28 jul 2016 04:00

28 jul 2016 04:00

Till Europas försvar

KRÖNIKA

En känd folkvisa har ånyo fått en mening och innebörd efter Brexit. Det är sorgligt att Storbritannien kommer att lämna EU.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

”Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror, vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar? Jag kan segla förutan vind, jag kan ro utan åror, men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar”.

Ibland behöver inte politik vara svårare än så här. En gammal folkvisa ringar precis in vad jag känner i dessa tider med Brexit.

Men somliga är rent av arga och besvikna, medan andra istället gläds och hoppas på att fler länder ska följa efter det brittiska exemplet.

Att Storbritannien ska lämna den Europeiska unionen är för mig inget annat än ett förbannat dystert och tragiskt besked för Europa i dess helhet och ambitionen om en förenad kontinent över nationsgränserna.

Det har gått drygt en månad sedan vi vaknade upp till beskedet att Storbritannien hade röstat för att lämna EU i den folkomröstning som utlysts. Det var med chockkänslor jag tog emot nyheten när jag vaknade på midsommarafton och jag har i ärlighetens namn inte hämtat mig ännu.

Det är inget litet beslut att ta för ett land. Att britterna lämnar EU kommer att få långtgående konsekvenser som vi fortfarande inte kan överblicka. Processen för ett utträde lär också ta sin tid, detsamma gäller för Storbritannien när de ska avgöra vilken relation de vill ha till EU i framtiden och vilken roll de vill inta i Europa.

Jag är född 1989, detta frihetens stora år, men just då visste man ingenting om den saken. Världen var alltjämt uppdelad i två block. USA i väst stod mot Sovjetunionen i öst.

Europa var delat och vår världsdel uppträdde inte alls som den kontinent vi känner idag.

Det kalla krigets metodik gällde fortsatt och den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchills farhågor om en järnridå från Stettin i norr till Trieste i söder hade blivit verklighet efter det andra världskriget, med en Berlinmur som det allra tydligaste tecknet på det delade Europa.

Men så en dag förändrades förutsättningarna i grunden. Muren föll och Sovjetunionen kollapsade. Detta ligger ”bara” 27 år sedan bakåt i tiden och det som Europa och mycket genom den europeiska unionens försorg har lyckats med sedan dess är verkligen remarkabelt och till och med magiskt.

EU omfattar numera allt fler av de europeiska staterna. Europa har gått ifrån att ha varit splittrat och delat till att bli enat och helat. Den tidigare västtyske förbundskanslerns Willy Brandts ord om att ”nu växer det ihop, som hör ihop” har sällan varit mer passande för att beskriva det revolutionerande skeendet 1990 när dagens Tyskland återuppstod.

Utvecklingen efter 1989 har verkligen varit en framgångsaga. Denna krigiska kontinent har bytt ut bestraffning mot försoning. Istället har samarbetet gått ut på att binda ihop länderna, i synnerhet Tyskland, med varandra för att förhindra en ny katastrof likt de två förödande världskrig som präglade det förra seklet och som började med det första världskriget, detta ”alla katastrofers urmoder”. Fred, frihet och försoning och samarbete, säkerhet och stabilitet har istället fått råda.

För mig har EU varit något helt naturligt och ungdomar i min ålder eller yngre har tagit EU för givet. Man vet inte eller har glömt bort vad som fanns innan och hur det såg ut.

De fyra friheterna som stadgas i Romfördraget om att varor, tjänster, kapital och människor ska kunna röra sig fritt över unionens gränser är grundprinciper som har betytt mycket. Att kunna arbeta, studera och resa var du vill i Europa tillhör en av de allra största frihetsreformerna i vår tid.

I en alltmer globaliserad värld krävs det mer av samarbete. Det är inte minst viktigt för ett litet och exportberoende land som Sverige. De europeiska länderna är helt enkelt för små för att själva kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Det är tillsammans med andra genom EU som vi blir en viktig aktör och handelsmakt i världen. Men nu är unionen och allt vad den står för hotad.

