16 jun 2016 04:00

16 jun 2016 04:00

Mycket på dagordningen i London

LINUS HELLMAN

Nakenchock, rojalistisk födelsedagsyra, fotbolls-EM och Brexit.

Jodå. Jag har överlevt helgen i London.

Storbritannien, detta örike ute i Nordsjön, är inte så isolerat till Europa som geografin gör gällande men britterna behöver göra upp med sin egen självbild.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Efter ett par dagar i London är jag något på spåren.

I det lilla syns ofta det stora brukar det heta.

En spontan helg i Storbritannien rymmer inte minutiöst med förberedelser och det är inte alltid som man sitter inne med alla svaren. Internetuppkoppling via wifi har sina fördelar och det krävs då att man är generös med mobilladdningen. Men då den elektroniska utrustningen kräver en annan strömadapter här än vad som är brukligt i Sverige blir det genast svårare.

När vi befinner oss vid Tower Bridge för att äta frukost vill det sig inte bättre än att vi frågar om det inte möjligtvis går att använda vår svenska strömutrustning även här.


Svaret från den kvinnliga medarbetaren är typiskt brittisk och ett tecken på den egna självbilden i ett land där man handlar med sitt pund, kör på vänster sida och envisas med att hålla på sitt: ”Nej, sådan utrustning går bara att använda i Europa”.

Som om Storbritannien inte skulle vara en del av Europa. Det är just det här som ödesvalet om exakt en vecka i hög grad står kring. Premiärminister David Cameron utlyste tidigare i år en folkomröstning om britterna ska stanna kvar eller lämna den Europeiska unionen. Allt i enlighet med det Cameron, hårt trängd av en EU-skeptisk befolkning, ett splittrat eget konservativt parti och ett nationalistiskt parti (Ukip blev största parti i EU-valet 2014), utlovade redan 2013.

Storbritannien har alltid haft en ambivalent syn på EU. Landet har flera olika undantag i regelverken och en rabatterad medlemsavgift sedan Margaret Thatchers dagar när järnladyn ska ha drämt väskan i bordet vid ett toppmöte och krävt pengarna tillbaka. Brexit, ett eventuellt brittiskt EU-utträde, präglar också nyhetssändningarna. Båda sidor gör sitt bästa för att övertala folk att göra rätt val och skrämselretoriken är stor.

Utgången av folkomröstningen är oviss.


Ingenting är som bekant omöjligt.

Det insåg jag också på en gata mellan Piccadilly Circus och Trafalgar Square mitt i centrala London. Efter att ha avnjutit en middag på en restaurang och sedan ånyo klivit ut på gatan möttes vi precis i det ögonblicket av flera hundra nakna cyklister som forsade fram längs gatan. Allt för att manifestera för användande av miljövänliga färdsätt som drivs direkt av människan, visade det sig i efterhand. Det var rena nakenchocken och bland det sjukaste jag sett. Speciellt eftersom det som utspelade sig kom som från ingenstans.

Ovanpå denna bisarra episod var det också stor rojalistisk yra när britterna hyllade drottning Elisabeth som tidigare fyllt 90 år under 2016. Det var gatufest under dagarna tre för att ära monarken som har suttit på tronen längre än någon annan brittisk regent. Monarkin är väldigt populär i Storbritannien där tradition och patriotism är viktiga inslag.

Det avspeglade sig också bland fotbollsfansen. EM pågår i Frankrike och under lördagen spelade England sin premiärmatch mot Ryssland. Vi såg den på en utpräglad brittisk pub som det finns gott om och där sång och dryck flödade under kvällen.


Fotbollskulturen är stor men matchen gick inte riktigt som vare sig britterna eller vi själva hade hoppats på. England tappade sin ledning och fick bara oavgjort efter ett sent baklängesmål på stopptid. Det var lite som när en ballong pyste ut och det blev tyst men bara för stunden. Snart ljöd sången återigen. Här är ju England alltid bäst.

Jag hoppas att britterna också fattar ett förnuftigt beslut nästa torsdag och stannar kvar i EU. Storbritannien som har varit med och räddat Europa ifrån nazismen behövs inne i EU. Det är inte bra om landet väljer att sluta sig inåt och bli än mer isolerat ute i Nordsjön.

