket gömmer sig därinne.

I en djup tallrik vältrar jag upp obscent mycket glass. Skafferiet... Jaa! Det fanns kvar chokladsås i tuben och denna sprinklas entusiastiskt ut över glassen. Nu är det bara en liten ingrediens kvar. Jag hittar ett paket hasselnötskärnor och hackar ett tiotal i små bitar som strös över anrättningen.

Nu befinner jag mig i ett tillstånd av fullständig lycka. Inom mig är jag som ett uppspelt barn som med höga knäuppdragningar ivrigt stampar i marken medan det utstöter ljud som låter:

– Oiiiii! Oiiiii! Oiiii!

Men på utsidan håller jag en vuxen mask när jag kommer in i tv-rummet där fästmön precis har vaknat till och undrar om jag är riktigt klok som tänker vräka i mig allt det där så sent på kvällen?

– Nu blev det bara så! säger jag bestämt och dyker ner i tallriken.

Lätt illamående en stund senare är jag fortfarande lycklig och hävdar att allt som gör oss lyckliga är bra för oss. Fast ytterligare lite senare, i badrummet, får jag i spegeln syn på dallret på magen och mina argument flyger all världens väg.

Men för en stund... var jag världens lyckligaste människa.


Hiss:
Sommar och glass, en oslagbar kombination.

Diss: Att saker som är så goda måste vara så onyttiga.

  • FLEMMING MOURITSEN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.