06 jul 2016 06:00

06 jul 2016 06:00

Han buggade mig åksjuk

JOHANNA BEIJBOM

Jag har alltid haft en dröm, en dröm om att kunna dansa. Eller ja, dansa har jag ju gjort i hela mitt liv, både på dansgolvet och i alla våra shower under åren. Men jag menar att kunna dansa på riktigt.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Har självklart följt fantastiska Elisa under hennes medverkan i Let´s dance och blev lika trollbunden och imponerad varenda gång av alla duktiga dansare. Tänk vilken bra träning för både kropp och knopp. Jag fullkomligt älskar ju musik och har alltid haft svårt att stå still när jag hör någon dansant takt någonstans.

Under midsommardagen är det ju alltid något härligt dansband som spelar på Olstorp i Tidan. Jag hade aldrig varit där men hade hört talas om just midsommardagen på festplatsen. Så för några år sedan så slog jag till och hängde med ett stort gäng för att svänga våra lurviga.

Som tur var så var vi ungefär på samma nivå i buggkunskap i vårt sällskap så man behövde inte känna sig helt förvirrad och vilsen. Alla hade väl någon gång i sina liv dansat till den härliga dansläraren Voito i skolan så grunden i buggen satt rätt bra. Det blev i alla fall en sjukt rolig kväll med mycket skratt, dans och sång.

En person till som delar samma dröm som jag är min kära mamma. Hon fick med sig pappa, eller ja, rättare sagt mutade eller kanske till och med tvingade med honom på en buggkurs för något år sedan. Pappa var rätt skeptisk till det hela och var inte direkt överlycklig över att han skulle tillbringa 10 tillfällen i en danslokal. Efter första kurstillfället kom pappa hem och berättade stolt att han hade fått beröm och att detta skulle bli en lätt match. Efter tredje tillfället slutade han, snurra omkring och svänga varandra bakom ryggen blev för mycket.

Tror att han skyllde på någon krämpa han hade fått. Mammas dröm levde kvar men sen kastade även hon in handduken. Någon tid efter detta så fick hennes väninna tre biljetter till två dagars danskväll på Valhall i Skövde. Jag tyckte att det lät som en väldigt rolig grej och hakade på. Det kändes som att man var 10 år igen och stod på skoldiskot pressad mot väggen och väntade på att bli uppbjuden. Det vi nu insåg var att de som var där och dansade hade nog inte gjort något annat i sitt liv än att just dansa. Så otroligt duktiga. Självförtroendet hos oss var inte direkt på topp nu om man säger så.

 Efter en stund kom en kille fram och bjöd upp mig, jag berättade att jag inte alls var så bra utan var där för skoj skull. Följ mig bara blev hans svar. Sen bar det av. Efter en stund visste jag inte vad som var upp eller ner, det var värre än en åktur i Lisebergs värsta attraktion. Jag stannade tvärt och sa att jag var tvungen att sätta mig ner då allt snurrade. Jag blev på riktigt åksjuk. Sen var hela kvällen förstörd. Satt illamående på en stol och beundrade de andra paren.

Dag två kom och jag ville verkligen dansa. Mamma och hennes väninna led med mig och åksjukan, men det de inte visste var att jag var förberedd. Jag hade gått och köpt åksjuketabletter. Svalde en och en stund senare var jag en av dem som snurrade omkring mest på dansgolvet. Det var så fantastiskt häftigt och roligt att dansa med människor som verkligen kunde och till slut kände även jag att jag fick kläm på det flesta stegen.

Tyvärr har jag inte buggat sedan dess men om det dyker upp något tillfälle så kommer jag att dansa hela natten lång, men självklart ska jag besöka apoteket innan och köpa nya åksjuketabletter. Vad gör man inte för lite bugg.

 

Hiss: Åksjuketabletter

Diss: Att jag buggar allt för sällan

Har självklart följt fantastiska Elisa under hennes medverkan i Let´s dance och blev lika trollbunden och imponerad varenda gång av alla duktiga dansare. Tänk vilken bra träning för både kropp och knopp. Jag fullkomligt älskar ju musik och har alltid haft svårt att stå still när jag hör någon dansant takt någonstans.

Under midsommardagen är det ju alltid något härligt dansband som spelar på Olstorp i Tidan. Jag hade aldrig varit där men hade hört talas om just midsommardagen på festplatsen. Så för några år sedan så slog jag till och hängde med ett stort gäng för att svänga våra lurviga.

Som tur var så var vi ungefär på samma nivå i buggkunskap i vårt sällskap så man behövde inte känna sig helt förvirrad och vilsen. Alla hade väl någon gång i sina liv dansat till den härliga dansläraren Voito i skolan så grunden i buggen satt rätt bra. Det blev i alla fall en sjukt rolig kväll med mycket skratt, dans och sång.

En person till som delar samma dröm som jag är min kära mamma. Hon fick med sig pappa, eller ja, rättare sagt mutade eller kanske till och med tvingade med honom på en buggkurs för något år sedan. Pappa var rätt skeptisk till det hela och var inte direkt överlycklig över att han skulle tillbringa 10 tillfällen i en danslokal. Efter första kurstillfället kom pappa hem och berättade stolt att han hade fått beröm och att detta skulle bli en lätt match. Efter tredje tillfället slutade han, snurra omkring och svänga varandra bakom ryggen blev för mycket.

Tror att han skyllde på någon krämpa han hade fått. Mammas dröm levde kvar men sen kastade även hon in handduken. Någon tid efter detta så fick hennes väninna tre biljetter till två dagars danskväll på Valhall i Skövde. Jag tyckte att det lät som en väldigt rolig grej och hakade på. Det kändes som att man var 10 år igen och stod på skoldiskot pressad mot väggen och väntade på att bli uppbjuden. Det vi nu insåg var att de som var där och dansade hade nog inte gjort något annat i sitt liv än att just dansa. Så otroligt duktiga. Självförtroendet hos oss var inte direkt på topp nu om man säger så.

 Efter en stund kom en kille fram och bjöd upp mig, jag berättade att jag inte alls var så bra utan var där för skoj skull. Följ mig bara blev hans svar. Sen bar det av. Efter en stund visste jag inte vad som var upp eller ner, det var värre än en åktur i Lisebergs värsta attraktion. Jag stannade tvärt och sa att jag var tvungen att sätta mig ner då allt snurrade. Jag blev på riktigt åksjuk. Sen var hela kvällen förstörd. Satt illamående på en stol och beundrade de andra paren.

Dag två kom och jag ville verkligen dansa. Mamma och hennes väninna led med mig och åksjukan, men det de inte visste var att jag var förberedd. Jag hade gått och köpt åksjuketabletter. Svalde en och en stund senare var jag en av dem som snurrade omkring mest på dansgolvet. Det var så fantastiskt häftigt och roligt att dansa med människor som verkligen kunde och till slut kände även jag att jag fick kläm på det flesta stegen.

Tyvärr har jag inte buggat sedan dess men om det dyker upp något tillfälle så kommer jag att dansa hela natten lång, men självklart ska jag besöka apoteket innan och köpa nya åksjuketabletter. Vad gör man inte för lite bugg.

 

Hiss: Åksjuketabletter

Diss: Att jag buggar allt för sällan

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.