18 jul 2016 04:00

18 jul 2016 04:00

Nu loggar jag ut och skaffar en klocka

PETRA LUNDGREN

Jag ser en bild. Eller ja, den består egentligen av två. Den ena föreställer barn som leker och är leriga. Den andra visar tre barn som står still och har varsin mobiltelefon.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Texten till bilden lyder: Jag är så glad att jag fått växa upp så här (bild på leriga barn)... och inte så här (bild på barn med mobiltelefoner).

Eftersom det är på sociala medier så skriver jag en kommentar om att jag också är glad. Glad för att jag fick växa upp utan mobiltelefon och datorer. Och lite förvånad över att jag varken cyklat eller hoppat ihjäl mig. Ett stund senare slår det mig att vuxna i dag generellt inte är ett dugg bättre än barnen med mobiltelefonerna på bilden. Vi ägnar också för mycket tid åt våra mobiler, datorer, läsplattor. Man brukar ju säga att barn inte gör som vi vuxna säger, de gör som vi gör.

Och sociala medier i all ära, men särskilt socialt är det ju egentligen inte. Det är snarare rätt så osocialt att sitta djupt försjunken i sin mobiltelefon och med lurar i öronen på tåget, bussen, stan. Jag är likadan själv.

Men nu jag tröttat på det och har börjat utsätta mig för att titta upp från mobilen och se mig omkring. Man kan upptäcka jättemycket då. Till exempel upptäckte jag ett litet hus som låg mellan två stora i Jönköping. Det huset hade jag aldrig sett tidigare. För jag hade väl säkert tittat på mobiltelefonen då. (Fatta hur många gånger man gör det om dagen!)

Och när jag åkte buss hem en kväll förra veckan så såg jag en bekant person utanför bussen. Jag knackade på rutan. Men han hade ju så klart lurar i öronen och hörde inte. När han gick på samma buss försökte jag göra honom uppmärksam på att jag satt där. Men icke, han såg mig inte. Han hade ju lurar i öronen. Så jag försökte med telepati: Gå längre bak i bussen! Det fungerade inte heller. Han satte sig naturligtvis längst fram. Så då gick jag dit och jösses vilken rolig bussresa det blev. Snabbt gick den också.

– Trevlig pratstund, sa han och jag höll med.

Vi pratade om ditt och datt, mycket improvisationsteater och även lite om sociala medier. Jag är för tillfället väldigt inne på att låta någon jag känner byta lösenord på mina konton på sociala medier och inte ge mig dem förrän om fyra veckor. Ta semester helt enkelt och bara finnas i verkligheten. Tänk så skönt!

Nu ska jag bara komma på ett sätt att rent allmänt bli mindre slav under mobilen. Den måste ju inte vara med hela tiden. Eftersom jag ofta kollar på den för att få veta vad klockan är så skulle jag ju kunna köpa mig en klocka i stället. Så får det bli! Fortsatt trevlig sommar, nu loggar jag ut!

 

Hiss

Hurra! Semester! Den börjar i dag!

Diss

Väderprognoser, de stämmer sällan.

 

Texten till bilden lyder: Jag är så glad att jag fått växa upp så här (bild på leriga barn)... och inte så här (bild på barn med mobiltelefoner).

Eftersom det är på sociala medier så skriver jag en kommentar om att jag också är glad. Glad för att jag fick växa upp utan mobiltelefon och datorer. Och lite förvånad över att jag varken cyklat eller hoppat ihjäl mig. Ett stund senare slår det mig att vuxna i dag generellt inte är ett dugg bättre än barnen med mobiltelefonerna på bilden. Vi ägnar också för mycket tid åt våra mobiler, datorer, läsplattor. Man brukar ju säga att barn inte gör som vi vuxna säger, de gör som vi gör.

Och sociala medier i all ära, men särskilt socialt är det ju egentligen inte. Det är snarare rätt så osocialt att sitta djupt försjunken i sin mobiltelefon och med lurar i öronen på tåget, bussen, stan. Jag är likadan själv.

Men nu jag tröttat på det och har börjat utsätta mig för att titta upp från mobilen och se mig omkring. Man kan upptäcka jättemycket då. Till exempel upptäckte jag ett litet hus som låg mellan två stora i Jönköping. Det huset hade jag aldrig sett tidigare. För jag hade väl säkert tittat på mobiltelefonen då. (Fatta hur många gånger man gör det om dagen!)

Och när jag åkte buss hem en kväll förra veckan så såg jag en bekant person utanför bussen. Jag knackade på rutan. Men han hade ju så klart lurar i öronen och hörde inte. När han gick på samma buss försökte jag göra honom uppmärksam på att jag satt där. Men icke, han såg mig inte. Han hade ju lurar i öronen. Så jag försökte med telepati: Gå längre bak i bussen! Det fungerade inte heller. Han satte sig naturligtvis längst fram. Så då gick jag dit och jösses vilken rolig bussresa det blev. Snabbt gick den också.

– Trevlig pratstund, sa han och jag höll med.

Vi pratade om ditt och datt, mycket improvisationsteater och även lite om sociala medier. Jag är för tillfället väldigt inne på att låta någon jag känner byta lösenord på mina konton på sociala medier och inte ge mig dem förrän om fyra veckor. Ta semester helt enkelt och bara finnas i verkligheten. Tänk så skönt!

Nu ska jag bara komma på ett sätt att rent allmänt bli mindre slav under mobilen. Den måste ju inte vara med hela tiden. Eftersom jag ofta kollar på den för att få veta vad klockan är så skulle jag ju kunna köpa mig en klocka i stället. Så får det bli! Fortsatt trevlig sommar, nu loggar jag ut!

 

Hiss

Hurra! Semester! Den börjar i dag!

Diss

Väderprognoser, de stämmer sällan.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.