12 aug 2016 04:00

12 aug 2016 04:00

Tiden går inte att lita på

FLEMMING MOURITSEN

Jaha, så närmar sig då årets sommar sitt slut. Nu närmar sig med stormsteg den tid då det är dags att ställa in trädgårdsmöblerna i förrådet igen.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Grillen borde tömmas på aska och rengöras. Shortsen skall tvättas, vikas och läggas ner i en låda och snart är det dags att börja använda strumpor igen.

Det är märkligt det där med hur fort tiden går när man njuter av tillvaron och hur långsamt den går när man är mitt i något tråkigt eller plågsamt.

Jag har upplevt att sommaren har varat väldigt länge i år, men så har fästmön och jag ägnat mycket tid inomhus med att renovera trappan ner till källaren och kontoret nedanför trappan också.

Detta skulle den uppmärksamme läsaren kunna tolka som om jag antyder att jag inte är överdrivet förtjust i hantverksarbete och det skulle vara helt rätt. Men fint blir det.

Tillbaka till tidsuppfattning. Jag finner det ofta märkligt hur man upplever tiden. Den lille rackaren (tiden alltså) slingrar och vrider sig och går överhuvudtaget inte att lita på. Ta bara en sådan sak som en solsemester. Man sätter sig på planet på Landvetter, glad och förväntansfull och skall uppleva en veckas semester på... säg Cypern. Man ankommer efter en del skumpande till hotellet och installerar sig på sitt rum.

Så går veckan, varje dag innehåller många upplevelser med nya intryck, sol och bad, utflykter och nya restauranger varje kväll och när man går och lägger sig framåt natten så känns det som om varje enskild dag har varat i en halv evighet.

Sedan, efter sju halva evigheter kommer dagen då det är dags att resa hem igen och det är då som tiden gör knut på sig, för när man sitter där på transferbussen på väg till flygplatsen för att flyga hem igen så känns det som om semestern bara har varat en halvdag, att man nyss kom dit.

Begrip det den som kan.

Jag förstår det inte, men en sak som jag har lärt mig om tiden är att gubbarna hade rätt. När jag var ung påstod nämligen alla gamla gubbar att jag skulle komma att uppleva att tiden gick mycket fortare ju äldre jag blev.

– Är de dumma eller? Tiden går väl så fort den går? Gubbarna fattar ju ingenting, minns jag att jag tänkte med ungdomlig självsäkerhet. Men nu vet jag att de hade rätt och jag kan numera höra mig själv säga samma sak till unga människor. Trots att jag vet att de inte kommer att tro på mig.

Sören Kierkegaard, en dansk filosof, sa en gång: Man lever livet framlänges men förstår det baklänges.

Ja, tiden är knepig. När fästmön och jag precis hade träffats så hände det att vi pratade om saker som hänt och när vi resonerade om hur länge sedan det egentligen var så sa vi ofta: Det där var länge sedan, det måste åtminstone vara tio år sedan.

Då hade det alltid gått tjugo år.

När vi numera gissar på att något hände för tio år sedan så har det alltid gått trettio, ibland fyrtio år.

 

Hiss: Att det blir sommar nästa år också. (hoppas vi)

Diss: Folk med näsan i mobilen ute på vägarna. Jag vågar knappt ta bilen längre.

Grillen borde tömmas på aska och rengöras. Shortsen skall tvättas, vikas och läggas ner i en låda och snart är det dags att börja använda strumpor igen.

Det är märkligt det där med hur fort tiden går när man njuter av tillvaron och hur långsamt den går när man är mitt i något tråkigt eller plågsamt.

Jag har upplevt att sommaren har varat väldigt länge i år, men så har fästmön och jag ägnat mycket tid inomhus med att renovera trappan ner till källaren och kontoret nedanför trappan också.

Detta skulle den uppmärksamme läsaren kunna tolka som om jag antyder att jag inte är överdrivet förtjust i hantverksarbete och det skulle vara helt rätt. Men fint blir det.

Tillbaka till tidsuppfattning. Jag finner det ofta märkligt hur man upplever tiden. Den lille rackaren (tiden alltså) slingrar och vrider sig och går överhuvudtaget inte att lita på. Ta bara en sådan sak som en solsemester. Man sätter sig på planet på Landvetter, glad och förväntansfull och skall uppleva en veckas semester på... säg Cypern. Man ankommer efter en del skumpande till hotellet och installerar sig på sitt rum.

Så går veckan, varje dag innehåller många upplevelser med nya intryck, sol och bad, utflykter och nya restauranger varje kväll och när man går och lägger sig framåt natten så känns det som om varje enskild dag har varat i en halv evighet.

Sedan, efter sju halva evigheter kommer dagen då det är dags att resa hem igen och det är då som tiden gör knut på sig, för när man sitter där på transferbussen på väg till flygplatsen för att flyga hem igen så känns det som om semestern bara har varat en halvdag, att man nyss kom dit.

Begrip det den som kan.

Jag förstår det inte, men en sak som jag har lärt mig om tiden är att gubbarna hade rätt. När jag var ung påstod nämligen alla gamla gubbar att jag skulle komma att uppleva att tiden gick mycket fortare ju äldre jag blev.

– Är de dumma eller? Tiden går väl så fort den går? Gubbarna fattar ju ingenting, minns jag att jag tänkte med ungdomlig självsäkerhet. Men nu vet jag att de hade rätt och jag kan numera höra mig själv säga samma sak till unga människor. Trots att jag vet att de inte kommer att tro på mig.

Sören Kierkegaard, en dansk filosof, sa en gång: Man lever livet framlänges men förstår det baklänges.

Ja, tiden är knepig. När fästmön och jag precis hade träffats så hände det att vi pratade om saker som hänt och när vi resonerade om hur länge sedan det egentligen var så sa vi ofta: Det där var länge sedan, det måste åtminstone vara tio år sedan.

Då hade det alltid gått tjugo år.

När vi numera gissar på att något hände för tio år sedan så har det alltid gått trettio, ibland fyrtio år.

 

Hiss: Att det blir sommar nästa år också. (hoppas vi)

Diss: Folk med näsan i mobilen ute på vägarna. Jag vågar knappt ta bilen längre.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.