01 okt 2016 04:00

01 okt 2016 04:00

Det svenska försvaret gör mig förbryllad

KARIN LÅNGSTRÖM

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det är något med det svenska försvaret och säkerhetssituationen för vårt land som gör mig mycket förbryllad. Det är kanske meningen att vi vanliga medborgare inte ska vara förtrogna med allt som händer inom den hemliga armén, men för mig som uppskattar transparens och fakta att förhålla mig till blir det knepigt.

Jag vet till exempel inte vad jag ska tycka om det här med att vi ska ha soldater permanent placerade på Gotland. För vad betyder det? Är det så att ryssarna faktiskt är så farligt nära så att vi behöver krypskyttar på Visby ringmur? För oss som de senaste åren fått lära oss att svenska försvaret är till för att bevara freden i fjärran länder blir det en svår omställning att nu inse att vi backar några årtionden tillbaka till det kalla kriget, om det nu är det som händer.

De olika begreppen som används vid militär säkerhetsbedömning är för mig lika kamouflerande som soldaternas klädmode. Säkerhetssituationen är försämrad i vårt närområde, men Överbefälhavaren konstaterar samtidigt att sannolikheten för ett enskilt väpnat angrepp på Sverige är lågt. Lågt, alltså, men inte obefintligt. Så ska vi vara nervösa eller inte?

Samma dilemma finner jag med förslaget om återupptagen allmän värnplikt. Försvarsmaktens personalförsörjningsutredning har kommit fram till att det är för få som frivilligt söker sig till myndighetens grundutbildning och blir soldater, så därför vill de införa allmän värnplikt från år 2019. Positivt är att både män och kvinnor får mönstra. Dock kommer väl de som inte vill vara en del av försvaret att få frisedel, men jag hoppas ändå att det skulle kunna finnas någon form av samhällstjänst för dem som inte vill lära sig att använda vapen. Det är ju så mycket som måste fungera i en kris - eller krigssituation. Logistik, sjukvård, kommunikation för att ta några exempel. Att fler medborgare faktiskt vet hur en skottskadad och/eller chockad person bör tas om hand är något som skulle kunna vara positivt för landet som helhet. Grundläggande överlevnadskunskap skulle också vara relevant. Detta skulle också kunna vara nytta för de som tjänstgör utomlands, och jag hoppas verkligen att Sverige även fortsättningsvis kommer att vara del av fredsbevarande styrkor runt om på vår jord. Men vill försvaret att fler ska vilja vara soldater, är det nog en god ordning att höja ingångslönen som idag ligger någonstans mellan sexton och nitton tusen.

Jodå, det är nog bra med försvaret och permanenta förband och övningar. Men när Skövde garnison härförleden hade flyguppvisning över vår stad med allt vad det innebar kunde jag ändå inte låta bli att tänka på de som fruktar för sina liv när de hör ljudet av dessa maskiner. Är det min tur att dö nu? Är det min familj som kommer att förintas i rasmassorna efter regimens eller Rysslands bombräder?

Bilderna från Aleppo är fruktansvärda och jag blir påmind om att de svenska flygövningarna också kan påminna om att vapenmakt också kan befria. Trots det ser det väldigt mörkt ut för den syriska befolkningen, och det är en klen tröst i sammanhanget att visbyborna i alla fall är väl omhändertagna. Eller är det så att omvärlden är så hemsk så att det är mer bekvämt för Försvarsmakten att backa hem istället för att satsa på nya utlandsmissioner?

Hiss: Alla förslag som leder till att unga människor gör något vettigt är bra.

Diss: Alla dessa krig. Alla dessa diktatorer som ser sin egen makt som viktigare än att barnen får leva.

Det är något med det svenska försvaret och säkerhetssituationen för vårt land som gör mig mycket förbryllad. Det är kanske meningen att vi vanliga medborgare inte ska vara förtrogna med allt som händer inom den hemliga armén, men för mig som uppskattar transparens och fakta att förhålla mig till blir det knepigt.

Jag vet till exempel inte vad jag ska tycka om det här med att vi ska ha soldater permanent placerade på Gotland. För vad betyder det? Är det så att ryssarna faktiskt är så farligt nära så att vi behöver krypskyttar på Visby ringmur? För oss som de senaste åren fått lära oss att svenska försvaret är till för att bevara freden i fjärran länder blir det en svår omställning att nu inse att vi backar några årtionden tillbaka till det kalla kriget, om det nu är det som händer.

De olika begreppen som används vid militär säkerhetsbedömning är för mig lika kamouflerande som soldaternas klädmode. Säkerhetssituationen är försämrad i vårt närområde, men Överbefälhavaren konstaterar samtidigt att sannolikheten för ett enskilt väpnat angrepp på Sverige är lågt. Lågt, alltså, men inte obefintligt. Så ska vi vara nervösa eller inte?

Samma dilemma finner jag med förslaget om återupptagen allmän värnplikt. Försvarsmaktens personalförsörjningsutredning har kommit fram till att det är för få som frivilligt söker sig till myndighetens grundutbildning och blir soldater, så därför vill de införa allmän värnplikt från år 2019. Positivt är att både män och kvinnor får mönstra. Dock kommer väl de som inte vill vara en del av försvaret att få frisedel, men jag hoppas ändå att det skulle kunna finnas någon form av samhällstjänst för dem som inte vill lära sig att använda vapen. Det är ju så mycket som måste fungera i en kris - eller krigssituation. Logistik, sjukvård, kommunikation för att ta några exempel. Att fler medborgare faktiskt vet hur en skottskadad och/eller chockad person bör tas om hand är något som skulle kunna vara positivt för landet som helhet. Grundläggande överlevnadskunskap skulle också vara relevant. Detta skulle också kunna vara nytta för de som tjänstgör utomlands, och jag hoppas verkligen att Sverige även fortsättningsvis kommer att vara del av fredsbevarande styrkor runt om på vår jord. Men vill försvaret att fler ska vilja vara soldater, är det nog en god ordning att höja ingångslönen som idag ligger någonstans mellan sexton och nitton tusen.

Jodå, det är nog bra med försvaret och permanenta förband och övningar. Men när Skövde garnison härförleden hade flyguppvisning över vår stad med allt vad det innebar kunde jag ändå inte låta bli att tänka på de som fruktar för sina liv när de hör ljudet av dessa maskiner. Är det min tur att dö nu? Är det min familj som kommer att förintas i rasmassorna efter regimens eller Rysslands bombräder?

Bilderna från Aleppo är fruktansvärda och jag blir påmind om att de svenska flygövningarna också kan påminna om att vapenmakt också kan befria. Trots det ser det väldigt mörkt ut för den syriska befolkningen, och det är en klen tröst i sammanhanget att visbyborna i alla fall är väl omhändertagna. Eller är det så att omvärlden är så hemsk så att det är mer bekvämt för Försvarsmakten att backa hem istället för att satsa på nya utlandsmissioner?

Hiss: Alla förslag som leder till att unga människor gör något vettigt är bra.

Diss: Alla dessa krig. Alla dessa diktatorer som ser sin egen makt som viktigare än att barnen får leva.