24 jun 2016 06:00

24 jun 2016 06:00

Det är midsommarafton!

FLEMMING MOURITSEN

Så är då sommaren i gång på allvar. Det är midsommarafton idag.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

-Jaha, suckar pessimisten, det innebär att det snart är höst... och sedan kommer snart vintern med snö och drivis och helvete...

-Jajamän, kontrar optimisten, och sen kommer våren och sommaren igen!

-Jo (suck) varv på varv och sedan dör man.

Här har ju pessimisten rätt, allting har en ände (utom korven då) men är det hela sanningen? Eller är det som det visade sig med mayakalenderns undergångsvision; det som sågs som slutet på allting var bara enligt mayakalendern slutet på en epok... och sedan började en ny.

Varje gång vi kommer fram till ett slut så har vi valmöjligheter. Antingen kan vi sörja över att något som vi (förhoppningsvis) har tyckt om tar slut och deppa ihop över det. Eller också kan vi glädja oss över det vi fått uppleva och samtidigt förväntansfullt se fram emot det nya som skall ske istället. Givetvis pratar jag inte här om ond bråd död eller obotlig sjukdom utan mer överkomliga avslut.

För varje sådant slut är starten på något nytt. Och förhoppningsvis innebär det bra förändringar i ens liv. Jag har nyligen träffat flera personer som skall gå i pension och ser fram emot en (förhoppningsvis frisk) ny fas i livet. Dessutom har nyligen ett antal niondeklassare och studenter gråtande gått in i en ny spännande fas i livet.

Jag har en inre bild av avslut. Jag ser det som att varje gång något tar slut och livet förändras radikalt så kliver man ut genom en dörr från det gamla invanda och hamnar i en hall där det står en massa dörrar på glänt. På en dörr står det LEDSEN, på en annan står det ARG och på en tredje står det UPPGIVEN och de dörrarna kan man ägna sig åt ett tag, men sedan är det dags att bege sig till någon av de andra dörrarna, de utan text på och kasta sig ut i okänd terräng utan karta och upptäcka en helt ny fas i livet. Och även om det har känts skrämmande så har de perioderna i mitt liv varit då som jag känt mig som mest levande.

Och efteråt, när allting har landat igen, så har mitt liv oftast varit bättre än innan. Ett exempel: Jag var butikschef på Bokberget i Köpstaden vid Skara sommarland och att gå i konkurs med den butiken var något av det hemskaste jag varit med om. Men om det inte hade hänt så hade jag aldrig skapat Flemmings Böcker, den lilla bokhandeln som jag drev i sexton mycket lyckliga år.

Så, javisst sommaren kommer att ta slut innan vi är beredda på det men det är helt okej. Så länge vi gläds över nuet och är förväntansfulla inför det som skall komma sen. Men nu först skall midsommarstången pyntas och vi skall umgås i glada vänners lag och njuta i fulla drag även om vi vet att årets midsommar snart är slut, för som Robert Broberg sjöng:

-Målet är ingenting, vägen är allt!

Glad midsommar!

 

Hiss: Framtiden! Visst är det spännande att inte veta...

 

Diss: Vissa skolpolitiker som tycks tycka att bedömningssystem är viktigare än kunskaper.

-Jaha, suckar pessimisten, det innebär att det snart är höst... och sedan kommer snart vintern med snö och drivis och helvete...

-Jajamän, kontrar optimisten, och sen kommer våren och sommaren igen!

-Jo (suck) varv på varv och sedan dör man.

Här har ju pessimisten rätt, allting har en ände (utom korven då) men är det hela sanningen? Eller är det som det visade sig med mayakalenderns undergångsvision; det som sågs som slutet på allting var bara enligt mayakalendern slutet på en epok... och sedan började en ny.

Varje gång vi kommer fram till ett slut så har vi valmöjligheter. Antingen kan vi sörja över att något som vi (förhoppningsvis) har tyckt om tar slut och deppa ihop över det. Eller också kan vi glädja oss över det vi fått uppleva och samtidigt förväntansfullt se fram emot det nya som skall ske istället. Givetvis pratar jag inte här om ond bråd död eller obotlig sjukdom utan mer överkomliga avslut.

För varje sådant slut är starten på något nytt. Och förhoppningsvis innebär det bra förändringar i ens liv. Jag har nyligen träffat flera personer som skall gå i pension och ser fram emot en (förhoppningsvis frisk) ny fas i livet. Dessutom har nyligen ett antal niondeklassare och studenter gråtande gått in i en ny spännande fas i livet.

Jag har en inre bild av avslut. Jag ser det som att varje gång något tar slut och livet förändras radikalt så kliver man ut genom en dörr från det gamla invanda och hamnar i en hall där det står en massa dörrar på glänt. På en dörr står det LEDSEN, på en annan står det ARG och på en tredje står det UPPGIVEN och de dörrarna kan man ägna sig åt ett tag, men sedan är det dags att bege sig till någon av de andra dörrarna, de utan text på och kasta sig ut i okänd terräng utan karta och upptäcka en helt ny fas i livet. Och även om det har känts skrämmande så har de perioderna i mitt liv varit då som jag känt mig som mest levande.

Och efteråt, när allting har landat igen, så har mitt liv oftast varit bättre än innan. Ett exempel: Jag var butikschef på Bokberget i Köpstaden vid Skara sommarland och att gå i konkurs med den butiken var något av det hemskaste jag varit med om. Men om det inte hade hänt så hade jag aldrig skapat Flemmings Böcker, den lilla bokhandeln som jag drev i sexton mycket lyckliga år.

Så, javisst sommaren kommer att ta slut innan vi är beredda på det men det är helt okej. Så länge vi gläds över nuet och är förväntansfulla inför det som skall komma sen. Men nu först skall midsommarstången pyntas och vi skall umgås i glada vänners lag och njuta i fulla drag även om vi vet att årets midsommar snart är slut, för som Robert Broberg sjöng:

-Målet är ingenting, vägen är allt!

Glad midsommar!

 

Hiss: Framtiden! Visst är det spännande att inte veta...

 

Diss: Vissa skolpolitiker som tycks tycka att bedömningssystem är viktigare än kunskaper.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.