15 sep 2016 04:00

15 sep 2016 04:00

Höjd skatt till varje pris

LINUS HELLMAN

Skattesänkningarnas tid har förvandlats till skattehöjningarnas tid. Den rödgröna regeringen fortsätter att höja skatter på arbete och att straffbeskatta kunskap och framgång genom högre marginalskatter. Det ska helt enkelt löna sig mindre att jobba.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Tidigare i veckan var det riksmötets öppnande och då läste statsministern upp sin regeringsförklaring. Den innehöll en kavalkad av utfästelser om vad regeringen ska göra och fixa men inte ett ord om hur det ska gå till.

Halva mandatperioden har gått och regeringen brottas med svaga opinionssiffror. Nästa vecka presenterar finansministern budgetpropositionen. Det mesta av innehållet är redan känt då allt numera basuneras ut innan enligt en fastställd tidsplan.

Stefan Löven brukar ofta förkunna att ”nu är skattesänkningarnas tid slut”. Det har blivit tydligt, inte minst när regeringen samarbetar med Vänsterpartiet. Nu är det istället skattehöjningarnas tid som är här.

Finansministern har slagit fast att det finns ett reformutrymme på 24 miljarder kronor för 2017 och ytterligare drygt 30 miljarder för 2018. Den enskilt största utgiften nästa år är de tio miljarderna till kommuner och landsting som regeringen offentliggjorde redan i våras. Sedan har det tillkommit en rad olika satsningar. Det är miljonsatsningar dit och några få blygsamma miljardsatsningar hit. Det är svårt att se vad det är som är regeringens stora projekt. Statsministern talar otydligt om samhällsbygget men satsningarna spretar åt alla möjliga håll.

Den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt talade om femmiljardertestet i debatten för att visa på skillnaden mellan retorik och praktik i oppositionens politik. Reformer för mindre än fem miljarder var inte mycket att komma med, hävdade han. Det var mest högstämd retorik utan substantiellt innehåll och ett sätt att försöka dölja de stora skattehöjningar som hans motståndare föreslog.

Regeringen Löfven fortsätter på den inslagna vägen och går vidare med skattehöjningar. Fler personer ska tvingas betala statlig inkomstskatt och fler ska även betala värnskatt. Det ska helt enkelt bli mindre lönsamt att arbeta. Nu blir dessutom en redan hög marginalskatt ännu högre. Bortsett från Aruba i Karibien så har Sverige de högsta marginalskatterna i hela världen med en marginalskattesats på 57 procent år 2016. Det visar en jämförelse av 100 länder som revisionsjätten KPMG har gjort.

I slutet på 1980-talet dömde dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (S) och LO-ordföranden Stig Malm ut skattesystemet och talade om att det var ”ruttet och perverst”. Vi ska inte tillbaka till den tiden.

Sverige har bland det högsta skattetrycket i världen. Skattehöjningar kan inte alltid vara lösningen på alla problem men regeringen har ett dogmatiskt synsätt på den ekonomiska politiken där skatter och arbetsinkomster ses som en ständig resurs att plocka pengar ur.

Att hela tiden höja skatter är vare sig produktivt eller rättvist. De som varje dag går till jobbet och fullgör sina förpliktelser behöver inte ständigt höjda skatter. En ständigt växande offentlig sektor kan inte hela tiden vara målet för politiken. Det är viktigare att se till att välfärden klarar sina grundläggande uppgifter än att lägga ut nya åtaganden på det offentliga.

Det är också något fel med en politik där man lånar till satsningar i en högkonjunktur. Då borde man snarare strama åt och samla i ladorna inför sämre tider. Det är elementär ekonomisk teori. Det är också något som regeringens egna expertmyndigheter Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet är tydliga med.

Var är de politiker som säger sig vara beredda att skära i kostnader och effektivisera den statliga byråkratin? Det är så lätt att bara höja skatten när problem hopar sig men det är desto svårare att våga kapa i kostnaderna och göra prioriteringar.

