11 aug 2016 04:00

11 aug 2016 04:00

Våga överväga majoritetsval

KRÖNIKA

”Blockpolitiken är skadlig för Sverige”, säger ofta statsminister Stefan Löfven och menar vidare att den är ”fördummande”. Det har visat sig med all önskvärd tydlighet att blockpolitiken inte längre fungerar i vår flerpartiparlamentarism men den har också stora fördelar när det kommer till regeringsfrågan och ansvarsutkrävande. Vi bör snarare överväga att övergå till ett annat valsystem.

Många är dem som skäller på blockpolitiken, enligt en mätning från opinionsinstitutet Ipsos förespråkar över hälften av de tillfrågade att de vill att partierna går till val på egen hand, men allra främst socialdemokrater.

Statsminister Stefan Löfven har länge framfört den uppfattningen. ”Jag är stärkt i min ställning att blockpolitik är skadligt för Sverige” eller ”Blockpolitiken är fördummande”.

Det är inte någon underlig ståndpunkt ifrån en S-ledare eftersom den i realiteten hotar partiets maktställning. Utan blockpolitiken skulle S alltid styra Sverige i kraft av sin historiskt starka ställning som idag dock håller på att reduceras.

Löfven ledde S till partiets näst svagaste valresultat sedan demokratins genombrott i Sverige. Ändå var det jubel på valvakan över valutgången. I själva verket hade den samlade vänstern, S, MP och V, stått stil och vunnit valet på den sittande regeringens bekostnad. Alliansen tappade röster till Sverigedemokraterna som fördubblade sitt röstantal. Faktum är att bara Löfvens företrädare Mona Sahlin har levererat ett sämre valresultat och det med bara några futtiga tiondelars marginal till det sämre blott fyra år tidigare. Idag visar opinionsundersökningarna ibland på ett röststöd nedåt 25 procent.

Vårt partiväsende förändras hela tiden. Vi har aldrig haft flera partier representerade i riksdagen än idag. Frågan är hur många partier Sverige tål? Det är väldigt svårt att skapa regeringar i allmänhet och sådan med majoritet i synnerhet.

Jag minns valvakan 2010 när Fredrik Reinfeldt hade vunnit en jordskredsseger men på något sett verkade han bara måttligt glad över att Moderaterna hade nått sitt bästa valresultat sedan rösträttens införande och att Alliansen fått förnyat förtroende. Han hade mist något värdefullt nämligen sin regerings majoritet. Reinfeldts dysterhet var så här i efterhand överdriven. Det var fullt möjligt att regera i minoritet men Reinfeldts dubier visades sig stämma. Visst blev nederlagen i riksdagen inte alltför många men det berodde snarare på att minoritetsställningen bidrog till passivitet. I fruktan att förlora voteringar avstod man hellre från att lägga fram förslag.

Problemen med minoritetsregeringar är många och majoritetsregeringar är givetvis att föredra. Det går att underlätta skapandet av starka regeringar genom förändringar i grundlagen och det tycker jag att vi borde diskutera.

Jag har personligen aldrig gjort någon hemlighet av att jag hellre vill se en brittisk form av parlamentarism också i Sverige. Den bygger på ett majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar och leder uteslutande till starka regeringar.

Demokrati handlar om att kunna välja och avsätta regeringar och då krävs det också att det finns olika regeringsalternativ. De stora fördelarna med blockpolitiken är att det blir mycket lättare att se vem som ska styra landet. Det blir enklare att utkräva politiskt ansvar. Valet står mellan en regering och en opposition.

Att övergå till majoritetsval vore inte heller något ohistoriskt. I Sverige hade vi de facto val i enmansvalkretsar fram till 1909 innan valmetoden avskaffades till förmån för ett proportionellt valsystem som vi har idag och bygger på millimeterrättvisa. Det ger inte sällan små partier ett oproportionerligt stort inflytande.

Det är inte bara blockpolitiken som har imploderat, ty valsystemet har också visat sig dysfunktionellt i en ny tid med fler partier än någonsin. Med ett annat system skulle den turbulenta flerparlamentarismen med regeringskriser och hot om nyval reduceras betänkligt.

