07 jul 2016 04:00

07 jul 2016 04:00

Almedalen i skuggan av Brexit

LINUS HELLMAN

Så har svensk politik ännu en gång komprimerats till Almedalen i Visby på Gotland för en vecka. Det sker i efterdyningarna till Brexit och den osäkerhet som nu råder inför Storbritanniens stundande EU-utträde. Jag har svårt att gå igång på politikerveckan särskilt eftersom det är mellanvalår och att politiken går på sparlåga.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Nu har ju inte svensk politik präglats av några större rörelser eller omvälvande förslag sedan det förra valet för snart två år sedan. Det mesta är sig likt även om den rödgröna regeringen har fått igenom några justeringar i den ekonomiska politiken med skattehöjningar på jobb och företagande för att kunna bygga ut transfereringssystemen.

Men det har hänt en hel del inom det politiska spelet som förekommer i maktens korridorer i den parlamentariska röra vi bevittnar. Det är inte konstigt med en svag minoritetsregering som styr. Några uppgörelser över blockgränsen har det ändå blivit såsom kring migrationen, energin och försvaret men den kanske viktigaste frågan om bostadspolitiken slutade med ett haveri.

Jag måste tillstå att det just nu är en aning futtigt med en politikervecka i Almedalen när vi i dessa dagar bevittnar all dramatik utanför Sveriges gränser.

Att de svenska politikerna då ska träta om svensk inrikespolitik känns inte särskilt relevant. Problemen är förvisso påtagliga här hemma men i sammanhanget är de ändå av en helt annan karaktär än de svårigheter som finns på det internationella bordet.

Vi är ju trots all högstämd retorik väldigt överens om så mycket i vårt lilla land. Detta på gott och ont – förmodligen mest på gott även om jag personligen anser att skillnaderna ändå är viktiga i ett demokratiskt samhälle.

Gårdagens konflikter var tydligare än dagens. Att de har blivit så har många orsaker men en är att ideologin inte är lika framträdande idag. Det är väldigt mycket taktiserande, riskminimerande och försiktighet idag. Det blir mycket yta och lite konkretion bakom orden.

Kanske ska vi vara glada över vårt gråa och tråkiga politiska klimat när vi blickar ut över världen där problemen hopar sig.

Mycket handlar om Brexit i dessa dagar och Storbritanniens förestående EU-utträde. Osäkerheten är stor och det politiska landskapet i Storbritannien befinner sig i ett kaos. Premiärminister David Cameron som utlyst folkomröstningen och förlorat har aviserat sin avgång och nu pågår det en strid om partiledarskapet i det konservativa partiet.

På den andra sidan är oppositionsledaren Jeremy Corbyn som var frånvarande i EU-debatten ytterst ifrågasatt. Han har förlorat förtroendet bland parlamentsledamöterna inom Labour som smida ränker. Flera av de ledande företrädarna har lämnat sina poster i skuggregeringen.

Ändå har dem sinne för humor i det brittiska underhuset trots alla vedermödor och utmaningar de står inför. Premiärminister David Cameron passade på att välkomna Labours nya parlamentsledamot Rosena Allin-Khan när han gjorde sina första uttalande efter utfallet i folkomröstningen inför det brittiska underhuset.

– Jag vill önska den nya ledamoten välkommen. Jag ger henne rådet att hon bör ha mobilen på för chansen är stor att hon hamnar i skuggregeringen redan idag, sade Cameron och drog ner skratt ifrån bänkraderna bland parlamentsledamöterna.

– Och jag som tyckte att jag hade en dålig dag, fortsatte Cameron med tydlig adress till Corbyn.

På premiärministerns frågestund några dagar senare var Cameron stenhård i sin dom av Corbyns svaga agerande under folkomröstning. Han har varit måttligt engagerad trots att Labour som parti är för fortsatt EU-medlemskap.

När Corbyn började leta förklaringar till varför den sida som ville stanna förlorade ifrågasatte Cameron om Corbyn ens försökte att få landet att rösta för att stanna kvar i valrörelsen.

– Det kanske är i mitt partis intresse att han är kvar men det är inte i nationens intresse. Jag säger bara: För guds skull, avgå!

