25 aug 2016 04:00

25 aug 2016 04:00

När öst möter väst

KRÖNIKA

När jag för några veckor sedan bevistade Polen kom jag att tänka på några rader ifrån en känd dikt av Rudyard Kipling som kom över mig.
”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”.

Den brittiske författaren Rudyard Kiplings (1865–1936) poem tillhör en av de mest citerade.

Essensen i den visade sig inte alls stämma, ty i realiteten har öst och väst mötts vid åtskilliga tillfällen genom historien.

Inte sällan med krigiska uppgörelser som följd.

Det är något speciellt med länder som man besöker för första gången. Intresset och nyfikenheten är stor inför varje enskilt möte med en ny bekantskap.

Omkring två timmar bort med flyg tar Krakow emot på bästa sätt.

Jag besökte den polska storstaden under några dagar i början av augusti. Det är en fantastiskt vacker stad i södra Polen som har mycket att erbjuda. Krakow är landets nästa största stad och den gamla staden är sedan slutet av 1970-talet ett världsarv.

Här möts det nya med det gamla på något sätt. Det kryllar av gamla hus men man ser också hur det håller på att byggas nytt.

Just förr och nu blir också extra tydligt när man är i Polen och tar del av historien.

Det var förvisso dåvarande Östtyskland som bildade den yttersta gränsen mot väst under det kalla krigets decennier men Polen förblev en tydlig del av östblocket i Sovjetunionens intressesfär.

Polen, ett land som de facto inte existerade på den europeiska kartan i 123 år fram till andra världskrigets slut, har fått utstå mycket under det förra seklet. När landet väl återuppstod 1918 fick de 21 år av självständighet under diktatorn Józef Piłsudskis ledning.

Därefter fick polackerna först uppleva ett nazistiskt förtryck och sedermera även ett kommunistiskt förtryck innan Polen 1990 blev det första landet att skaka av sig det kommunistiska systemet och ånyo bli en självständig stat. Vi talar alltså om en ung demokrati som av lätt insedda skäl inte är helt perfekt.

Det tar helt enkelt tid att bli bra och övning ger färdighet. Det finns mycket att säga om den politiska situationen i Polen och förhoppningsvis kan EU med sina medel förmå Polen att fortsätta att välja rätt väg.

I början av 2010-talet uppnådde polackernas levnadsstandard 65 procent av EU:s genomsnitt enligt uppgifter från Utrikespolitiska institutet. Det motsvarade bara 25 procent när landet övergick till marknadsekonomi i början av 1990-talet efter samhällsomvandlingen.

Det har skett en remarkabel förbättring men landet har fortfarande långt kvar till den nivå som gäller i Europa i dess helhet. Det är priset man får betala av alla år med diktatur men Polen har också haft en positiv utveckling med ekonomisk tillväxt de senaste åren. I detta har EU-medlemskapet 2004 spelat en central roll.

Att Polen fortfarande i hög grad är ett jordbrukssamhälle märkte jag tydligt när jag åkte tåg i landet. Jag spenderade över åtta timmar på den polska landsbygden när jag reste fram och tillbaka mellan Krakow och huvudstaden Warszawa. Skillnaden mellan stad och landsbygd är ytterst påfallande.

Det var den tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan (1981–1989) som bidrog till att rädda världen genom sin tydliga antikommunistiska hållning och den militära upprustning som sedermera ledde till Sovjetunionens fall.

Ronald Reagan står själv staty mitt emot den amerikanska ambassaden mitt i centrala Warszawa. Jag erinrar mig Reagans distinkta tal till folket bakom järnridån när han framträdde vid Brandenburger Tor i Västberlin i juni 1987. Han riktade sig direkt till Sovjets ledare Michael Gorbatjov med orden ”Tear down this wall”.

Drygt två år senare förverkligades Reagans förhoppning när Berlinmuren föll och det sovjetiska imperiet rasade sönder och samman.

Öst och väst kunde äntligen förenas. Det är värt att lyfta fram. Lika mycket som den polska utvecklingen under det senaste kvartsseklet.

Men Europa saknar inte utmaningar och gränsen mot öst har snarare bara förskjutits mot Ryssland.

