31 dec 2016 04:00

31 dec 2016 04:00

2016 blev faktiskt ett ganska hyfsat år

KRÖNIKA

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Så är ytterligare ett år till ända och den ena nyårskrönikan följer efter den andra som radband av recensioner, utvärderingar och tyckanden om de drygt trehundrasextio dagar som utgjorde nådens år 2016.

Det var året då Sverige förlorade titeln världens humanitära stormakt. Det var året då individualismen sopade banan med både handelsavtal och globalisering och gav oss Brexit och Donald Trump. Men det var också året då en hel del volontärer fortsatte dela ut kläder, traggla svenska ord och förklara hur Västtrafik egentligen fungerar. Civilsamhället består då staten inte förmår, det är tydligt det.

En nyårskrönika kan vara dyster, men också reflekterande positiv. Vilka val var de rätta? Vilka val kommer visa sig leder helt fel? Nyordlistan från språkrådet är en sån där nyårstradition som hjälper oss förstå vad det är vi har varit med om. Vi har levt i en filterbubbla och alltså blivit faktaresistenta. Med andra ord har vi med sociala mediers algoritmer fått mer av det vi gillar och fått mindre eller inget alls av det vi ogillar. Men har vi inte alltid varit såna? Det händer att jag läser den andra morgontidningens ledarsida för att få en aning om vad de lite mindre liberala redaktörerna har för sig, men oftast håller jag mig till det trygga och invanda.

Nästa år blir det val och det med besked. Hur många partier vi har kvar i riksdagen är en intressant fråga, liksom den huruvida Miljöpartiet kommer att straffas för sin s-vängning. Spännande blir det iallafall.

Jag hoppas att läsekretsen kan se tillbaka på ett ganska hyfsat år ändå och se fram emot ett nytt. Vad vill du lämna? Vad vill du ta med dig? Vad gav dig kraft och glädje? Att försöka acceptera det som inte kan förändras, ingjuta sig mod att förändra det en kan och förstånd att inse skillnaden - det kan vara en god minnesregel för dagar som kommer.

Ibland är det förresten bra att inte välja. Det visar sig i mellandagarna att den premiepensionsfond som gått allra bäst under året är den som brukar kallas soffpotatisfonden, det vill säga den som alla vi har som inte brytt oss om att välja premiepensionsfond. Ibland är det alltså bra att släppa taget och förlita sig på den som vet. Ibland är det bra att öva sig i att vila i andras omsorger. Ta emot och ge vidare, precis som livet borde vara. År 2016 blev som det blev. Må det vila i frid.

Slutord för detta år blir några kända rader från Alfred Tennyson i Edvard Fredins översättning:

 

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

mot rymdens norrskenssky och markens snö;

det gamla året lägger sig att dö...

Ring själaringning över land och vatten!

 

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm.

ring ut till tystnad diktens gatularm,

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

 

Ring, klocka, ring...och seklets krankhet vike;

det dagas, släktet fram i styrka går!

Ring ut, ring ut de tusen krigens år,

ring in den tusenåra fredens rike!

 

Hiss: Nya möjligheter

Diss: Går inte åren fortare och fortare nuförtiden?

 

Så är ytterligare ett år till ända och den ena nyårskrönikan följer efter den andra som radband av recensioner, utvärderingar och tyckanden om de drygt trehundrasextio dagar som utgjorde nådens år 2016.

Det var året då Sverige förlorade titeln världens humanitära stormakt. Det var året då individualismen sopade banan med både handelsavtal och globalisering och gav oss Brexit och Donald Trump. Men det var också året då en hel del volontärer fortsatte dela ut kläder, traggla svenska ord och förklara hur Västtrafik egentligen fungerar. Civilsamhället består då staten inte förmår, det är tydligt det.

En nyårskrönika kan vara dyster, men också reflekterande positiv. Vilka val var de rätta? Vilka val kommer visa sig leder helt fel? Nyordlistan från språkrådet är en sån där nyårstradition som hjälper oss förstå vad det är vi har varit med om. Vi har levt i en filterbubbla och alltså blivit faktaresistenta. Med andra ord har vi med sociala mediers algoritmer fått mer av det vi gillar och fått mindre eller inget alls av det vi ogillar. Men har vi inte alltid varit såna? Det händer att jag läser den andra morgontidningens ledarsida för att få en aning om vad de lite mindre liberala redaktörerna har för sig, men oftast håller jag mig till det trygga och invanda.

Nästa år blir det val och det med besked. Hur många partier vi har kvar i riksdagen är en intressant fråga, liksom den huruvida Miljöpartiet kommer att straffas för sin s-vängning. Spännande blir det iallafall.

Jag hoppas att läsekretsen kan se tillbaka på ett ganska hyfsat år ändå och se fram emot ett nytt. Vad vill du lämna? Vad vill du ta med dig? Vad gav dig kraft och glädje? Att försöka acceptera det som inte kan förändras, ingjuta sig mod att förändra det en kan och förstånd att inse skillnaden - det kan vara en god minnesregel för dagar som kommer.

Ibland är det förresten bra att inte välja. Det visar sig i mellandagarna att den premiepensionsfond som gått allra bäst under året är den som brukar kallas soffpotatisfonden, det vill säga den som alla vi har som inte brytt oss om att välja premiepensionsfond. Ibland är det alltså bra att släppa taget och förlita sig på den som vet. Ibland är det bra att öva sig i att vila i andras omsorger. Ta emot och ge vidare, precis som livet borde vara. År 2016 blev som det blev. Må det vila i frid.

Slutord för detta år blir några kända rader från Alfred Tennyson i Edvard Fredins översättning:

 

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

mot rymdens norrskenssky och markens snö;

det gamla året lägger sig att dö...

Ring själaringning över land och vatten!

 

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm.

ring ut till tystnad diktens gatularm,

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

 

Ring, klocka, ring...och seklets krankhet vike;

det dagas, släktet fram i styrka går!

Ring ut, ring ut de tusen krigens år,

ring in den tusenåra fredens rike!

 

Hiss: Nya möjligheter

Diss: Går inte åren fortare och fortare nuförtiden?

 

  • KARIN LÅNGSTRÖM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.