14 sep 2016 04:00

14 sep 2016 04:00

Jag sjöng ikapp med en skrikande bebis

JOHANNA BEIJBOM

Det jag tycker är roligast med mitt jobb är att det är så oerhört varierande, ena dagen kan jag stå bredvid en stor flygel mitt ute på landet bland åkrar och ängar och sjunga på en utomhusvigsel, andra dagar som till exempel förra helgen kan jag stå på scenen tillsammans med Magnus Carlsson och Alcazar och det bara glittrar och dansas för glatta livet.

Sen kan jag någon dag senare tillbringa flera timmar i studion och lägga demosång eller kanske massa kör på någon ny låt som någon duktig låtskrivare knåpat ihop. Det blir massa nya upplevelser, intryck och man lär känna nytt folk hela tiden.

Lite då och då sjunger jag även på barndop. Det är alltid en utmaning och oerhört mysigt. Min mamma berättade nyss för mig att förr hade man aldrig solosånger på dopet i kyrkan, förr.. då menade hon alltså när jag var liten. Sen fanns det säkert någon som var lite före alla andra och hade det då också, men det var tydligen inte lika vanligt. Nu vill alla ha minst två solosånger på sitt barns dop. Man märker också att det har blivit mer vanligt då många av artisterna idag i Sverige gör låtar som kan kopplas till kärleken till ett barn.

Jag kommer ihåg mitt första dop jag sjöng på. Jag skulle sjunga låten För alltid av Sara Löfgren och jag repade ihop mig med kantorn i kyrkan. Det jag då insåg var att jag nu skulle behöva koncentrera mig rejält på att inte bli för blödig av texten jag sjöng. Trots att jag inte riktigt kände familjen så blev det en sådan träff rakt in i hjärtat då varenda liten mening i låten var så vacker. Dopdagen var här och bebisen som skulle döpas kom in i kyrkan. När prästen började prata var det som att någon tryckte på play på den lille krabaten. Här snackar vi grym lungkapacitet, skriket kom med full kraft och mamman som höll sin bebis började gunga honom upp och ner och fram och tillbaka men inget tycktes hjälpa. Efter en liten stund tystnade han och den svettiga mamman putsade ut. Nu var det dags för min solosång. Det var allt lite nervöst. När kantorn la första ackordet tryckte någon på play igen och skriket satte igång. Det var inget litet gnällande utan nu snackar vi gallskrik. Gungandet av mamman var igång igen men det tycktes inte lugna den lille överhuvudtaget. Jag hade inte tid att tänka på att inte bli för blödig utan jag var fullt fokuserad på att försöka höra och följa pianot. När låten var slut och sista tonen klingade ut så tystande även bebisen och tvärsomnade. Trots att jag hade en körsångare skrikandes i alla det högsta tonerna med under hela sången så tyckte jag att det ändå var en väldigt mysig stund. Det är ju detta som är charmen med just dop, man vet aldrig vad man har att vänta, en del skriker för full hals, en del skriker men tystnar så fort det hör musiken, andra bebisar är vakna och skrattar under hela dopet men så fort jag börjar sjunga så somnar de direkt. Man vet aldrig hur det kan bli, bebisen är i fokus och det ser den till att vara också på ett eller annat sätt, helt fantastiskt. Att sjunga på dop är speciellt på många sätt och jag blir ofta rätt rörd av hela stunden. Ett dop är aldrig det andra likt och det gör det hela så otroligt spännande, tack alla bebisar för att ni gör mitt jobb så roligt.

 

Hiss: Att solosången blir mer vanlig på dopet

Diss: Att jag ibland inte kan klona mig när det skulle behövas

Sen kan jag någon dag senare tillbringa flera timmar i studion och lägga demosång eller kanske massa kör på någon ny låt som någon duktig låtskrivare knåpat ihop. Det blir massa nya upplevelser, intryck och man lär känna nytt folk hela tiden.

Lite då och då sjunger jag även på barndop. Det är alltid en utmaning och oerhört mysigt. Min mamma berättade nyss för mig att förr hade man aldrig solosånger på dopet i kyrkan, förr.. då menade hon alltså när jag var liten. Sen fanns det säkert någon som var lite före alla andra och hade det då också, men det var tydligen inte lika vanligt. Nu vill alla ha minst två solosånger på sitt barns dop. Man märker också att det har blivit mer vanligt då många av artisterna idag i Sverige gör låtar som kan kopplas till kärleken till ett barn.

Jag kommer ihåg mitt första dop jag sjöng på. Jag skulle sjunga låten För alltid av Sara Löfgren och jag repade ihop mig med kantorn i kyrkan. Det jag då insåg var att jag nu skulle behöva koncentrera mig rejält på att inte bli för blödig av texten jag sjöng. Trots att jag inte riktigt kände familjen så blev det en sådan träff rakt in i hjärtat då varenda liten mening i låten var så vacker. Dopdagen var här och bebisen som skulle döpas kom in i kyrkan. När prästen började prata var det som att någon tryckte på play på den lille krabaten. Här snackar vi grym lungkapacitet, skriket kom med full kraft och mamman som höll sin bebis började gunga honom upp och ner och fram och tillbaka men inget tycktes hjälpa. Efter en liten stund tystnade han och den svettiga mamman putsade ut. Nu var det dags för min solosång. Det var allt lite nervöst. När kantorn la första ackordet tryckte någon på play igen och skriket satte igång. Det var inget litet gnällande utan nu snackar vi gallskrik. Gungandet av mamman var igång igen men det tycktes inte lugna den lille överhuvudtaget. Jag hade inte tid att tänka på att inte bli för blödig utan jag var fullt fokuserad på att försöka höra och följa pianot. När låten var slut och sista tonen klingade ut så tystande även bebisen och tvärsomnade. Trots att jag hade en körsångare skrikandes i alla det högsta tonerna med under hela sången så tyckte jag att det ändå var en väldigt mysig stund. Det är ju detta som är charmen med just dop, man vet aldrig vad man har att vänta, en del skriker för full hals, en del skriker men tystnar så fort det hör musiken, andra bebisar är vakna och skrattar under hela dopet men så fort jag börjar sjunga så somnar de direkt. Man vet aldrig hur det kan bli, bebisen är i fokus och det ser den till att vara också på ett eller annat sätt, helt fantastiskt. Att sjunga på dop är speciellt på många sätt och jag blir ofta rätt rörd av hela stunden. Ett dop är aldrig det andra likt och det gör det hela så otroligt spännande, tack alla bebisar för att ni gör mitt jobb så roligt.

 

Hiss: Att solosången blir mer vanlig på dopet

Diss: Att jag ibland inte kan klona mig när det skulle behövas

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.