24 sep 2016 04:00

24 sep 2016 04:00

Regeringens intensiva jakt på flyktingar

KRÖNIKA

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

När twitter och insändarsidan rasar över att Monica Green jagat en pokemon under riksmötets öppnande, häpnar jag över bristen på raseri över att polisen nu får regeringens uppdrag att intensifiera jakten på flyktingar. Alltså de flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar och som inte frivilligt återvänder till hemlandet.

Polisen ska kunna gå in på arbetsplatser och göra kontroller utan att det finns någon brottsmisstanke. Det räcker med Kling och Klang genom fönstret ser en pizzabagare med mörkt hår och bruna ögon för att kunna kliva på och genomföra en så kallad inre gränskontroll. Saknas ID-handling kan fingeravtryck tas. Detta gäller också för barn. Vidare ska fler individer kunna låsas in på förvar - alltså även barnfamiljer.

Vän av ordning tänker naturligtvis att den som fått avslag på sin asylansökan naturligtvis ska tacka Migrationsverket för besväret, packa väskorna och boka flygbiljett tillbaka till helvetet. Många gör naturligtvis så. En del tar tillbaka sin ansökan under utredningens gång eftersom de förstår att möjligheten att återförenas med familjen i Sverige är obefintlig.

Andra håller sig undan. De individer jag mött är inga så kallade välfärdsflyktingar som endast kommit till vårt land för att få en livstids försörjning. Naturligtvis finns den typen också, men det är inte dem jag beskriver här och bara för att några utnyttjar systemet ska inte alla drabbas. Särskilt inte barnfamiljerna.

Det handlar om människor som kommer från länder utan fungerande rättssystem. Det innebär att familjer som lever under hot kan skickas tillbaka med hänvisning till att eventuella hot kan anmälas till polisen. Att polisen eller säkerhetstjänsten många gånger ligger bakom hoten är det inget som bekymrar Migrationsverket.

Flyktingar från Irak och Afghanistan kan skickas tillbaka om de kommer från en plats där Migrationsverket inte anser att det råder krig. Att de när som helst kan dras in i kriget är inget som bekymrar Migrationsverket. I europeiska länder råder visserligen inte krig men fejder mellan olika familjer i balkankrigets spår och inte minst i Albanien är ingenting som anses vara särskilt hotfullt. Hör någon av sig med dödshot, är det bara att ringa polisen, anser Migrationsverket.

Så har vi alla dem som inte har något hemland. De som har levt som flyktingar i hela sitt liv. Eller som kommer från ett land som inte tar emot dem. De som har ID-handlingar med nationalitetsbeteckningen statslös. De jagas inte ut. Men de lever i ett ingenmansland och lever som hemlösa trots att de kan och vill studera, jobba, bidra till samhället. Det är dock ingenting som Migrationsverket behöver bekymra sig om.

Regeringen vill inte ha ett skuggsamhälle där människor lever på gatan eller där människor jobbar svart under slavliknande förhållanden. Men det skuggsamhället finns redan. Det är barnfamiljer som lever tack vare stöd från vänner som värnar om mänskliga rättigheter. Som inte står ut med att barn oavsett nationalitet endast lever på skolmaten de får de dagar de går till skolan. Som blandar ut chokladpulvret i vatten istället för mjölk. Som äter en halv burk krossade tomater till middag. Vi är några som fortfarande vill något annat. Och vi tänker inte ge oss. Se där, en spaltmeter till.

 

Hiss: Ni som fortfarande orkar!

Diss: Svensk asylpolitik.

När twitter och insändarsidan rasar över att Monica Green jagat en pokemon under riksmötets öppnande, häpnar jag över bristen på raseri över att polisen nu får regeringens uppdrag att intensifiera jakten på flyktingar. Alltså de flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar och som inte frivilligt återvänder till hemlandet.

Polisen ska kunna gå in på arbetsplatser och göra kontroller utan att det finns någon brottsmisstanke. Det räcker med Kling och Klang genom fönstret ser en pizzabagare med mörkt hår och bruna ögon för att kunna kliva på och genomföra en så kallad inre gränskontroll. Saknas ID-handling kan fingeravtryck tas. Detta gäller också för barn. Vidare ska fler individer kunna låsas in på förvar - alltså även barnfamiljer.

Vän av ordning tänker naturligtvis att den som fått avslag på sin asylansökan naturligtvis ska tacka Migrationsverket för besväret, packa väskorna och boka flygbiljett tillbaka till helvetet. Många gör naturligtvis så. En del tar tillbaka sin ansökan under utredningens gång eftersom de förstår att möjligheten att återförenas med familjen i Sverige är obefintlig.

Andra håller sig undan. De individer jag mött är inga så kallade välfärdsflyktingar som endast kommit till vårt land för att få en livstids försörjning. Naturligtvis finns den typen också, men det är inte dem jag beskriver här och bara för att några utnyttjar systemet ska inte alla drabbas. Särskilt inte barnfamiljerna.

Det handlar om människor som kommer från länder utan fungerande rättssystem. Det innebär att familjer som lever under hot kan skickas tillbaka med hänvisning till att eventuella hot kan anmälas till polisen. Att polisen eller säkerhetstjänsten många gånger ligger bakom hoten är det inget som bekymrar Migrationsverket.

Flyktingar från Irak och Afghanistan kan skickas tillbaka om de kommer från en plats där Migrationsverket inte anser att det råder krig. Att de när som helst kan dras in i kriget är inget som bekymrar Migrationsverket. I europeiska länder råder visserligen inte krig men fejder mellan olika familjer i balkankrigets spår och inte minst i Albanien är ingenting som anses vara särskilt hotfullt. Hör någon av sig med dödshot, är det bara att ringa polisen, anser Migrationsverket.

Så har vi alla dem som inte har något hemland. De som har levt som flyktingar i hela sitt liv. Eller som kommer från ett land som inte tar emot dem. De som har ID-handlingar med nationalitetsbeteckningen statslös. De jagas inte ut. Men de lever i ett ingenmansland och lever som hemlösa trots att de kan och vill studera, jobba, bidra till samhället. Det är dock ingenting som Migrationsverket behöver bekymra sig om.

Regeringen vill inte ha ett skuggsamhälle där människor lever på gatan eller där människor jobbar svart under slavliknande förhållanden. Men det skuggsamhället finns redan. Det är barnfamiljer som lever tack vare stöd från vänner som värnar om mänskliga rättigheter. Som inte står ut med att barn oavsett nationalitet endast lever på skolmaten de får de dagar de går till skolan. Som blandar ut chokladpulvret i vatten istället för mjölk. Som äter en halv burk krossade tomater till middag. Vi är några som fortfarande vill något annat. Och vi tänker inte ge oss. Se där, en spaltmeter till.

 

Hiss: Ni som fortfarande orkar!

Diss: Svensk asylpolitik.

  • KARIN LÅNGSTRÖM