21 jul 2016 04:00

21 jul 2016 04:00

Viktigt med bevarat överskottsmål

LINUS HELLMAN

Det finanspolitiska ramverket från 1990-talet förändras efter en blocköverskridande överenskommelse. Sådana uppgörelser är viktiga för ett land men de små förskjutningarna till trots förblir det betydelsefullt med stabila och sunda offentliga finanser och strikt budgetdisciplin.

Hur mycket överskott ska det vara i statens finanser?

Det är en fråga som har diskuterats länge och intensivt.

Tidigare i somras kom alla riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna överens om en nyordning efter att sju partier enats i den parlamentariska kommittén som tillsatts.

Uppgörelsen innebär bland annat att överskottsmålet, som går ut på att statens ekonomi i varje konjunkturcykel ska gå plus med ett värde motsvarande en procent av vad Sverige producerar (den så kallade bruttonationalprodukten), fortsatt är kvar men blir något lägre.

Det nya överskottsmålet blir istället 0,33 procent av BNP. En annan nyhet är att det finanspolitiska ramverket utökas med ett så kallat skuldankare som föreslås ligga på 35 procent av BNP. Om skulden avviker med mer än fem procentenheter måste regeringen förklara sig inför riksdagen.

Dessutom får det finanspolitiska rådet en tydligare roll när överskottsmålet ska utvärderas. Alla förslag till förändringar kommer att presenteras i sin helhet senast den 1 oktober. Det nya regelverket föreslås börja gälla från och med den 1 januari 2019 och uppgörelsen ska även utvärderas vart åttonde år.

Det är betydelsefullt med breda överenskommelser om fasta spelregler för den ekonomiska politiken och det är viktigt att principen om ett överskottmål i de offentliga finanserna fortsatt är kvar. Det ger en stabilitet som är bra för alla hushåll i Sverige.

Efter bankkrisen på 1990-talet infördes ett finanspolitiskt ramverk för staten med utgiftstak, överskottsmål, krav på budgetbalans i kommunerna och en strikt budgetprocess. Det var välbehövliga förändringar efter det statsfinansiella kaos som vi då genomlevde och det är av godo att denna ordning i stort bevaras. Robusta och uthålliga finanser bygger Sverige starkt och överskott är bättre än underskott. Det är bra om man bygger upp ett sparande i goda tider som sedan går att använda när tiderna blir sämre. Det har gett värdefullt förtroende för svensk ekonomi.

Uppgörelsen ska också ses i ljuset av att regeringen och finansminister Magdalena Andersson (S) egentligen ville överge överskottsmålet och istället ersätta det med ett balansmål, det vill säga att det skulle räcka med att slutsaldot blev plus minus noll i statens budget. Majoriteten i riksdagens finansutskott ville annat och riktade ett tillkännagivande till regeringen. Det ledde fram till den parlamentariska utredning som nu har analyserat frågan.

Vi har en låg statsskuld och ett högt förtroende för statsfinanserna men överskottsmålet har varit bra för Sverige. Man ska inte ändra ett fungerande system bara för att få loss mera pengar till en vidlyftig finanspolitik eller därför att finansministrar är rädda för att inte lyckas uppfylla målen.

Nu gäller det att också leva upp till målen. Alliansregeringen lyckades inte leva upp till det och den nuvarande regeringen gör inte heller mycket för att strama åt i de offentliga utgifterna för att uppnå målet trots att vi befinner oss i en högkonjunktur.

Politiker ska vara rädda om finanserna och försiktiga med skattebetalarnas pengar. Eftersom vi har lärt oss vår hemläxa från 1990-talet ska vi inte utsätta oss för risken att börja fuska igen.

Jag hör sällan en politiker som säger sig vilja minska utgifterna, ty skattehöjningar kan ju inte alltid vara svaret på allt. Utbildning, sjukvård, vård och omsorg i all ära men en statsbudget är ju fylld av en rad budgetposter som man kan se över. Det finns en tendens att hela tiden kalla varje form av offentlig utgiftsökning för en viktig samhällsinvestering men det finns inte något som helst utrymme för lättsinne med de offentliga finanserna.

Vi kan vara förvissade om att det kommer att spenderas än mer pengar ju närmare nästa val vi kommer. Så fungerar den politiska logiken. Men en regering som lovar runt men håller tunt förtjänar inget förnyat förtroende av väljarna.

