11 jun 2016 04:00

11 jun 2016 04:00

Det finns viktigare saker än utseende

KRÖNIKA: KARIN LÅNGSTRÖM

Det blev många reaktioner på förra veckans krönika där jag resonerade kring det faktum att det verkar vara ett mänskligt omvittnat fenomen att vilja leva mer naturnära än vad vi i själva verket gör, samt att det är intressant att när abborren själv får välja föredras mikroplastpartiklar före plankton. Artificiellt godis framför grönsaker, alltså, och igenkänningen är stor.


De kommentarer jag fått berör huvudsakligen det intresse för andras utseende som frekvent förekommer till kvinnors nackdel trots jämställdhetslag och normkritiska övningar redan i förskolan. Många är vi som reagerat med höjda ögonbryn och en lätt skakning på huvudet över Aftonbladsjournalisten Kerstin Weigls text där hon förundras över att ingen slet fram en borste till Miljöpartiets nyvalda språkrör Isabella Lövin vid dennes presskonferens – särskilt som hon vid detta tillfälle stod bredvid Peter Eriksson som med stolthet bär sitt hårsvall utan tvingande produkter eller stylingredskap.

Dock är det Isabella Lövin som inte bara får sitt professionella vice statsministerliv recenserat utan också sitt privatliv. Journalisten tar oss till och med hem till hennes badrum och garderob - hon borde ha öppnat garderoben för att fatta vissa beslut, hon borde ha stått en stund framför badrumsspegeln. Hon kritiseras också för sin frisyr, är testarna i pannan lösslitna från hårklämman, och när klippte hon sig senast? Läppstift och mineralpuder rekommenderas.


Detta tänkte Kerstin Weigl på när hon såg Isabella Lövin kommentera FN:s humanitära toppmöte. Jag hoppas att Isabella Lövin tänker på annat än vilken kavaj hon ska ha eller om hennes ansikte ser blankt ut i teverutan eller inte.

Det finns viktigare saker än utseende, smink och kläder. Jag hoppas Isabella Lövin öppnar dörren till närmaste asylboende för att fatta vissa beslut. Jag önskar att hon står en stund framför beslutsfattandets reflekterande spegel och gör allt hon kan för att påverka Europa i humanitär riktning.

Jag googlar på begreppet mineralpuder, det undergörande medel som ska rädda regeringens anseende. Naturliga bergsmineraler som tränger in i huden och gör att den ser naturlig ut. Tillbaka till naturen alltså för att göra om.

Mineralpuder är ljusreflekterande. Jag är dock förvissad om att ljuset som reflekteras från en människa inte kommer från hennes sminkade hy utan från hennes hjärta. Där finns medmänskligheten, humaniteten och engagemanget för det som är mer betydelsefullt än välstrykta kavajer och läppstift.

 

Hiss: Var och en som vågar vara sig själv

Diss: Politikerförakt

Det blev många reaktioner på förra veckans krönika där jag resonerade kring det faktum att det verkar vara ett mänskligt omvittnat fenomen att vilja leva mer naturnära än vad vi i själva verket gör, samt att det är intressant att när abborren själv får välja föredras mikroplastpartiklar före plankton. Artificiellt godis framför grönsaker, alltså, och igenkänningen är stor.


De kommentarer jag fått berör huvudsakligen det intresse för andras utseende som frekvent förekommer till kvinnors nackdel trots jämställdhetslag och normkritiska övningar redan i förskolan. Många är vi som reagerat med höjda ögonbryn och en lätt skakning på huvudet över Aftonbladsjournalisten Kerstin Weigls text där hon förundras över att ingen slet fram en borste till Miljöpartiets nyvalda språkrör Isabella Lövin vid dennes presskonferens – särskilt som hon vid detta tillfälle stod bredvid Peter Eriksson som med stolthet bär sitt hårsvall utan tvingande produkter eller stylingredskap.

Dock är det Isabella Lövin som inte bara får sitt professionella vice statsministerliv recenserat utan också sitt privatliv. Journalisten tar oss till och med hem till hennes badrum och garderob - hon borde ha öppnat garderoben för att fatta vissa beslut, hon borde ha stått en stund framför badrumsspegeln. Hon kritiseras också för sin frisyr, är testarna i pannan lösslitna från hårklämman, och när klippte hon sig senast? Läppstift och mineralpuder rekommenderas.


Detta tänkte Kerstin Weigl på när hon såg Isabella Lövin kommentera FN:s humanitära toppmöte. Jag hoppas att Isabella Lövin tänker på annat än vilken kavaj hon ska ha eller om hennes ansikte ser blankt ut i teverutan eller inte.

Det finns viktigare saker än utseende, smink och kläder. Jag hoppas Isabella Lövin öppnar dörren till närmaste asylboende för att fatta vissa beslut. Jag önskar att hon står en stund framför beslutsfattandets reflekterande spegel och gör allt hon kan för att påverka Europa i humanitär riktning.

Jag googlar på begreppet mineralpuder, det undergörande medel som ska rädda regeringens anseende. Naturliga bergsmineraler som tränger in i huden och gör att den ser naturlig ut. Tillbaka till naturen alltså för att göra om.

Mineralpuder är ljusreflekterande. Jag är dock förvissad om att ljuset som reflekteras från en människa inte kommer från hennes sminkade hy utan från hennes hjärta. Där finns medmänskligheten, humaniteten och engagemanget för det som är mer betydelsefullt än välstrykta kavajer och läppstift.

 

Hiss: Var och en som vågar vara sig själv

Diss: Politikerförakt

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.