19 dec 2016 04:00

19 dec 2016 04:00

När vi värmt upp var tiden typiskt nog ute

PETRA LUNDGREN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

En kväll efter jobbet hade jag stämt träff med ett par Skaravänner för att äta sushi i deras stad. De mötte mig på busstationen och sjöng en klämmig välkomstsång. Sedan käkade vi sushi och därefter drog vi till bowlinghallen. Döm om vår förvåning när den var bokad i två dagar. Så i stället blev det inköp av lösgodis och mjölk i affären och väl hemma i fikasoffan hos dem smed vi bowlingplaner. Raskt bokade vi en bana i Falköping och då kunde man även lägga till vilka som skulle spela.

– Ska vi heta våra vanliga namn eller ska vi hitta på?

Hitta på blev svaret och resultatet Bowlin' Bob (felskrivning för det skulle varit Rob egentligen, men det var ju så dags att komma på det när vi väl börjat spela dagen därpå), Rollin' Pepa (jag, har en kompis som kallar mig för Pepa och klot rullar ju) samt Snakin' Lo (Hon satt och ålade sig lite som en orm eftersom hon inte kom på något namn).

Innan jag åkte hem skrämde jag upp dem med att jag har riktiga bowlingess i släkten och då kontrade Skaravännerna med att de tänkte sitta hela kvällen och rita skisser över banan och lägga upp en strategi.

I ösregn åkte vi till bowlinghallen dagen därpå, provade ut klot och skor. Banan startade, klot rullade och mja, det gick väl så där för alla tre. Konstiga namn hjälpte tydligen inte. Man kan säga att det var ett lite ojämnt spel. Ibland en kägla ner, ibland nio. Men vi peppade varandra och sedan gick Bowlin' Bob in på toa och vattendopade sina skor och efter det lyckades han slå en strike med touchdown (kan vi säga, han höll på att välta och var tvungen att stötta sig med handen).

Jag ledde ett tag, men sedan knappade Bowlin' Bob både i kapp och förbi. När serie två startade stod jag som god tvåa och Snakin' Lo hade halkat efter ganska så rejält. Men hon är positivt lagd och muttrade inte över det utan fortsatte med att nästan fälla sig själv med klotet.

Efter två serier var det fortfarande Bowlin' Bob i ledningen och vi hann kasta kloten några gånger till innan den bokade timmen tog slut. Då hade vi typiskt nog fått upp värmen rejält. Samtliga slog ner alla käglor. På rad.

– Det tar två serier för mig att värma upp, konstaterade Snakin' Lo och vi andra höll med.

Därför ska vi spela två timmar nästa gång. I Skara.

Hiss

Frukt är inte godis. Men fruktsallad och fruktsmoothie är nästan som godis ändå.

Diss

Diskberg, kan ingen uppfinna självdiskande porslin, glas, bestick och kastruller?

En kväll efter jobbet hade jag stämt träff med ett par Skaravänner för att äta sushi i deras stad. De mötte mig på busstationen och sjöng en klämmig välkomstsång. Sedan käkade vi sushi och därefter drog vi till bowlinghallen. Döm om vår förvåning när den var bokad i två dagar. Så i stället blev det inköp av lösgodis och mjölk i affären och väl hemma i fikasoffan hos dem smed vi bowlingplaner. Raskt bokade vi en bana i Falköping och då kunde man även lägga till vilka som skulle spela.

– Ska vi heta våra vanliga namn eller ska vi hitta på?

Hitta på blev svaret och resultatet Bowlin' Bob (felskrivning för det skulle varit Rob egentligen, men det var ju så dags att komma på det när vi väl börjat spela dagen därpå), Rollin' Pepa (jag, har en kompis som kallar mig för Pepa och klot rullar ju) samt Snakin' Lo (Hon satt och ålade sig lite som en orm eftersom hon inte kom på något namn).

Innan jag åkte hem skrämde jag upp dem med att jag har riktiga bowlingess i släkten och då kontrade Skaravännerna med att de tänkte sitta hela kvällen och rita skisser över banan och lägga upp en strategi.

I ösregn åkte vi till bowlinghallen dagen därpå, provade ut klot och skor. Banan startade, klot rullade och mja, det gick väl så där för alla tre. Konstiga namn hjälpte tydligen inte. Man kan säga att det var ett lite ojämnt spel. Ibland en kägla ner, ibland nio. Men vi peppade varandra och sedan gick Bowlin' Bob in på toa och vattendopade sina skor och efter det lyckades han slå en strike med touchdown (kan vi säga, han höll på att välta och var tvungen att stötta sig med handen).

Jag ledde ett tag, men sedan knappade Bowlin' Bob både i kapp och förbi. När serie två startade stod jag som god tvåa och Snakin' Lo hade halkat efter ganska så rejält. Men hon är positivt lagd och muttrade inte över det utan fortsatte med att nästan fälla sig själv med klotet.

Efter två serier var det fortfarande Bowlin' Bob i ledningen och vi hann kasta kloten några gånger till innan den bokade timmen tog slut. Då hade vi typiskt nog fått upp värmen rejält. Samtliga slog ner alla käglor. På rad.

– Det tar två serier för mig att värma upp, konstaterade Snakin' Lo och vi andra höll med.

Därför ska vi spela två timmar nästa gång. I Skara.

Hiss

Frukt är inte godis. Men fruktsallad och fruktsmoothie är nästan som godis ändå.

Diss

Diskberg, kan ingen uppfinna självdiskande porslin, glas, bestick och kastruller?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.