Majoritetsval ger dessutom en tydligare koppling mellan politiker och väljare, ty det är personval i dess renaste form. När partierna blir mer lika varandra och allt mer överens finns det ingen anledning att behålla den stora partisplittringen. Då är det bättre med en ny partistruktur och nya samarbetsformer.

Många är dem som skäller på blockpolitiken, enligt en mätning från opinionsinstitutet Ipsos förespråkar över hälften av de tillfrågade att de vill att partierna går till val på egen hand, men allra främst socialdemokrater.

Statsminister Stefan Löfven har länge framfört den uppfattningen. ”Jag är stärkt i min ställning att blockpolitik är skadligt för Sverige” eller ”Blockpolitiken är fördummande”.

Det är inte någon underlig ståndpunkt ifrån en S-ledare eftersom den i realiteten hotar partiets maktställning. Utan blockpolitiken skulle S alltid styra Sverige i kraft av sin historiskt starka ställning som idag dock håller på att reduceras.

Löfven ledde S till partiets näst svagaste valresultat sedan demokratins genombrott i Sverige. Ändå var det jubel på valvakan över valutgången. I själva verket hade den samlade vänstern, S, MP och V, stått stil och vunnit valet på den sittande regeringens bekostnad. Alliansen tappade röster till Sverigedemokraterna som fördubblade sitt röstantal. Faktum är att bara Löfvens företrädare Mona Sahlin har levererat ett sämre valresultat och det med bara några futtiga tiondelars marginal till det sämre blott fyra år tidigare. Idag visar opinionsundersökningarna ibland på ett röststöd nedåt 25 procent.

Vårt partiväsende förändras hela tiden. Vi har aldrig haft flera partier representerade i riksdagen än idag. Frågan är hur många partier Sverige tål? Det är väldigt svårt att skapa regeringar i allmänhet och sådan med majoritet i synnerhet.

Jag minns valvakan 2010 när Fredrik Reinfeldt hade vunnit en jordskredsseger men på något sett verkade han bara måttligt glad över att Moderaterna hade nått sitt bästa valresultat sedan rösträttens införande och att Alliansen fått förnyat förtroende. Han hade mist något värdefullt nämligen sin regerings majoritet. Reinfeldts dysterhet var så här i efterhand överdriven. Det var fullt möjligt att regera i minoritet men Reinfeldts dubier visades sig stämma. Visst blev nederlagen i riksdagen inte alltför många men det berodde snarare på att minoritetsställningen bidrog till passivitet. I fruktan att förlora voteringar avstod man hellre från att lägga fram förslag.

Problemen med minoritetsregeringar är många och majoritetsregeringar är givetvis att föredra. Det går att underlätta skapandet av starka regeringar genom förändringar i grundlagen och det tycker jag att vi borde diskutera.

Jag har personligen aldrig gjort någon hemlighet av att jag hellre vill se en brittisk form av parlamentarism också i Sverige. Den bygger på ett majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar och leder uteslutande till starka regeringar.

Demokrati handlar om att kunna välja och avsätta regeringar och då krävs det också att det finns olika regeringsalternativ. De stora fördelarna med blockpolitiken är att det blir mycket lättare att se vem som ska styra landet. Det blir enklare att utkräva politiskt ansvar. Valet står mellan en regering och en opposition.

Att övergå till majoritetsval vore inte heller något ohistoriskt. I Sverige hade vi de facto val i enmansvalkretsar fram till 1909 innan valmetoden avskaffades till förmån för ett proportionellt valsystem som vi har idag och bygger på millimeterrättvisa. Det ger inte sällan små partier ett oproportionerligt stort inflytande.

Det är inte bara blockpolitiken som har imploderat, ty valsystemet har också visat sig dysfunktionellt i en ny tid med fler partier än någonsin. Med ett annat system skulle den turbulenta flerparlamentarismen med regeringskriser och hot om nyval reduceras betänkligt.

Majoritetsval ger dessutom en tydligare koppling mellan politiker och väljare, ty det är personval i dess renaste form. När partierna blir mer lika varandra och allt mer överens finns det ingen anledning att behålla den stora partisplittringen. Då är det bättre med en ny partistruktur och nya samarbetsformer.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.