14 jul 2016 04:00

14 jul 2016 04:00

Nationalister för en vecka

KRÖNIKA

Almedalsveckan präglades av talet om svenska värderingar. Med denna vurm för det svenska är det svårt att inte relatera till ett känt verk av författaren Carl Jonas Love Almqvist och raderna om att ”Sverige blott svenska krusbär har”. Men frågan är ju vilka dessa svenska värderingar i realiteten är?
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Almedalsveckan är över för det här året. Partierna i riksdagen har haft sina dagar och de ledande företrädarna har hållit sina tal. Under veckan har det talats väldigt mycket om svenska värderingar. Det har varit en enda lång uppvisning i nationell självgodhet. Partiledarna har närmast tävlat med varandra i ämnet. Vilka är då dessa bestämda svenska värderingar som utmanas och som måste lyftas fram? Det är mer oklart.

I avsaknaden på nya konkreta förslag som kan möta framtidens utmaningar, om det så handlar om en inkluderande arbetsmarknad, integrering i samhället i stort, en skola för alla eller bostäder åt människor, så blir det istället mer av ett värderingsmässigt fokus.

Det är väldigt lite nytänkande i svensk politik. Det är om inte samma förslag så åtminstone nya argument kring redan beprövad och bristfällig politik. Var förvissad om att det kommer att krävas omfattande och radikala reformer för att bygga vårt samhälle starkt även i framtiden och det i en värld som bara blir än mer globaliserad.

Det har nästan inte funnits någon gräns för hur mycket politikerna har berömt vårt land. De har hemfallit åt ett närmast romantiserande kring det egna landet som i längden är farligt. Visst finns det all anledning att slå sig för bröstet över utvecklingen och hur vårt samhälle fungerar men även självgodheten måste ju få rimliga proportioner.

Vad som är svenskt ligger i mångt och mycket i betraktarens öga. Människor har helt enkelt olika syn på vad som är svenska värderingar precis som politiker har olika syn på hur man beskriver samhällsproblemen och vilka lösningar man förespråkar. Problemen är oftast högst påtagliga för alla men verklighetsbilden och åtgärdskatalogen skiljer sig sedan markant åt.

Det politikerna säger låter bra men vi har redan verktyg som reglerar vad medborgare i Sverige förväntas leva upp till. Det är svensk lag som gäller och som alla måste förhålla sig till. De som bryter mot lagarna får stå till svars för sina handingar i enlighet med rättstatens principer.

Svenska värderingar som människor lyfter fram, oavsett om det är politiker eller medborgare, kan inte ligga till grund för att skilja rätt från orätt. Det sker i våra domstolar utifrån lagboken och genom tolkning av oväldiga domare. Det kan aldrig ersättas av allmänt tyckande i största allmänhet. Talet om svenska värderingar tycks mer handla om hur någon vill att alla andra ska vara utifrån dennes bevekelsegrunder.

Vad som är typiskt svenskt är svårt att definiera. Det är därför inte heller konstigt att politikerna har svårt att konkretisera vad som är svenska värderingar. Våra värderingar är ingalunda specifikt svenska. De flesta av våra grundvärderingar delar vi i själva verket med de andra västerländska demokratierna i vår omvärld.

Intensifiera gärna en debatt kring våra lagar då det är ytterst problematiskt när dessa strider mot det allmänna rättsmedvetandet, men personligt tyckande kan inte ligga till grund för rättstillämpningen.

Den vurm för det svenska som har präglat den senaste tiden kokar ner till några rader av författaren Carl Jonas Love Almqvists från verket ”Om svenska rim”:

”Vad bjuder oss uppriktigt Afrika? Vad visa kan Amerika? Vad Asien? Vad allt Europa? Jag trotsar öppet alltihopa. Men Skandinavien det är alla dar. Blott Sverige svenska krusbär har”.

Men tänk om det också finns krusbär i andra länder fast som inte riktigt ser likadana ut som vi är vana vid men som smakar lika gott? Det finns en stark svensk nationalistisk ådra och visst gör vi saker och ting bra men det får inte göra oss förblindade från att också saker i andra länder kan vara bra. Det finns ingen motsättning i att tycka om det egna landet, vårt Europa eller för den delen vår värld som vi alla är en del av. Det är värt att betänka när alla vill vara nationalister för en vecka.

