26 aug 2016 04:00

26 aug 2016 04:00

Tänk så det kan slumpa sig

Genom våra liv kastas vi hit och dit genom slumpens försyn. Vem som blir vår livspartner beror på var vi befinner oss vid ett visst speciellt tillfälle. Om vi hade befunnit oss någon annanstans just den där gången så hade vi troligen levt tillsammans med någon annan. Vi pratar med en person vi råkar stöta ihop med och plötsligt har vår yrkeskarriär tagit en helt ny riktning. Och tog du verkligen ett medvetet beslut om vilket fotbollslag som skulle bli ditt favoritlag?

Ja, mycket i våra liv händer av ren slump medan andra saker har vi tänkt igenom ordentligt, vägt för och emot, för att sedan tagit ett beslut grundat på våra funderingar, som till exempel vårt val av religion, politiskt parti och andra viktiga frågor. För sådant är för viktigt för att låta slumpen få bestämma.

Eller är det verkligen så?

När man frågar folk vad de röstar på så är det väldigt konstigt att så många (inte alla) råkar rösta på samma parti som sina föräldrar. På frågan om de röstar som de gör på grund av föräldrarnas inställning så nekar de flesta till det och påstår bestämt att det beror på att de oberoende av sina föräldrar bara har råkat komma fram till samma insikter som dessa.

Jag undrar jag.

Sedan har vi religionen. Där har jag grubblat tämligen mycket. De flesta djupt religiösa människor jag pratat med är ju på fullaste allvar övertygade om att just den religion som de är födda in i är den rätta och att alla andra har fel. Men om samma person, säg en kristen man från Skövde, hade råkat födas i Bagdad i stället, av muslimska föräldrar, hur stor är chansen att han hade blivit kristen då?

Hur stor är chansen, när vi föds, att av alla religioner som finns i världen så råkade vi födas in i en familj som tror på den enda rätta religionen? Alla de som föds in i de andra religionerna då, föddes de fel? Och har gud inte någonting med saken att göra var vi föds?

Nästan alla tror på den religion som deras föräldrar tror på. Det tycks vara präglat i oss. Kristna föräldrar i Beirut får kristna barn, muslimska föräldrar i Skövde får muslimska barn och judiska föräldrar i New York får judiska barn.

Hur i all sin dar är det då möjligt att säga att mitt är rätt och ditt är fel? Råkar du födas två hus längre bort längs gatan istället så kanske du tror på en helt annan gud... och kommer då bestämt att hävda att det är den rätte.

Nä, nästan det enda hos oss som inte är styrt av slumpen är hur vi beter oss mot varandra. Så låt oss då behandla varandra som folk och inte basera vårt beteende på den andres religion, nationalitet, politiska tillhörighet, sociala status, hudfärg, kön eller sexuella läggning. För allt det där är baserat på slump och vi kunde lika gärna ha varit likadana själva. Agera på vad folk faktiskt gör istället!

Skall det vara så svårt?

Hiss: Det är matfestival nu. Kul!

Diss: Att Pridefestivalen fortfarande behövs. Den borde finnas bara för att det är kul.

Genom våra liv kastas vi hit och dit genom slumpens försyn. Vem som blir vår livspartner beror på var vi befinner oss vid ett visst speciellt tillfälle. Om vi hade befunnit oss någon annanstans just den där gången så hade vi troligen levt tillsammans med någon annan. Vi pratar med en person vi råkar stöta ihop med och plötsligt har vår yrkeskarriär tagit en helt ny riktning. Och tog du verkligen ett medvetet beslut om vilket fotbollslag som skulle bli ditt favoritlag?

Ja, mycket i våra liv händer av ren slump medan andra saker har vi tänkt igenom ordentligt, vägt för och emot, för att sedan tagit ett beslut grundat på våra funderingar, som till exempel vårt val av religion, politiskt parti och andra viktiga frågor. För sådant är för viktigt för att låta slumpen få bestämma.

Eller är det verkligen så?

När man frågar folk vad de röstar på så är det väldigt konstigt att så många (inte alla) råkar rösta på samma parti som sina föräldrar. På frågan om de röstar som de gör på grund av föräldrarnas inställning så nekar de flesta till det och påstår bestämt att det beror på att de oberoende av sina föräldrar bara har råkat komma fram till samma insikter som dessa.

Jag undrar jag.

Sedan har vi religionen. Där har jag grubblat tämligen mycket. De flesta djupt religiösa människor jag pratat med är ju på fullaste allvar övertygade om att just den religion som de är födda in i är den rätta och att alla andra har fel. Men om samma person, säg en kristen man från Skövde, hade råkat födas i Bagdad i stället, av muslimska föräldrar, hur stor är chansen att han hade blivit kristen då?

Hur stor är chansen, när vi föds, att av alla religioner som finns i världen så råkade vi födas in i en familj som tror på den enda rätta religionen? Alla de som föds in i de andra religionerna då, föddes de fel? Och har gud inte någonting med saken att göra var vi föds?

Nästan alla tror på den religion som deras föräldrar tror på. Det tycks vara präglat i oss. Kristna föräldrar i Beirut får kristna barn, muslimska föräldrar i Skövde får muslimska barn och judiska föräldrar i New York får judiska barn.

Hur i all sin dar är det då möjligt att säga att mitt är rätt och ditt är fel? Råkar du födas två hus längre bort längs gatan istället så kanske du tror på en helt annan gud... och kommer då bestämt att hävda att det är den rätte.

Nä, nästan det enda hos oss som inte är styrt av slumpen är hur vi beter oss mot varandra. Så låt oss då behandla varandra som folk och inte basera vårt beteende på den andres religion, nationalitet, politiska tillhörighet, sociala status, hudfärg, kön eller sexuella läggning. För allt det där är baserat på slump och vi kunde lika gärna ha varit likadana själva. Agera på vad folk faktiskt gör istället!

Skall det vara så svårt?

Hiss: Det är matfestival nu. Kul!

Diss: Att Pridefestivalen fortfarande behövs. Den borde finnas bara för att det är kul.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.