23 jul 2016 04:00

23 jul 2016 04:00

Aningslös debatt om svenska värderingar

KARIN LÅNGSTRÖM

Det finns något aningslöst i den här debatten om svenska värderingar.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Frågan blev åter aktuell sedan flera politiker på den så kallade Almedalsveckan tycktes ha blivit hänryckta till någon slags nyromantisk nationalism. Svenska värderingar ska vara det gällande både i asylfrågorna och i allmän ordning.

Flera omdömesgilla opinionsbildare har tvärtom hävdat att det inte är så enkelt att tala om svenska värderingar som vore de ett fixt och färdigt paket enkelt att hämta ut på närmaste utdelningsställe för Postnord. Och när statsministern statsmannamässigt deklarerar hur man hälsar i Sverige vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

Den som hävdar tesen om svenska värderingars företräde har ett omfattande arbete att göra för att definiera vad de egentligen menar. Till att börja med: hur långt bak i historien ska vi gå? Ända tillbaka till istiden, eller räcker det med att hänvisa till den romerske historikern Tacitus som år 98 efter Kristus skriver om svearnas rike? Ska vi sätta startpunkten vid etablering av kungamakten över Götaland och Svealand, eller känns det bättre att hänvisa till stormaktstidens karta?

Viktigare än att definiera vilka värderingar vi exakt talar om, är att fundera över värderingarnas funktion i varje tid. Det är sant att det moderna Sverige präglas av individualism (det är individen som är den primära enheten i förhållande till staten till skillnad från klansamhället där individen är underordnad gruppen) och sekularism (religion ses som en privat angelägenhet). Men värderingssystem som gynnar livet och mänskliga rättigheter samt skyddar försvagade gruppers position är nödvändiga i varje civilisation. Och när det religiösa systemet (varierande över tid) utvecklats från monopolreligion till en mångfald av tankegods i konventikelplakatets och religionsfrihetens namn krävs ändå någon form av gemensamt normsystem.

Värderingarna är alltså till för att hjälpa människor att gynna kollektivet. Vad som är bäst för mänskligheten tänker vi dock olika om. Därav olika värderingar också i vårt lilla, ändå rätt homogena land Sverige. Dock har vi något vi alla är förpliktade att förhålla oss till, och det är svensk lagstiftning. I demokratisk anda har varje person rätt att starta ett parti baserat på i stort sett vilka värderingar hen vill, och så kandidera med denna grupp till lagstiftande församling. Därför ser riksdagsarbetet ut som det gör: en mängd olika värderingar diskuteras, bryts och byts och röstas om.

Problematiskt blir det då dessa värderingsgrupper verkar byta värderingar när de väl kommit till makten. Så kan till exempel Miljöpartiets kris enkelt förklaras: väljarna trodde att de röstade bort brunkol och stängda gränser, men hur det blev i verkligheten är nu väl känt.

En annan värdering som ansetts vara ursvensk är arbetslinjen (traderad i rak linje från Paulus i Nya testamentet via Martin Luther direkt in i svenska folkhemmet) som i dagens Sverige verkligen är relativ. Flyktingar och andra utrikes födda får hela tiden höra hur arbetsovilliga de är, och att de typ aldrig kommer in på svenska arbetsmarknaden. Men när det händer att en asylsökande faktiskt fått jobb, är det Migrationsverkets värderingssystem som går före. Därför tvingas it-konsulten Najd Dergham från Syrien som lyckats få jobb på H&M flytta från Stockholm till Norrland därför att Migrationsverkets avtal med hans asylboende gått ut. Vansinne!

Sverige har också varit ett land som präglats av humanism och solidaritet. Det är trösterikt att tänka på alla de gräsrötter som fortsätter att engagera sig i solidaritetsfrågor trots en statsmakt vars representanter stundtals signalerar helt andra värderingar.

 

 

Hiss: Bär i skogar och trädgårdar. Härligt!