Almedalsveckan är över för det här året. Partierna i riksdagen har haft sina dagar och de ledande företrädarna har hållit sina tal. Under veckan har det talats väldigt mycket om svenska värderingar. Det har varit en enda lång uppvisning i nationell självgodhet. Partiledarna har närmast tävlat med varandra i ämnet. Vilka är då dessa bestämda svenska värderingar som utmanas och som måste lyftas fram? Det är mer oklart.

I avsaknaden på nya konkreta förslag som kan möta framtidens utmaningar, om det så handlar om en inkluderande arbetsmarknad, integrering i samhället i stort, en skola för alla eller bostäder åt människor, så blir det istället mer av ett värderingsmässigt fokus.

Det är väldigt lite nytänkande i svensk politik. Det är om inte samma förslag så åtminstone nya argument kring redan beprövad och bristfällig politik. Var förvissad om att det kommer att krävas omfattande och radikala reformer för att bygga vårt samhälle starkt även i framtiden och det i en värld som bara blir än mer globaliserad.

Det har nästan inte funnits någon gräns för hur mycket politikerna har berömt vårt land. De har hemfallit åt ett närmast romantiserande kring det egna landet som i längden är farligt. Visst finns det all anledning att slå sig för bröstet över utvecklingen och hur vårt samhälle fungerar men även självgodheten måste ju få rimliga proportioner.

Vad som är svenskt ligger i mångt och mycket i betraktarens öga. Människor har helt enkelt olika syn på vad som är svenska värderingar precis som politiker har olika syn på hur man beskriver samhällsproblemen och vilka lösningar man förespråkar. Problemen är oftast högst påtagliga för alla men verklighetsbilden och åtgärdskatalogen skiljer sig sedan markant åt.

Det politikerna säger låter bra men vi har redan verktyg som reglerar vad medborgare i Sverige förväntas leva upp till. Det är svensk lag som gäller och som alla måste förhålla sig till. De som bryter mot lagarna får stå till svars för sina handingar i enlighet med rättstatens principer.

Svenska värderingar som människor lyfter fram, oavsett om det är politiker eller medborgare, kan inte ligga till grund för att skilja rätt från orätt. Det sker i våra domstolar utifrån lagboken och genom tolkning av oväldiga domare. Det kan aldrig ersättas av allmänt tyckande i största allmänhet. Talet om svenska värderingar tycks mer handla om hur någon vill att alla andra ska vara utifrån dennes bevekelsegrunder.

Vad som är typiskt svenskt är svårt att definiera. Det är därför inte heller konstigt att politikerna har svårt att konkretisera vad som är svenska värderingar. Våra värderingar är ingalunda specifikt svenska. De flesta av våra grundvärderingar delar vi i själva verket med de andra västerländska demokratierna i vår omvärld.

Intensifiera gärna en debatt kring våra lagar då det är ytterst problematiskt när dessa strider mot det allmänna rättsmedvetandet, men personligt tyckande kan inte ligga till grund för rättstillämpningen.

Den vurm för det svenska som har präglat den senaste tiden kokar ner till några rader av författaren Carl Jonas Love Almqvists från verket ”Om svenska rim”:

”Vad bjuder oss uppriktigt Afrika? Vad visa kan Amerika? Vad Asien? Vad allt Europa? Jag trotsar öppet alltihopa. Men Skandinavien det är alla dar. Blott Sverige svenska krusbär har”.

Men tänk om det också finns krusbär i andra länder fast som inte riktigt ser likadana ut som vi är vana vid men som smakar lika gott? Det finns en stark svensk nationalistisk ådra och visst gör vi saker och ting bra men det får inte göra oss förblindade från att också saker i andra länder kan vara bra. Det finns ingen motsättning i att tycka om det egna landet, vårt Europa eller för den delen vår värld som vi alla är en del av. Det är värt att betänka när alla vill vara nationalister för en vecka.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.