Ett land som allvarligt hotar fredsordningen i vår del av världen genom annekteringen av Krim.

Den brittiske författaren Rudyard Kiplings (1865–1936) poem tillhör en av de mest citerade.

Essensen i den visade sig inte alls stämma, ty i realiteten har öst och väst mötts vid åtskilliga tillfällen genom historien.

Inte sällan med krigiska uppgörelser som följd.

Det är något speciellt med länder som man besöker för första gången. Intresset och nyfikenheten är stor inför varje enskilt möte med en ny bekantskap.

Omkring två timmar bort med flyg tar Krakow emot på bästa sätt.

Jag besökte den polska storstaden under några dagar i början av augusti. Det är en fantastiskt vacker stad i södra Polen som har mycket att erbjuda. Krakow är landets nästa största stad och den gamla staden är sedan slutet av 1970-talet ett världsarv.

Här möts det nya med det gamla på något sätt. Det kryllar av gamla hus men man ser också hur det håller på att byggas nytt.

Just förr och nu blir också extra tydligt när man är i Polen och tar del av historien.

Det var förvisso dåvarande Östtyskland som bildade den yttersta gränsen mot väst under det kalla krigets decennier men Polen förblev en tydlig del av östblocket i Sovjetunionens intressesfär.

Polen, ett land som de facto inte existerade på den europeiska kartan i 123 år fram till andra världskrigets slut, har fått utstå mycket under det förra seklet. När landet väl återuppstod 1918 fick de 21 år av självständighet under diktatorn Józef Piłsudskis ledning.

Därefter fick polackerna först uppleva ett nazistiskt förtryck och sedermera även ett kommunistiskt förtryck innan Polen 1990 blev det första landet att skaka av sig det kommunistiska systemet och ånyo bli en självständig stat. Vi talar alltså om en ung demokrati som av lätt insedda skäl inte är helt perfekt.

Det tar helt enkelt tid att bli bra och övning ger färdighet. Det finns mycket att säga om den politiska situationen i Polen och förhoppningsvis kan EU med sina medel förmå Polen att fortsätta att välja rätt väg.

I början av 2010-talet uppnådde polackernas levnadsstandard 65 procent av EU:s genomsnitt enligt uppgifter från Utrikespolitiska institutet. Det motsvarade bara 25 procent när landet övergick till marknadsekonomi i början av 1990-talet efter samhällsomvandlingen.

Det har skett en remarkabel förbättring men landet har fortfarande långt kvar till den nivå som gäller i Europa i dess helhet. Det är priset man får betala av alla år med diktatur men Polen har också haft en positiv utveckling med ekonomisk tillväxt de senaste åren. I detta har EU-medlemskapet 2004 spelat en central roll.

Att Polen fortfarande i hög grad är ett jordbrukssamhälle märkte jag tydligt när jag åkte tåg i landet. Jag spenderade över åtta timmar på den polska landsbygden när jag reste fram och tillbaka mellan Krakow och huvudstaden Warszawa. Skillnaden mellan stad och landsbygd är ytterst påfallande.

Det var den tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan (1981–1989) som bidrog till att rädda världen genom sin tydliga antikommunistiska hållning och den militära upprustning som sedermera ledde till Sovjetunionens fall.

Ronald Reagan står själv staty mitt emot den amerikanska ambassaden mitt i centrala Warszawa. Jag erinrar mig Reagans distinkta tal till folket bakom järnridån när han framträdde vid Brandenburger Tor i Västberlin i juni 1987. Han riktade sig direkt till Sovjets ledare Michael Gorbatjov med orden ”Tear down this wall”.

Drygt två år senare förverkligades Reagans förhoppning när Berlinmuren föll och det sovjetiska imperiet rasade sönder och samman.

Öst och väst kunde äntligen förenas. Det är värt att lyfta fram. Lika mycket som den polska utvecklingen under det senaste kvartsseklet.

Men Europa saknar inte utmaningar och gränsen mot öst har snarare bara förskjutits mot Ryssland.

Ett land som allvarligt hotar fredsordningen i vår del av världen genom annekteringen av Krim.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.