Diss: Fulla tonåringar på stan. Kan inte förstå hur en del folk tycker att fotbollsspelande killar från Afghanistan ter sig mer skrämmande.

Frågan blev åter aktuell sedan flera politiker på den så kallade Almedalsveckan tycktes ha blivit hänryckta till någon slags nyromantisk nationalism. Svenska värderingar ska vara det gällande både i asylfrågorna och i allmän ordning.

Flera omdömesgilla opinionsbildare har tvärtom hävdat att det inte är så enkelt att tala om svenska värderingar som vore de ett fixt och färdigt paket enkelt att hämta ut på närmaste utdelningsställe för Postnord. Och när statsministern statsmannamässigt deklarerar hur man hälsar i Sverige vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

Den som hävdar tesen om svenska värderingars företräde har ett omfattande arbete att göra för att definiera vad de egentligen menar. Till att börja med: hur långt bak i historien ska vi gå? Ända tillbaka till istiden, eller räcker det med att hänvisa till den romerske historikern Tacitus som år 98 efter Kristus skriver om svearnas rike? Ska vi sätta startpunkten vid etablering av kungamakten över Götaland och Svealand, eller känns det bättre att hänvisa till stormaktstidens karta?

Viktigare än att definiera vilka värderingar vi exakt talar om, är att fundera över värderingarnas funktion i varje tid. Det är sant att det moderna Sverige präglas av individualism (det är individen som är den primära enheten i förhållande till staten till skillnad från klansamhället där individen är underordnad gruppen) och sekularism (religion ses som en privat angelägenhet). Men värderingssystem som gynnar livet och mänskliga rättigheter samt skyddar försvagade gruppers position är nödvändiga i varje civilisation. Och när det religiösa systemet (varierande över tid) utvecklats från monopolreligion till en mångfald av tankegods i konventikelplakatets och religionsfrihetens namn krävs ändå någon form av gemensamt normsystem.

Värderingarna är alltså till för att hjälpa människor att gynna kollektivet. Vad som är bäst för mänskligheten tänker vi dock olika om. Därav olika värderingar också i vårt lilla, ändå rätt homogena land Sverige. Dock har vi något vi alla är förpliktade att förhålla oss till, och det är svensk lagstiftning. I demokratisk anda har varje person rätt att starta ett parti baserat på i stort sett vilka värderingar hen vill, och så kandidera med denna grupp till lagstiftande församling. Därför ser riksdagsarbetet ut som det gör: en mängd olika värderingar diskuteras, bryts och byts och röstas om.

Problematiskt blir det då dessa värderingsgrupper verkar byta värderingar när de väl kommit till makten. Så kan till exempel Miljöpartiets kris enkelt förklaras: väljarna trodde att de röstade bort brunkol och stängda gränser, men hur det blev i verkligheten är nu väl känt.

En annan värdering som ansetts vara ursvensk är arbetslinjen (traderad i rak linje från Paulus i Nya testamentet via Martin Luther direkt in i svenska folkhemmet) som i dagens Sverige verkligen är relativ. Flyktingar och andra utrikes födda får hela tiden höra hur arbetsovilliga de är, och att de typ aldrig kommer in på svenska arbetsmarknaden. Men när det händer att en asylsökande faktiskt fått jobb, är det Migrationsverkets värderingssystem som går före. Därför tvingas it-konsulten Najd Dergham från Syrien som lyckats få jobb på H&M flytta från Stockholm till Norrland därför att Migrationsverkets avtal med hans asylboende gått ut. Vansinne!

Sverige har också varit ett land som präglats av humanism och solidaritet. Det är trösterikt att tänka på alla de gräsrötter som fortsätter att engagera sig i solidaritetsfrågor trots en statsmakt vars representanter stundtals signalerar helt andra värderingar.

 

 

Hiss: Bär i skogar och trädgårdar. Härligt!

Diss: Fulla tonåringar på stan. Kan inte förstå hur en del folk tycker att fotbollsspelande killar från Afghanistan ter sig mer skrämmande.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.