30 sep 2016 04:00

30 sep 2016 04:00

50 procent vill ha en dåre till president

KRÖNIKA

I måndags kväll gick jag och lade mig ovanligt tidigt efter att ha ställt väckarklockan på tre. När den sedan började pipa mitt i natten trodde jag knappt att det var sant att jag verkligen skulle göra det jag tänkte göra, men jag kravlade mig ur sängen, drog på morgonrocken och gick upp och satte mig framför tv-n för att se den amerikanska presidentkandidatsdebatten.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det var första gången jag brytt mig om att göra något sådant, men den här gången ville jag verkligen höra de båda aspiranterna till världens mäktigaste jobb tala. Speciellt ville jag höra Donald Trump tala i längre sjok, istället för de korta snuttar som tv vanligtvis tillhandahåller. Jag ville försöka förstå vad det är som får närmare hälften av alla amerikanska väljare att tycka att han är ett bra alternativ.

Men... nä, jag begrep det inte.

Jag vet inte om Hillary Clinton kommer att bli en bra president, men jag hoppas få reda på det under de närmaste åren. För alternativet är förfärligt. Det röriga svammel som Trump ägnade sig åt under debatten fick mig att hålla än mer på Clinton än jag gjort innan. Men framför allt skrämmer det mig väldigt mycket att nästan femtio procent av befolkningen i världens mäktigaste land vill ha en rabiat dåre som president. Hur tänker de?

Han ägnade sig åt svepande formuleringar om hur skattesänkningar för de rikaste skulle få in stora obeskattade belopp till USA (samtidigt som det är tveksamt om han själv alls betalar skatt), hur han skulle utrota IS och hur det mesta som gått fel i amerikansk politik de senaste åtta åren var Hillary Clintons fel.

När jag nu sitter här och skriver detta minns jag inte alla dumheter som han vräkte ur sig, men jag minns den fasa som gradvis spred sig i mig över tanken på att detta kanske är USA:s nästa president. Som tänker driva USA som ett bolag. Och som dessutom inte gärna vill läsa på om olika frågor utan vill ta sina beslut grundat på magkänsla.

En uppgift jag hittade på Internet (och därför inte vet bestämt om det stämmer) är att av de fem amerikanska presidenter som fortfarande är i livet så anser ingen att Trump är lämplig som president, inte ens de två republikanerna. Det är nog första gången som jag tyckt att något som George W Bush sagt känns klokt.

När jag sedan efter debatten vacklade i säng igen för att sova en stund till så var jag inte säker på att jag fått ut någonting alls av att titta på debatten. Jag tycker i grunden samma om de två kandidaterna nu som jag tyckte innan och känner därför en oro för att Trumps följare är lika opåverkade. Förhoppningen får väl bli att de osäkra väljarna nu lutar något mer åt Clintons håll.

Själv vill jag helst ha Martin Sheen som president.

Hiss: Det närmar sig premiär på Rasmus på luffen. Sssspännande!

Diss: Varför lär vi oss långsammare ju äldre vi blir?

Det var första gången jag brytt mig om att göra något sådant, men den här gången ville jag verkligen höra de båda aspiranterna till världens mäktigaste jobb tala. Speciellt ville jag höra Donald Trump tala i längre sjok, istället för de korta snuttar som tv vanligtvis tillhandahåller. Jag ville försöka förstå vad det är som får närmare hälften av alla amerikanska väljare att tycka att han är ett bra alternativ.

Men... nä, jag begrep det inte.

Jag vet inte om Hillary Clinton kommer att bli en bra president, men jag hoppas få reda på det under de närmaste åren. För alternativet är förfärligt. Det röriga svammel som Trump ägnade sig åt under debatten fick mig att hålla än mer på Clinton än jag gjort innan. Men framför allt skrämmer det mig väldigt mycket att nästan femtio procent av befolkningen i världens mäktigaste land vill ha en rabiat dåre som president. Hur tänker de?

Han ägnade sig åt svepande formuleringar om hur skattesänkningar för de rikaste skulle få in stora obeskattade belopp till USA (samtidigt som det är tveksamt om han själv alls betalar skatt), hur han skulle utrota IS och hur det mesta som gått fel i amerikansk politik de senaste åtta åren var Hillary Clintons fel.

När jag nu sitter här och skriver detta minns jag inte alla dumheter som han vräkte ur sig, men jag minns den fasa som gradvis spred sig i mig över tanken på att detta kanske är USA:s nästa president. Som tänker driva USA som ett bolag. Och som dessutom inte gärna vill läsa på om olika frågor utan vill ta sina beslut grundat på magkänsla.

En uppgift jag hittade på Internet (och därför inte vet bestämt om det stämmer) är att av de fem amerikanska presidenter som fortfarande är i livet så anser ingen att Trump är lämplig som president, inte ens de två republikanerna. Det är nog första gången som jag tyckt att något som George W Bush sagt känns klokt.

När jag sedan efter debatten vacklade i säng igen för att sova en stund till så var jag inte säker på att jag fått ut någonting alls av att titta på debatten. Jag tycker i grunden samma om de två kandidaterna nu som jag tyckte innan och känner därför en oro för att Trumps följare är lika opåverkade. Förhoppningen får väl bli att de osäkra väljarna nu lutar något mer åt Clintons håll.

Själv vill jag helst ha Martin Sheen som president.

Hiss: Det närmar sig premiär på Rasmus på luffen. Sssspännande!

Diss: Varför lär vi oss långsammare ju äldre vi blir?

  • FLEMMING MOURITSEN