HISSA – Henrik Stensons historiska framgång.

DISSA – Militärkuppen i Turkiet.

Hur mycket överskott ska det vara i statens finanser?

Det är en fråga som har diskuterats länge och intensivt.

Tidigare i somras kom alla riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna överens om en nyordning efter att sju partier enats i den parlamentariska kommittén som tillsatts.

Uppgörelsen innebär bland annat att överskottsmålet, som går ut på att statens ekonomi i varje konjunkturcykel ska gå plus med ett värde motsvarande en procent av vad Sverige producerar (den så kallade bruttonationalprodukten), fortsatt är kvar men blir något lägre.

Det nya överskottsmålet blir istället 0,33 procent av BNP. En annan nyhet är att det finanspolitiska ramverket utökas med ett så kallat skuldankare som föreslås ligga på 35 procent av BNP. Om skulden avviker med mer än fem procentenheter måste regeringen förklara sig inför riksdagen.

Dessutom får det finanspolitiska rådet en tydligare roll när överskottsmålet ska utvärderas. Alla förslag till förändringar kommer att presenteras i sin helhet senast den 1 oktober. Det nya regelverket föreslås börja gälla från och med den 1 januari 2019 och uppgörelsen ska även utvärderas vart åttonde år.

Det är betydelsefullt med breda överenskommelser om fasta spelregler för den ekonomiska politiken och det är viktigt att principen om ett överskottmål i de offentliga finanserna fortsatt är kvar. Det ger en stabilitet som är bra för alla hushåll i Sverige.

Efter bankkrisen på 1990-talet infördes ett finanspolitiskt ramverk för staten med utgiftstak, överskottsmål, krav på budgetbalans i kommunerna och en strikt budgetprocess. Det var välbehövliga förändringar efter det statsfinansiella kaos som vi då genomlevde och det är av godo att denna ordning i stort bevaras. Robusta och uthålliga finanser bygger Sverige starkt och överskott är bättre än underskott. Det är bra om man bygger upp ett sparande i goda tider som sedan går att använda när tiderna blir sämre. Det har gett värdefullt förtroende för svensk ekonomi.

Uppgörelsen ska också ses i ljuset av att regeringen och finansminister Magdalena Andersson (S) egentligen ville överge överskottsmålet och istället ersätta det med ett balansmål, det vill säga att det skulle räcka med att slutsaldot blev plus minus noll i statens budget. Majoriteten i riksdagens finansutskott ville annat och riktade ett tillkännagivande till regeringen. Det ledde fram till den parlamentariska utredning som nu har analyserat frågan.

Vi har en låg statsskuld och ett högt förtroende för statsfinanserna men överskottsmålet har varit bra för Sverige. Man ska inte ändra ett fungerande system bara för att få loss mera pengar till en vidlyftig finanspolitik eller därför att finansministrar är rädda för att inte lyckas uppfylla målen.

Nu gäller det att också leva upp till målen. Alliansregeringen lyckades inte leva upp till det och den nuvarande regeringen gör inte heller mycket för att strama åt i de offentliga utgifterna för att uppnå målet trots att vi befinner oss i en högkonjunktur.

Politiker ska vara rädda om finanserna och försiktiga med skattebetalarnas pengar. Eftersom vi har lärt oss vår hemläxa från 1990-talet ska vi inte utsätta oss för risken att börja fuska igen.

Jag hör sällan en politiker som säger sig vilja minska utgifterna, ty skattehöjningar kan ju inte alltid vara svaret på allt. Utbildning, sjukvård, vård och omsorg i all ära men en statsbudget är ju fylld av en rad budgetposter som man kan se över. Det finns en tendens att hela tiden kalla varje form av offentlig utgiftsökning för en viktig samhällsinvestering men det finns inte något som helst utrymme för lättsinne med de offentliga finanserna.

Vi kan vara förvissade om att det kommer att spenderas än mer pengar ju närmare nästa val vi kommer. Så fungerar den politiska logiken. Men en regering som lovar runt men håller tunt förtjänar inget förnyat förtroende av väljarna.

HISSA – Henrik Stensons historiska framgång.

DISSA – Militärkuppen i Turkiet.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.