05 okt 2016 04:00

05 okt 2016 04:00

"Mitt namn är Lena och jag tänker inte va tyst"

KRÖNIKA: Johanna Beijbom

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

För några månader sedan så satt jag och Jessica Andersson i en loge och fixade oss inför kvällens show. Jessica hade precis varit och sett Lena Philipssons konsert Jag är ingen älskling. Hon var alldeles tagen och sa till mig att jag genast skulle gå in på Spotify och lyssna på hennes nya skiva med samma namn och om jag fick möjlighet var det nästan ett måste att gå och se föreställningen.

Jag gjorde som Jessica sa och hela vägen hem ifrån spelningen till Skövde var det bara jag och Lenas stämma i bilen. Sedan gick skivan på repeat hemma, så fort jag skulle städa, packa, laga mat eller bara lägga mig en stund på soffan så åkte den på i högtalarna. Jag var såld. Hennes texter är så otroligt äkta och träffande.

Varje låt är en egen liten berättelse om livet, dess öden och upplevelser.


En dag slog jag upp SLA och där var en stor annons om att just Lena Philipsson skulle komma till Arena Skövde med showen som Jessica berättade om. Detta var i början av sommaren och konserten skulle inte vara förrän i oktober, dock på en lördag och jag misstänkte att även om jag köper biljetterna så kommer jag säkert få in en spelning och behöva sälja dem vidare. Men jag ville ändå försöka och hålla tummarna för att det skulle klaffa. Månaderna gick och det kom in fler och fler spelningar men just den 1/10 var fortfarande tom, skulle det kunna bli så att jag var ledig. Tills jag fick ett telefonsamtal från en bokare som ville ha med mig på en show precis den dagen, givetvis tackade jag ja och hoppades på att jag skulle få se Lena en annan gång.

Men bara någon vecka senare så ringde bokaren upp igen och sa att kunden hade valt att flytta festen till ett annat datum som vi också så lägligt var lediga på, så nu stod jag där med den 1/10 ledig igen. Det var som att det var meningen att jag minsann skulle få gå och se den där showen. Konsertdagen kom och jag och min svägerska Ida hade fått riktigt bra platser.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av kvällen men hoppades på att jag på något sätt skulle få samma känsla som Jessica fick efteråt. Jag har alltid gillat Lenas musik och det är ofta som jag själv sjunger någon av hennes låtar när jag uppträder.


Lamporna släcktes ner och in på scenen i strålkastarljuset kommer bandet och till slut Lena. Från första låten klappar publiken med och det bjuds på en härlig öppning som följs av ett flertal bra nummer. Den Lena man är van att se, sprudlande, fartfylld och kaxig står där bara några meter ifrån och ger allt. Tills hon direkt efter en av hennes mest dragiga låtar blir alldeles stilla och öppnar upp sin själ helt och hållet.

Det hon berättar träffar mig rakt i hjärtat. När man är artist är det svårt att ha dåliga dagar eller jobbiga stunder, hur tufft det än är så måste man torka tårarna, dra på sig ny mascara, lägga till ett leende och gå ut på scenen som om ingenting har hänt. Hon har gått igenom mycket skit den där fantastiska kvinnan och jag är så imponerad över att hon har orkat stå på scenen trots motgångar som har velat stoppa henne. Hennes ord fick mig verkligen rörd till tårar.

En textrad som är riktigt träffande är ur låten Sagas sång, Så lyssna på mig, du är bra som du är och låt aldrig nån få dig att tvivla på det, och om bördan blir tung bara fortsätt och sjung. Musiken har räddat många dagar för mig. Där i ljuset av strålkastarna är det bara jag och sången, inget annat.

En frizon där man får göra det man älskar. Efter konserten var jag precis som Jessica, alldeles tagen. Man hade skrattat, dansat och gråtit om vartannat. Det var helt klart bland det bästa jag sett. Tack Lena för att du gör den här showen, och för alla underbara texter. Din historia inspirerar och berör. Du är Lena, och du tänker inte va tyst. Och det tackar jag allra ödmjukast för.