Efter Brexit seglar vi på betydligt mer ostadigare och oroligare hav. Nu gäller de att vi navigerar med en större tydlighet och förstår allvaret i situationen men också inser nödvändigheten med EU.

”Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror, vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar? Jag kan segla förutan vind, jag kan ro utan åror, men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar”.

Ibland behöver inte politik vara svårare än så här. En gammal folkvisa ringar precis in vad jag känner i dessa tider med Brexit.

Men somliga är rent av arga och besvikna, medan andra istället gläds och hoppas på att fler länder ska följa efter det brittiska exemplet.

Att Storbritannien ska lämna den Europeiska unionen är för mig inget annat än ett förbannat dystert och tragiskt besked för Europa i dess helhet och ambitionen om en förenad kontinent över nationsgränserna.

Det har gått drygt en månad sedan vi vaknade upp till beskedet att Storbritannien hade röstat för att lämna EU i den folkomröstning som utlysts. Det var med chockkänslor jag tog emot nyheten när jag vaknade på midsommarafton och jag har i ärlighetens namn inte hämtat mig ännu.

Det är inget litet beslut att ta för ett land. Att britterna lämnar EU kommer att få långtgående konsekvenser som vi fortfarande inte kan överblicka. Processen för ett utträde lär också ta sin tid, detsamma gäller för Storbritannien när de ska avgöra vilken relation de vill ha till EU i framtiden och vilken roll de vill inta i Europa.

Jag är född 1989, detta frihetens stora år, men just då visste man ingenting om den saken. Världen var alltjämt uppdelad i två block. USA i väst stod mot Sovjetunionen i öst.

Europa var delat och vår världsdel uppträdde inte alls som den kontinent vi känner idag.

Det kalla krigets metodik gällde fortsatt och den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchills farhågor om en järnridå från Stettin i norr till Trieste i söder hade blivit verklighet efter det andra världskriget, med en Berlinmur som det allra tydligaste tecknet på det delade Europa.

Men så en dag förändrades förutsättningarna i grunden. Muren föll och Sovjetunionen kollapsade. Detta ligger ”bara” 27 år sedan bakåt i tiden och det som Europa och mycket genom den europeiska unionens försorg har lyckats med sedan dess är verkligen remarkabelt och till och med magiskt.

EU omfattar numera allt fler av de europeiska staterna. Europa har gått ifrån att ha varit splittrat och delat till att bli enat och helat. Den tidigare västtyske förbundskanslerns Willy Brandts ord om att ”nu växer det ihop, som hör ihop” har sällan varit mer passande för att beskriva det revolutionerande skeendet 1990 när dagens Tyskland återuppstod.

Utvecklingen efter 1989 har verkligen varit en framgångsaga. Denna krigiska kontinent har bytt ut bestraffning mot försoning. Istället har samarbetet gått ut på att binda ihop länderna, i synnerhet Tyskland, med varandra för att förhindra en ny katastrof likt de två förödande världskrig som präglade det förra seklet och som började med det första världskriget, detta ”alla katastrofers urmoder”. Fred, frihet och försoning och samarbete, säkerhet och stabilitet har istället fått råda.

För mig har EU varit något helt naturligt och ungdomar i min ålder eller yngre har tagit EU för givet. Man vet inte eller har glömt bort vad som fanns innan och hur det såg ut.

De fyra friheterna som stadgas i Romfördraget om att varor, tjänster, kapital och människor ska kunna röra sig fritt över unionens gränser är grundprinciper som har betytt mycket. Att kunna arbeta, studera och resa var du vill i Europa tillhör en av de allra största frihetsreformerna i vår tid.

I en alltmer globaliserad värld krävs det mer av samarbete. Det är inte minst viktigt för ett litet och exportberoende land som Sverige. De europeiska länderna är helt enkelt för små för att själva kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Det är tillsammans med andra genom EU som vi blir en viktig aktör och handelsmakt i världen. Men nu är unionen och allt vad den står för hotad.

Efter Brexit seglar vi på betydligt mer ostadigare och oroligare hav. Nu gäller de att vi navigerar med en större tydlighet och förstår allvaret i situationen men också inser nödvändigheten med EU.

  • LINUS HELLMAN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.