04 aug 2016 04:00

04 aug 2016 08:11

Dags för löjligt mycket tv-tittande

FLEMMING MOURITSEN

I drömmen flyger jag med mäktiga vingar högt över marken. Ner över östra Europa far jag för jag har hört att det finns ett ställe där som man bör se. Det är inte lätt att hitta men efter att ha frågat några griniga molngubbar om vägen hittar jag rätt till slut.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Huttrande flyger jag uppåt genom fuktiga moln tills jag når en bortglömd bergstopp högt över Peloponnesos i Grekland. Uppe på toppen står det en samling byggnader som för tvåtusenfemhundra år sedan var magnifika, nu är de bara ruiner och knappt beboeliga. Det är Olympen, de gamla grekiska gudarnas hemvist.

Jag landar, burrar upp fjädrarna och skuttar sedan in genom den sneda öppna porten till den största byggnaden. Där innanför i en magnifik sal (med trasigt tak) sitter några eländigt klädda varelser på rangliga stolar runt en liten flämtande eld. Jag fryser lite så jag makar mig närmare elden och märkligt nog är det ingen som ifrågasätter min närvaro.

– Jahaja, muttrar den störste varelsen, så är det dags för den där förfärliga parodin igen. Tänk att de aldrig får till det rätt. Det var bättre förr. Fast... det är klart att det är bättre än inget, som det var i många år.

– Ja du Zeus, säger en dyblöt figur, täckt i sjögräs som jag gissar är Poseidon, varenda gång vi tittar på Olympiska spelen på tv så klagar du på att de kastar spjut och inte blixtar... och att de inte tävlar nakna som man gjorde på vår tid.

– Mrrf, muttrar Zeus surt, men det är inte rätt. De kallar till och med spelen för en olympiad och det betyder egentligen tiden mellan två spel. Dårar!

– De har simtävlingar i alla fall, flinar Poseidon, det fanns inte på vår tid. Det tycker jag är en förbättring.

Nu kommer ännu en gammal gud invinglande med ett glas i handen, påtagligt berusad. Dionysos, vinets gud, gissar jag. Han sätter sig tungt rätt ner på marken, rullar över på rygg och spiller ut vinet över den runda magen.

– Sjysst att titta på medan man äter chips och dricker öl, sluddrar han.

– Jaså, är du redan tv-sport-berusad? Hade folk fortfarande dyrkat oss så hade du nog varit dopingens gud också. Du petar ju i dig allt du får tag i.

– Ja, vaäre för fel på det? Alla vill väl vinna? Käft och sätt på tv-n! Jag vill se uppsnacket inför invigningen. Dessutom vinner Bolt igen, vad ni än säger.

– Nä du, han var bättre förr. Men bäst var i alla fall atleterna på vår tid.

Medan de gamla gudarna nickar instämmande och den fladdrande brasan förvandlas till en stor platt-tv lämnar jag dem för att flaxa hemåt igen. Det är snart dags att vakna så att även jag kan titta på OS-invigningen, starskottet för löjligt mycket tv-tittande den närmaste tiden. På vägen hem funderar jag på det de sa om saker som var bättre förr. Det stämmer väl rätt så ofta, gamla grekiska gudar var till exempel bättre förr.

 

Hiss: Löjligt mycket sport på tv är alltid roligt.

Diss: Doping, självklart. Hur är det egentligen med ryssarna?

Huttrande flyger jag uppåt genom fuktiga moln tills jag når en bortglömd bergstopp högt över Peloponnesos i Grekland. Uppe på toppen står det en samling byggnader som för tvåtusenfemhundra år sedan var magnifika, nu är de bara ruiner och knappt beboeliga. Det är Olympen, de gamla grekiska gudarnas hemvist.

Jag landar, burrar upp fjädrarna och skuttar sedan in genom den sneda öppna porten till den största byggnaden. Där innanför i en magnifik sal (med trasigt tak) sitter några eländigt klädda varelser på rangliga stolar runt en liten flämtande eld. Jag fryser lite så jag makar mig närmare elden och märkligt nog är det ingen som ifrågasätter min närvaro.

– Jahaja, muttrar den störste varelsen, så är det dags för den där förfärliga parodin igen. Tänk att de aldrig får till det rätt. Det var bättre förr. Fast... det är klart att det är bättre än inget, som det var i många år.

– Ja du Zeus, säger en dyblöt figur, täckt i sjögräs som jag gissar är Poseidon, varenda gång vi tittar på Olympiska spelen på tv så klagar du på att de kastar spjut och inte blixtar... och att de inte tävlar nakna som man gjorde på vår tid.

– Mrrf, muttrar Zeus surt, men det är inte rätt. De kallar till och med spelen för en olympiad och det betyder egentligen tiden mellan två spel. Dårar!

– De har simtävlingar i alla fall, flinar Poseidon, det fanns inte på vår tid. Det tycker jag är en förbättring.

Nu kommer ännu en gammal gud invinglande med ett glas i handen, påtagligt berusad. Dionysos, vinets gud, gissar jag. Han sätter sig tungt rätt ner på marken, rullar över på rygg och spiller ut vinet över den runda magen.

– Sjysst att titta på medan man äter chips och dricker öl, sluddrar han.

– Jaså, är du redan tv-sport-berusad? Hade folk fortfarande dyrkat oss så hade du nog varit dopingens gud också. Du petar ju i dig allt du får tag i.

– Ja, vaäre för fel på det? Alla vill väl vinna? Käft och sätt på tv-n! Jag vill se uppsnacket inför invigningen. Dessutom vinner Bolt igen, vad ni än säger.

– Nä du, han var bättre förr. Men bäst var i alla fall atleterna på vår tid.

Medan de gamla gudarna nickar instämmande och den fladdrande brasan förvandlas till en stor platt-tv lämnar jag dem för att flaxa hemåt igen. Det är snart dags att vakna så att även jag kan titta på OS-invigningen, starskottet för löjligt mycket tv-tittande den närmaste tiden. På vägen hem funderar jag på det de sa om saker som var bättre förr. Det stämmer väl rätt så ofta, gamla grekiska gudar var till exempel bättre förr.

 

Hiss: Löjligt mycket sport på tv är alltid roligt.

Diss: Doping, självklart. Hur är det egentligen med ryssarna?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.