Högre skatt på arbete leder till mindre arbete. Det är precis samma argument till varför vi har hög skatt på alkohol och tobak. Regeringen fortsätter att höja skatten och marginalskatterna når snart nya höjder.

Tidigare i veckan var det riksmötets öppnande och då läste statsministern upp sin regeringsförklaring. Den innehöll en kavalkad av utfästelser om vad regeringen ska göra och fixa men inte ett ord om hur det ska gå till.

Halva mandatperioden har gått och regeringen brottas med svaga opinionssiffror. Nästa vecka presenterar finansministern budgetpropositionen. Det mesta av innehållet är redan känt då allt numera basuneras ut innan enligt en fastställd tidsplan.

Stefan Löven brukar ofta förkunna att ”nu är skattesänkningarnas tid slut”. Det har blivit tydligt, inte minst när regeringen samarbetar med Vänsterpartiet. Nu är det istället skattehöjningarnas tid som är här.

Finansministern har slagit fast att det finns ett reformutrymme på 24 miljarder kronor för 2017 och ytterligare drygt 30 miljarder för 2018. Den enskilt största utgiften nästa år är de tio miljarderna till kommuner och landsting som regeringen offentliggjorde redan i våras. Sedan har det tillkommit en rad olika satsningar. Det är miljonsatsningar dit och några få blygsamma miljardsatsningar hit. Det är svårt att se vad det är som är regeringens stora projekt. Statsministern talar otydligt om samhällsbygget men satsningarna spretar åt alla möjliga håll.

Den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt talade om femmiljardertestet i debatten för att visa på skillnaden mellan retorik och praktik i oppositionens politik. Reformer för mindre än fem miljarder var inte mycket att komma med, hävdade han. Det var mest högstämd retorik utan substantiellt innehåll och ett sätt att försöka dölja de stora skattehöjningar som hans motståndare föreslog.

Regeringen Löfven fortsätter på den inslagna vägen och går vidare med skattehöjningar. Fler personer ska tvingas betala statlig inkomstskatt och fler ska även betala värnskatt. Det ska helt enkelt bli mindre lönsamt att arbeta. Nu blir dessutom en redan hög marginalskatt ännu högre. Bortsett från Aruba i Karibien så har Sverige de högsta marginalskatterna i hela världen med en marginalskattesats på 57 procent år 2016. Det visar en jämförelse av 100 länder som revisionsjätten KPMG har gjort.

I slutet på 1980-talet dömde dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (S) och LO-ordföranden Stig Malm ut skattesystemet och talade om att det var ”ruttet och perverst”. Vi ska inte tillbaka till den tiden.

Sverige har bland det högsta skattetrycket i världen. Skattehöjningar kan inte alltid vara lösningen på alla problem men regeringen har ett dogmatiskt synsätt på den ekonomiska politiken där skatter och arbetsinkomster ses som en ständig resurs att plocka pengar ur.

Att hela tiden höja skatter är vare sig produktivt eller rättvist. De som varje dag går till jobbet och fullgör sina förpliktelser behöver inte ständigt höjda skatter. En ständigt växande offentlig sektor kan inte hela tiden vara målet för politiken. Det är viktigare att se till att välfärden klarar sina grundläggande uppgifter än att lägga ut nya åtaganden på det offentliga.

Det är också något fel med en politik där man lånar till satsningar i en högkonjunktur. Då borde man snarare strama åt och samla i ladorna inför sämre tider. Det är elementär ekonomisk teori. Det är också något som regeringens egna expertmyndigheter Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet är tydliga med.

Var är de politiker som säger sig vara beredda att skära i kostnader och effektivisera den statliga byråkratin? Det är så lätt att bara höja skatten när problem hopar sig men det är desto svårare att våga kapa i kostnaderna och göra prioriteringar.

Högre skatt på arbete leder till mindre arbete. Det är precis samma argument till varför vi har hög skatt på alkohol och tobak. Regeringen fortsätter att höja skatten och marginalskatterna når snart nya höjder.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.