24 dec 2016 04:00

24 dec 2016 04:00

Tänd ett ljus för hopp och fred

KARIN LÅNGSTRÖM

Det blev jul ändå! Kära läsare, jag hoppas att du sovit gott, att du vaknat upp till ytterligare en julafton och att du har kunnat börja den på det sätt du önskar.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Jag hoppas att du som stressat runt i affärerna sista veckan har fått lite lugn och ro med en kopp kaffe och morgontidningen innan övriga familjen vaknar och skytteltrafiken mellan släktingarna tar vid.

Jag hoppas att du som inte alls förberett någon jul eller sett fram emot den med en klump i magen kan finna någon slags vila och tröst. Jag önskar att du som firar juldagarna i ensamhet och som längtar efter att vardagen ska återinträda med sin anspråkslösa lunk ska finna något meningsfullt.

Jag återkommer ofta till hur viktigt det är med balans i tillvaron, och julen är nog den högtid som präglas av minst balans - i alla fall om en beaktar den sekulära tolkningen av jul, den som handlar om familjegemenskap, gåvor, pynt och mat utan inblandning av något jesusbarn. För samtidigt som många äter av dignande julbord och spenderar tusentals kronor på prylar till andra människor som redan har allt, blir vi överösta med påminnelser om de som inte har det vi har. Att pliktskyldigt ge bort en get till en familj i Afrika eller ett matpaket till ett barn i Syrien finns den gnagande känslan kvar, åtminstone i mig.

Kära läsare, jag hoppas att du bättre än jag förmår härbärgera den här känslan av obalans. Jag önskar att jag kunde tänka att julen inte behöver vara svart eller vit, att min egen trygghet kan leda till att jag kan bidra till någon annans trygghet.

Så är det jämförelsens förbannelse. Den ena fantastiska granen på Instagram efter den andra. Missförstå mig rätt, de är verkligen jättefina. Men vår verklighet är ofta så inzoomad, den del av vår tillvaro som är vacker, städad och glittrande väljer vi att lägga ut, vi zoomar in det finaste och lägger dessutom på ett förskönande filter. Och när alla medvetet eller omedvetet jämför sitt eget ofiltrade och ostädade kök med andras konstnärliga perfektion är det lätt att helt enkelt ge upp.

Kära läsare, det blev jul ändå. Även för dem av oss som inte hann med det vi hade tänkt. Även för oss som inte fick till det där med egentillverkade köttbullar i år heller.

Till oss alla, för oss alla, hur vi än har det i julhelgen, vill jag tända ett stilla brinnande ljus för hopp och för fred i världen och i våra personliga liv. Med Emmy Köhlers julsång vill jag önska läsarna en fin julhelg.

 

Nu tändas tusen juleljus

på jordens mörka rund,

och tusen, tusen stråla ock

på himlens djupblå grund.

 

Och över stad och land i kväll

går julens glada bud,

att född är Herren Jesus Krist,

vår Frälsare och Gud.

 

Du stjärna över Betlehem,

o, låt ditt milda ljus

få lysa in med hopp och frid

i varje hem och hus!

 

I varje hjärta armt och mörkt

sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus

i signad juletid!

 

 

Hiss: För mig är det julens budskap, barnet i krubban.

Diss: Det skulle väl vara vädret då!

Jag hoppas att du som stressat runt i affärerna sista veckan har fått lite lugn och ro med en kopp kaffe och morgontidningen innan övriga familjen vaknar och skytteltrafiken mellan släktingarna tar vid.

Jag hoppas att du som inte alls förberett någon jul eller sett fram emot den med en klump i magen kan finna någon slags vila och tröst. Jag önskar att du som firar juldagarna i ensamhet och som längtar efter att vardagen ska återinträda med sin anspråkslösa lunk ska finna något meningsfullt.

Jag återkommer ofta till hur viktigt det är med balans i tillvaron, och julen är nog den högtid som präglas av minst balans - i alla fall om en beaktar den sekulära tolkningen av jul, den som handlar om familjegemenskap, gåvor, pynt och mat utan inblandning av något jesusbarn. För samtidigt som många äter av dignande julbord och spenderar tusentals kronor på prylar till andra människor som redan har allt, blir vi överösta med påminnelser om de som inte har det vi har. Att pliktskyldigt ge bort en get till en familj i Afrika eller ett matpaket till ett barn i Syrien finns den gnagande känslan kvar, åtminstone i mig.

Kära läsare, jag hoppas att du bättre än jag förmår härbärgera den här känslan av obalans. Jag önskar att jag kunde tänka att julen inte behöver vara svart eller vit, att min egen trygghet kan leda till att jag kan bidra till någon annans trygghet.

Så är det jämförelsens förbannelse. Den ena fantastiska granen på Instagram efter den andra. Missförstå mig rätt, de är verkligen jättefina. Men vår verklighet är ofta så inzoomad, den del av vår tillvaro som är vacker, städad och glittrande väljer vi att lägga ut, vi zoomar in det finaste och lägger dessutom på ett förskönande filter. Och när alla medvetet eller omedvetet jämför sitt eget ofiltrade och ostädade kök med andras konstnärliga perfektion är det lätt att helt enkelt ge upp.

Kära läsare, det blev jul ändå. Även för dem av oss som inte hann med det vi hade tänkt. Även för oss som inte fick till det där med egentillverkade köttbullar i år heller.

Till oss alla, för oss alla, hur vi än har det i julhelgen, vill jag tända ett stilla brinnande ljus för hopp och för fred i världen och i våra personliga liv. Med Emmy Köhlers julsång vill jag önska läsarna en fin julhelg.

 

Nu tändas tusen juleljus

på jordens mörka rund,

och tusen, tusen stråla ock

på himlens djupblå grund.

 

Och över stad och land i kväll

går julens glada bud,

att född är Herren Jesus Krist,

vår Frälsare och Gud.

 

Du stjärna över Betlehem,

o, låt ditt milda ljus

få lysa in med hopp och frid

i varje hem och hus!

 

I varje hjärta armt och mörkt

sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus

i signad juletid!

 

 

Hiss: För mig är det julens budskap, barnet i krubban.

Diss: Det skulle väl vara vädret då!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.