Jag hyser en stor förkärlek till landet och när allt kommer omkring lånar jag gärna den brittiske författaren Samuel Johnsons bevingade uttryck:

Den som är trött på London är trött på livet för i London finns allt som livet kan erbjuda.

Efter ett par dagar i London är jag något på spåren.

I det lilla syns ofta det stora brukar det heta.

En spontan helg i Storbritannien rymmer inte minutiöst med förberedelser och det är inte alltid som man sitter inne med alla svaren. Internetuppkoppling via wifi har sina fördelar och det krävs då att man är generös med mobilladdningen. Men då den elektroniska utrustningen kräver en annan strömadapter här än vad som är brukligt i Sverige blir det genast svårare.

När vi befinner oss vid Tower Bridge för att äta frukost vill det sig inte bättre än att vi frågar om det inte möjligtvis går att använda vår svenska strömutrustning även här.


Svaret från den kvinnliga medarbetaren är typiskt brittisk och ett tecken på den egna självbilden i ett land där man handlar med sitt pund, kör på vänster sida och envisas med att hålla på sitt: ”Nej, sådan utrustning går bara att använda i Europa”.

Som om Storbritannien inte skulle vara en del av Europa. Det är just det här som ödesvalet om exakt en vecka i hög grad står kring. Premiärminister David Cameron utlyste tidigare i år en folkomröstning om britterna ska stanna kvar eller lämna den Europeiska unionen. Allt i enlighet med det Cameron, hårt trängd av en EU-skeptisk befolkning, ett splittrat eget konservativt parti och ett nationalistiskt parti (Ukip blev största parti i EU-valet 2014), utlovade redan 2013.

Storbritannien har alltid haft en ambivalent syn på EU. Landet har flera olika undantag i regelverken och en rabatterad medlemsavgift sedan Margaret Thatchers dagar när järnladyn ska ha drämt väskan i bordet vid ett toppmöte och krävt pengarna tillbaka. Brexit, ett eventuellt brittiskt EU-utträde, präglar också nyhetssändningarna. Båda sidor gör sitt bästa för att övertala folk att göra rätt val och skrämselretoriken är stor.

Utgången av folkomröstningen är oviss.


Ingenting är som bekant omöjligt.

Det insåg jag också på en gata mellan Piccadilly Circus och Trafalgar Square mitt i centrala London. Efter att ha avnjutit en middag på en restaurang och sedan ånyo klivit ut på gatan möttes vi precis i det ögonblicket av flera hundra nakna cyklister som forsade fram längs gatan. Allt för att manifestera för användande av miljövänliga färdsätt som drivs direkt av människan, visade det sig i efterhand. Det var rena nakenchocken och bland det sjukaste jag sett. Speciellt eftersom det som utspelade sig kom som från ingenstans.

Ovanpå denna bisarra episod var det också stor rojalistisk yra när britterna hyllade drottning Elisabeth som tidigare fyllt 90 år under 2016. Det var gatufest under dagarna tre för att ära monarken som har suttit på tronen längre än någon annan brittisk regent. Monarkin är väldigt populär i Storbritannien där tradition och patriotism är viktiga inslag.

Det avspeglade sig också bland fotbollsfansen. EM pågår i Frankrike och under lördagen spelade England sin premiärmatch mot Ryssland. Vi såg den på en utpräglad brittisk pub som det finns gott om och där sång och dryck flödade under kvällen.


Fotbollskulturen är stor men matchen gick inte riktigt som vare sig britterna eller vi själva hade hoppats på. England tappade sin ledning och fick bara oavgjort efter ett sent baklängesmål på stopptid. Det var lite som när en ballong pyste ut och det blev tyst men bara för stunden. Snart ljöd sången återigen. Här är ju England alltid bäst.

Jag hoppas att britterna också fattar ett förnuftigt beslut nästa torsdag och stannar kvar i EU. Storbritannien som har varit med och räddat Europa ifrån nazismen behövs inne i EU. Det är inte bra om landet väljer att sluta sig inåt och bli än mer isolerat ute i Nordsjön.

Jag hyser en stor förkärlek till landet och när allt kommer omkring lånar jag gärna den brittiske författaren Samuel Johnsons bevingade uttryck:

Den som är trött på London är trött på livet för i London finns allt som livet kan erbjuda.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.