30 dec 2016 04:00

30 dec 2016 04:00

Jag vill tro på Hans Rosling

KRÖNIKA

Jaha hörni, så sitter vi här igen i de skälvande sista stunderna av det gamla året. I morgon skall vi med dunder och brak och champagne (nä, snarare cava) fira att ett nytt år, 2017, breder ut sig likt en oupptäckt landsväg framför våra fötter, 365 nya obegagnade dagar som vi förhoppningsvis skall finna glädje i.

De senaste timmarna har jag suttit här framför min datorskärm och stirrat på ett tomt dokument. I och för sig passande då det kan tjäna som en symbol för det nya året, men likväl känner jag mig frustrerad. Jag kan inte förmå mig till att ta det avgörande beslutet för denna text: skall jag blicka framåt eller bakåt?

Framtiden känns lite lockande för då kan jag fabulera hej vilt utan att behöva ta hänsyn till någon form av sanningshalt. Jag kan egentligen hitta på vad som helst, som att i juni kommer en grupp arkeologer att hitta en okänd kammare i Cheopspyramiden. Och i den kammaren hittar man säkra bevis på att egyptierna hade hjälp av en rymdfarande civilisation när de byggde pyramiderna, ja inte nog med det, ett komplett rymdskepp står fortfarande där i kammaren. Med en vägbeskrivning hem till besökarna.

Visst vore det kul att fantisera utan begränsningar, men jag är rädd för att jag i så fall till sist oundvikligen skulle hamna i USA och hos Donald Trump och vilka förutsägelser jag än skulle kunna ge mig till att ljuga ihop i det fallet så är jag rädd för att verkligheten så småningom kommer att överTrumpa dem.

Nä, det är kanske året som har gått som bör få min uppmärksamhet. Vi vet ju alla att det har hänt mycket hemska saker för vi blir stoppade som korvar med hemskheterna varje kväll när vi tittar på Rapport på SVT. Det är nästan så att man inte tror att det händer något positivt alls i världen när man tittar på eländet.

Men är det så?

Nu har jag inte siffror från de senaste åren och nog sker det hemska saker i världen, med inbördeskriget i Syrien, IS hot mot... typ allt, Boko Harams härjningar i Nigeria, Nordkoreas galenskaper och annat hemskt som sker runt om i världen. Men skall man tro professor Hans Rosling (och det vill jag) så går vår värld stadigt mot att bli en allt bättre plats. Statistiken säger att det är dags att ta bort indelningen i I- respektive U-länder för det är inte så polariserat längre och många länder som vi fortfarande felaktigt kallar för U-länder är redan på väg att komma ikapp oss i väst.

Om man väljer att bara belysa alla de svåra problem som finns i världen, säger Rosling, så får man en felaktig bild av världen i stort. För den överväldigande majoriteten av världens befolkning håller långsamt på att få det bättre: De har tillgång till vaccin och sjukvård, de flesta flickor går i skolan och den materiella standarden ökar stadigt. Medias bild av världen har helt missat den stora utveckling som pågått de senaste femtio åren.

Dessa tankar ger mig en skopa glädje och framtidstro inför det nya året.

 

Hiss: Att så många vänliga själar engagerar sig för utsatta människor.

Diss: Att det ändå finns så många som lider, oftast enbart beroende på var de bor.

Jaha hörni, så sitter vi här igen i de skälvande sista stunderna av det gamla året. I morgon skall vi med dunder och brak och champagne (nä, snarare cava) fira att ett nytt år, 2017, breder ut sig likt en oupptäckt landsväg framför våra fötter, 365 nya obegagnade dagar som vi förhoppningsvis skall finna glädje i.

De senaste timmarna har jag suttit här framför min datorskärm och stirrat på ett tomt dokument. I och för sig passande då det kan tjäna som en symbol för det nya året, men likväl känner jag mig frustrerad. Jag kan inte förmå mig till att ta det avgörande beslutet för denna text: skall jag blicka framåt eller bakåt?

Framtiden känns lite lockande för då kan jag fabulera hej vilt utan att behöva ta hänsyn till någon form av sanningshalt. Jag kan egentligen hitta på vad som helst, som att i juni kommer en grupp arkeologer att hitta en okänd kammare i Cheopspyramiden. Och i den kammaren hittar man säkra bevis på att egyptierna hade hjälp av en rymdfarande civilisation när de byggde pyramiderna, ja inte nog med det, ett komplett rymdskepp står fortfarande där i kammaren. Med en vägbeskrivning hem till besökarna.

Visst vore det kul att fantisera utan begränsningar, men jag är rädd för att jag i så fall till sist oundvikligen skulle hamna i USA och hos Donald Trump och vilka förutsägelser jag än skulle kunna ge mig till att ljuga ihop i det fallet så är jag rädd för att verkligheten så småningom kommer att överTrumpa dem.

Nä, det är kanske året som har gått som bör få min uppmärksamhet. Vi vet ju alla att det har hänt mycket hemska saker för vi blir stoppade som korvar med hemskheterna varje kväll när vi tittar på Rapport på SVT. Det är nästan så att man inte tror att det händer något positivt alls i världen när man tittar på eländet.

Men är det så?

Nu har jag inte siffror från de senaste åren och nog sker det hemska saker i världen, med inbördeskriget i Syrien, IS hot mot... typ allt, Boko Harams härjningar i Nigeria, Nordkoreas galenskaper och annat hemskt som sker runt om i världen. Men skall man tro professor Hans Rosling (och det vill jag) så går vår värld stadigt mot att bli en allt bättre plats. Statistiken säger att det är dags att ta bort indelningen i I- respektive U-länder för det är inte så polariserat längre och många länder som vi fortfarande felaktigt kallar för U-länder är redan på väg att komma ikapp oss i väst.

Om man väljer att bara belysa alla de svåra problem som finns i världen, säger Rosling, så får man en felaktig bild av världen i stort. För den överväldigande majoriteten av världens befolkning håller långsamt på att få det bättre: De har tillgång till vaccin och sjukvård, de flesta flickor går i skolan och den materiella standarden ökar stadigt. Medias bild av världen har helt missat den stora utveckling som pågått de senaste femtio åren.

Dessa tankar ger mig en skopa glädje och framtidstro inför det nya året.

 

Hiss: Att så många vänliga själar engagerar sig för utsatta människor.

Diss: Att det ändå finns så många som lider, oftast enbart beroende på var de bor.

  • FLEMMING MOURITSEN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.