 

Hiss: Showen Jag är ingen älskling

Diss: Att jag inte kommer hinna se den en gång till

För några månader sedan så satt jag och Jessica Andersson i en loge och fixade oss inför kvällens show. Jessica hade precis varit och sett Lena Philipssons konsert Jag är ingen älskling. Hon var alldeles tagen och sa till mig att jag genast skulle gå in på Spotify och lyssna på hennes nya skiva med samma namn och om jag fick möjlighet var det nästan ett måste att gå och se föreställningen.

Jag gjorde som Jessica sa och hela vägen hem ifrån spelningen till Skövde var det bara jag och Lenas stämma i bilen. Sedan gick skivan på repeat hemma, så fort jag skulle städa, packa, laga mat eller bara lägga mig en stund på soffan så åkte den på i högtalarna. Jag var såld. Hennes texter är så otroligt äkta och träffande.

Varje låt är en egen liten berättelse om livet, dess öden och upplevelser.


En dag slog jag upp SLA och där var en stor annons om att just Lena Philipsson skulle komma till Arena Skövde med showen som Jessica berättade om. Detta var i början av sommaren och konserten skulle inte vara förrän i oktober, dock på en lördag och jag misstänkte att även om jag köper biljetterna så kommer jag säkert få in en spelning och behöva sälja dem vidare. Men jag ville ändå försöka och hålla tummarna för att det skulle klaffa. Månaderna gick och det kom in fler och fler spelningar men just den 1/10 var fortfarande tom, skulle det kunna bli så att jag var ledig. Tills jag fick ett telefonsamtal från en bokare som ville ha med mig på en show precis den dagen, givetvis tackade jag ja och hoppades på att jag skulle få se Lena en annan gång.

Men bara någon vecka senare så ringde bokaren upp igen och sa att kunden hade valt att flytta festen till ett annat datum som vi också så lägligt var lediga på, så nu stod jag där med den 1/10 ledig igen. Det var som att det var meningen att jag minsann skulle få gå och se den där showen. Konsertdagen kom och jag och min svägerska Ida hade fått riktigt bra platser.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av kvällen men hoppades på att jag på något sätt skulle få samma känsla som Jessica fick efteråt. Jag har alltid gillat Lenas musik och det är ofta som jag själv sjunger någon av hennes låtar när jag uppträder.


Lamporna släcktes ner och in på scenen i strålkastarljuset kommer bandet och till slut Lena. Från första låten klappar publiken med och det bjuds på en härlig öppning som följs av ett flertal bra nummer. Den Lena man är van att se, sprudlande, fartfylld och kaxig står där bara några meter ifrån och ger allt. Tills hon direkt efter en av hennes mest dragiga låtar blir alldeles stilla och öppnar upp sin själ helt och hållet.

Det hon berättar träffar mig rakt i hjärtat. När man är artist är det svårt att ha dåliga dagar eller jobbiga stunder, hur tufft det än är så måste man torka tårarna, dra på sig ny mascara, lägga till ett leende och gå ut på scenen som om ingenting har hänt. Hon har gått igenom mycket skit den där fantastiska kvinnan och jag är så imponerad över att hon har orkat stå på scenen trots motgångar som har velat stoppa henne. Hennes ord fick mig verkligen rörd till tårar.

En textrad som är riktigt träffande är ur låten Sagas sång, Så lyssna på mig, du är bra som du är och låt aldrig nån få dig att tvivla på det, och om bördan blir tung bara fortsätt och sjung. Musiken har räddat många dagar för mig. Där i ljuset av strålkastarna är det bara jag och sången, inget annat.

En frizon där man får göra det man älskar. Efter konserten var jag precis som Jessica, alldeles tagen. Man hade skrattat, dansat och gråtit om vartannat. Det var helt klart bland det bästa jag sett. Tack Lena för att du gör den här showen, och för alla underbara texter. Din historia inspirerar och berör. Du är Lena, och du tänker inte va tyst. Och det tackar jag allra ödmjukast för.

 

Hiss: Showen Jag är ingen älskling

Diss: Att jag inte kommer hinna se den en gång till