08 jul 2016 06:00

08 jul 2016 06:00

Katt med tratt och bil utan soppa

FLEMMING MOURITSEN

Det händer ibland att saker och ting inte riktigt går som man tänkt sig. Som nu när sommaren började på allvar efter midsommar och fästmön och jag tänkte oss ut på diverse utflykter. Då kommer väl katten Moses hem och har fläkt upp ett rejält sår på låret. Det såg illa ut så det fick bli veterinären, sömnad, tratt och omvårdnad.

– Kom tillbaka om tio dagar så tar vi bort stygnen, var beskedet vi fick och så började tiden rulla. Tio dagar är en lång tid när den innehåller en katt som skriker i ångest över att ha tratt och inte få gå ut... dag som natt. Dessutom protesterade han över den kränkande behandlingen genom att kissa inne igen, överallt utom på lådan.

I måndags hade vi fått nog och jag ringde veterinären och frågade om tio dagar var med säkerhetsmarginal och om man nu efter en vecka kunde ta stygnen om det såg fint ut? Kanske, blev svaret och vi fick komma på tisdagen för att se om det gick.

I vår värld betydde det att stygnen skulle tas i tisdags och att katten skulle få gå ut igen. Lycka! Så vi stod ut ett dygn till och åkte sedan till veterinären där vi fick höra att det var lite för tidigt och för osäkert. Så fredag blev nog bra istället.

Jaja, kattens bästa var ju det viktigaste så vi lommade ut till bilen med svansen mellan benen för att åka hem igen.

Då vägrade bilen att starta.

Den startade i och för sig ibland men dog strax igen, gång på gång och till sist fick vi inse att det bara var att ringa efter taxi och sedan kanske bogsera bilen till en verkstad med vår andra bil. Katten satt tyst och moloken under taxiresan och vi såg inte mycket roligt i situationen heller.

Väl hemma letade jag upp en bensindunk för jag hade fått för mig att det kanske var soppatorsk, trots att mätaren visade lite över rött. Dessutom letade jag efter bogserlinan om det nu inte skulle gå så lätt. Den borde finnas bak i bilen och när jag grävt ner mig till där reservdäcket brukade ligga blev jag påmind om att en oljedunk hade läckt ut sitt innehåll där. Så jag fann mig Därefter åkte vi till macken, fyllde upp reservdunken och så iväg igen.

– Vi skall hem igen en sväng, sa jag för jag hade kommit på att det är svårt att tanka från reservdunk utan pipen.

Hem igen, pipen hittades förvånansvärt enkelt och sedan iväg till veterinärstationen där vi fyllde på bensin och hurra... bilen startade och spann som en katt. En trattlös katt.

När vi väl hemma klev ur bilarna konstaterade vi att vi var tillbaka på ruta ett. Inget hade ändrats... till en kostnad av 185 kronor för taxin.

Om allt vill sig väl tas stygnen klockan tio idag och både katten och vi slipper tratten.

Winston Churchill sägs en gång ha sagt:

– Framgång... det är förmågan att gå från misslyckande till misslyckande utan att tappa entusiasmen.

Jo, tjena!

 

Hiss: Vi har det bra. Jämfört med hur folk har det på många platser på jorden är våra bekymmer bagateller och helt försumbara.

Diss: Att människor alls skall behöva uppleva bekymmer som är vidriga och livshotande.

– Kom tillbaka om tio dagar så tar vi bort stygnen, var beskedet vi fick och så började tiden rulla. Tio dagar är en lång tid när den innehåller en katt som skriker i ångest över att ha tratt och inte få gå ut... dag som natt. Dessutom protesterade han över den kränkande behandlingen genom att kissa inne igen, överallt utom på lådan.

I måndags hade vi fått nog och jag ringde veterinären och frågade om tio dagar var med säkerhetsmarginal och om man nu efter en vecka kunde ta stygnen om det såg fint ut? Kanske, blev svaret och vi fick komma på tisdagen för att se om det gick.

I vår värld betydde det att stygnen skulle tas i tisdags och att katten skulle få gå ut igen. Lycka! Så vi stod ut ett dygn till och åkte sedan till veterinären där vi fick höra att det var lite för tidigt och för osäkert. Så fredag blev nog bra istället.

Jaja, kattens bästa var ju det viktigaste så vi lommade ut till bilen med svansen mellan benen för att åka hem igen.

Då vägrade bilen att starta.

Den startade i och för sig ibland men dog strax igen, gång på gång och till sist fick vi inse att det bara var att ringa efter taxi och sedan kanske bogsera bilen till en verkstad med vår andra bil. Katten satt tyst och moloken under taxiresan och vi såg inte mycket roligt i situationen heller.

Väl hemma letade jag upp en bensindunk för jag hade fått för mig att det kanske var soppatorsk, trots att mätaren visade lite över rött. Dessutom letade jag efter bogserlinan om det nu inte skulle gå så lätt. Den borde finnas bak i bilen och när jag grävt ner mig till där reservdäcket brukade ligga blev jag påmind om att en oljedunk hade läckt ut sitt innehåll där. Så jag fann mig Därefter åkte vi till macken, fyllde upp reservdunken och så iväg igen.

– Vi skall hem igen en sväng, sa jag för jag hade kommit på att det är svårt att tanka från reservdunk utan pipen.

Hem igen, pipen hittades förvånansvärt enkelt och sedan iväg till veterinärstationen där vi fyllde på bensin och hurra... bilen startade och spann som en katt. En trattlös katt.

När vi väl hemma klev ur bilarna konstaterade vi att vi var tillbaka på ruta ett. Inget hade ändrats... till en kostnad av 185 kronor för taxin.

Om allt vill sig väl tas stygnen klockan tio idag och både katten och vi slipper tratten.

Winston Churchill sägs en gång ha sagt:

– Framgång... det är förmågan att gå från misslyckande till misslyckande utan att tappa entusiasmen.

Jo, tjena!

 

Hiss: Vi har det bra. Jämfört med hur folk har det på många platser på jorden är våra bekymmer bagateller och helt försumbara.

Diss: Att människor alls skall behöva uppleva bekymmer som är vidriga och livshotande.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.