Så roligt ska vi inte ha det i Almedalen även om somliga har jämfört politikerveckan med en cirkus. Det ligger kanske en del i det? Vad är det man säger i manegen? Får jag be om största möjliga tystnad.

Nu har ju inte svensk politik präglats av några större rörelser eller omvälvande förslag sedan det förra valet för snart två år sedan. Det mesta är sig likt även om den rödgröna regeringen har fått igenom några justeringar i den ekonomiska politiken med skattehöjningar på jobb och företagande för att kunna bygga ut transfereringssystemen.

Men det har hänt en hel del inom det politiska spelet som förekommer i maktens korridorer i den parlamentariska röra vi bevittnar. Det är inte konstigt med en svag minoritetsregering som styr. Några uppgörelser över blockgränsen har det ändå blivit såsom kring migrationen, energin och försvaret men den kanske viktigaste frågan om bostadspolitiken slutade med ett haveri.

Jag måste tillstå att det just nu är en aning futtigt med en politikervecka i Almedalen när vi i dessa dagar bevittnar all dramatik utanför Sveriges gränser.

Att de svenska politikerna då ska träta om svensk inrikespolitik känns inte särskilt relevant. Problemen är förvisso påtagliga här hemma men i sammanhanget är de ändå av en helt annan karaktär än de svårigheter som finns på det internationella bordet.

Vi är ju trots all högstämd retorik väldigt överens om så mycket i vårt lilla land. Detta på gott och ont – förmodligen mest på gott även om jag personligen anser att skillnaderna ändå är viktiga i ett demokratiskt samhälle.

Gårdagens konflikter var tydligare än dagens. Att de har blivit så har många orsaker men en är att ideologin inte är lika framträdande idag. Det är väldigt mycket taktiserande, riskminimerande och försiktighet idag. Det blir mycket yta och lite konkretion bakom orden.

Kanske ska vi vara glada över vårt gråa och tråkiga politiska klimat när vi blickar ut över världen där problemen hopar sig.

Mycket handlar om Brexit i dessa dagar och Storbritanniens förestående EU-utträde. Osäkerheten är stor och det politiska landskapet i Storbritannien befinner sig i ett kaos. Premiärminister David Cameron som utlyst folkomröstningen och förlorat har aviserat sin avgång och nu pågår det en strid om partiledarskapet i det konservativa partiet.

På den andra sidan är oppositionsledaren Jeremy Corbyn som var frånvarande i EU-debatten ytterst ifrågasatt. Han har förlorat förtroendet bland parlamentsledamöterna inom Labour som smida ränker. Flera av de ledande företrädarna har lämnat sina poster i skuggregeringen.

Ändå har dem sinne för humor i det brittiska underhuset trots alla vedermödor och utmaningar de står inför. Premiärminister David Cameron passade på att välkomna Labours nya parlamentsledamot Rosena Allin-Khan när han gjorde sina första uttalande efter utfallet i folkomröstningen inför det brittiska underhuset.

– Jag vill önska den nya ledamoten välkommen. Jag ger henne rådet att hon bör ha mobilen på för chansen är stor att hon hamnar i skuggregeringen redan idag, sade Cameron och drog ner skratt ifrån bänkraderna bland parlamentsledamöterna.

– Och jag som tyckte att jag hade en dålig dag, fortsatte Cameron med tydlig adress till Corbyn.

På premiärministerns frågestund några dagar senare var Cameron stenhård i sin dom av Corbyns svaga agerande under folkomröstning. Han har varit måttligt engagerad trots att Labour som parti är för fortsatt EU-medlemskap.

När Corbyn började leta förklaringar till varför den sida som ville stanna förlorade ifrågasatte Cameron om Corbyn ens försökte att få landet att rösta för att stanna kvar i valrörelsen.

– Det kanske är i mitt partis intresse att han är kvar men det är inte i nationens intresse. Jag säger bara: För guds skull, avgå!

Så roligt ska vi inte ha det i Almedalen även om somliga har jämfört politikerveckan med en cirkus. Det ligger kanske en del i det? Vad är det man säger i manegen? Får jag be om största möjliga tystnad.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.