14 jun 2016 04:00

14 jun 2016 04:00

Det är inte alltid lätt att ha koll

KRÖNIKA: ANNA LEIJON

Sommaren är här och med den även den så kallade nyhetstorkan. Det innebär att notiser som den intill kommer bli allt vanligare under en tid framöver. Just denna berättar historien om en hur ett missförstånd inom familjen, huruvida tvätten var intagen eller inte, ledde till en polisanmälan.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Något som påminner mig om en liknande händelse som utspelade sig i familjen Leijon för några år sedan. En helt vanlig dag på förmiddagen, mitt under arbetsdagen, ringde mamma till mig på jobbet och lät stressad och upprörd som om något förskräckligt hade inträffat.

– Har du varit här och lämnat någon jacka i hallen? frågade hon uppjagat.

– Jag svarade nej och det visade att hon hade hittat en okänd jacka hängandes på en krok i deras hall. Den luktade rök och i fickan låg en påse rulltobak, något som varken mamma eller pappa frivilligt skulle ta i med tång.

– Den är inte pappas och jag har aldrig sett den förut, jag förstår inte hur den hamnat där. Vem kan ha varit här och lämnat den? frågade hon sig.

­– Jag vet inte, känner ni någon som röker sånt då? frågade jag och försökte fundera på hur den hamnat där.

– Nä, det gör vi väl inte, inte vad jag vet. Kan någon ha varit inne här när jag var på övervåningen och inte märkt det?

– Nja, men är det något som är stulet då? frågade jag och tyckte att det lät smått osannolikt att någon skulle gått in bara för att lämna efter sig en jacka.

– Nä, inte vad jag kan se. Men var kommer den ifrån då? Jag förstår inte det här! Jag tycker det är obehagligt det här, det tycker jag faktiskt!

– Ja, nä, jag vet inte, sa jag och försökte låta empatiskt, trots att jag mest började bli road över hennes uppjagade ton.

– Jag fattar ingenting... Kan din bror ha lämnat den när han var här sist?

– Men det var ju flera veckor sedan han var hemma, då skulle du ju märkt den tidigare i så fall.

– Ja. Ja, jag fattar ingenting, hur kan en jacka bara hamna i hallen, det förstår inte jag? Jag får ringa de andra, men jag tror ju inte det är deras. Vi hörs sen.

Efter att min pappa och bror fått likande telefonsamtal och arbetsdagen nått sitt slut, ringde hon upp igen. Då hade hon precis avslutat ett telefonsamtal från tandläkarmottagningen som hon hade besökt tidigt på morgonen. När patientbesöken var slut för dagen och det var dags för personalen att gå hem hade sett att en jacka hängde kvar i kapprummet. De tyckte sig ha sett den på mamma och ville bara ringa och kolla om det var hon som glömt kvar den.

– Jag var väl stressad och hade fått med mig nån gubbes jacka, konstigt att jag inte märkte det då, sa hon och fnissade förläget.

– Ja, ja, det var väl tur det då, sa jag och skrattade inombords för att hon inte skulle känna sig ännu dummare.

När jag lagt på kiknade jag av skratt, himlade med ögonen och tänkte för mig själv: ”bara i vår familj” Men nyhetstorkans notis ger mig hopp om att vi nog är som familjer är mest, men vi lyckades ju i alla fall undvika en polisanmälan.


Hiss:
Skenet från pappas gamla fotogenlykta

Diss: Att jag är allergisk mot snickersglass

Något som påminner mig om en liknande händelse som utspelade sig i familjen Leijon för några år sedan. En helt vanlig dag på förmiddagen, mitt under arbetsdagen, ringde mamma till mig på jobbet och lät stressad och upprörd som om något förskräckligt hade inträffat.

– Har du varit här och lämnat någon jacka i hallen? frågade hon uppjagat.

– Jag svarade nej och det visade att hon hade hittat en okänd jacka hängandes på en krok i deras hall. Den luktade rök och i fickan låg en påse rulltobak, något som varken mamma eller pappa frivilligt skulle ta i med tång.

– Den är inte pappas och jag har aldrig sett den förut, jag förstår inte hur den hamnat där. Vem kan ha varit här och lämnat den? frågade hon sig.

­– Jag vet inte, känner ni någon som röker sånt då? frågade jag och försökte fundera på hur den hamnat där.

– Nä, det gör vi väl inte, inte vad jag vet. Kan någon ha varit inne här när jag var på övervåningen och inte märkt det?

– Nja, men är det något som är stulet då? frågade jag och tyckte att det lät smått osannolikt att någon skulle gått in bara för att lämna efter sig en jacka.

– Nä, inte vad jag kan se. Men var kommer den ifrån då? Jag förstår inte det här! Jag tycker det är obehagligt det här, det tycker jag faktiskt!

– Ja, nä, jag vet inte, sa jag och försökte låta empatiskt, trots att jag mest började bli road över hennes uppjagade ton.

– Jag fattar ingenting... Kan din bror ha lämnat den när han var här sist?

– Men det var ju flera veckor sedan han var hemma, då skulle du ju märkt den tidigare i så fall.

– Ja. Ja, jag fattar ingenting, hur kan en jacka bara hamna i hallen, det förstår inte jag? Jag får ringa de andra, men jag tror ju inte det är deras. Vi hörs sen.

Efter att min pappa och bror fått likande telefonsamtal och arbetsdagen nått sitt slut, ringde hon upp igen. Då hade hon precis avslutat ett telefonsamtal från tandläkarmottagningen som hon hade besökt tidigt på morgonen. När patientbesöken var slut för dagen och det var dags för personalen att gå hem hade sett att en jacka hängde kvar i kapprummet. De tyckte sig ha sett den på mamma och ville bara ringa och kolla om det var hon som glömt kvar den.

– Jag var väl stressad och hade fått med mig nån gubbes jacka, konstigt att jag inte märkte det då, sa hon och fnissade förläget.

– Ja, ja, det var väl tur det då, sa jag och skrattade inombords för att hon inte skulle känna sig ännu dummare.

När jag lagt på kiknade jag av skratt, himlade med ögonen och tänkte för mig själv: ”bara i vår familj” Men nyhetstorkans notis ger mig hopp om att vi nog är som familjer är mest, men vi lyckades ju i alla fall undvika en polisanmälan.


Hiss:
Skenet från pappas gamla fotogenlykta

Diss: Att jag är allergisk mot snickersglass

  • Anna Leijon

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.