11 jan 2017 04:00

11 jan 2017 04:00

Bara ett avsnitt till… eller två, kanske tre

KRÖNIKA

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vid den här tiden på året och runt jul är det ju en hel del bra och mysiga filmer på tv. När det börjar närma sig julafton är det alltid de klassiska julfilmerna som cirkulerar på våra kanaler. Vem kan ha missat alla Ensam Hemma till exempel? Hur många gånger man än har sett dem så kan man tydligen se dem om och om igen. Och hur skönt är det inte att ligga och halvslumra under en filt i soffan med en sådan klassiker på tv. Sen kommer alla Harry Potter filmerna, jag är ju en av dem som har missat dessa succéfilmer. Varför vet jag inte. Jag tror det har och göra med att de är så långa. Antingen blir jag för rastlös eller så lyckas jag somna och missar alltid halva filmen ändå. Men eftersom alla säger att de är så otroligt bra så måste jag nog sätta mig en dag och plöja igenom dem på riktigt.

Det här med att fastna för något är ändå något jag kan göra. Jag älskar serier och följer några helt fantastiska. Jag gillar dock inte att följa dem på tv utan väntar hellre tills de finns på Play-kanalerna så jag kan se flera avsnitt efter varandra.

Jag lyckades faktiskt se första avsnittet av Svartsjön på tv och blev fast, men där fick jag ju vänta vecka efter vecka för att se fortsättningen, det fanns en viss charm med det också. Man laddade upp med mys hemma i soffan och väntade spänt på vad som skulle hända, men sedan när dagens avsnitt var slut blev man lite frustrerad och ville inget hellre än att spola fram tiden en vecka. Älskar nordiska serier. Om ni inte har sett Bron, en dansk/svensk serie så är den verkligen något jag rekommenderar. Det går inte att slita sig, bara ett litet avsnitt till tänker man varje gång sluttexterna börjar rulla. Pratade med min kompis Johanna som var rent avundsjuk på mig som inte hade sett alla avsnitt än, du har så mycket bra att vänta dig så hon och jag kan inget annat än att hålla med.

Jag som så många andra fick för ett tag sedan höra om en norsk serie som heter SKAM. Jag satt i bilen och var på väg hem när jag hade rattat in en radiokanal där hon programledaren var helt tills sig och sa att om ni inte har sett denna serie, så måste ni göra det nu! Det var ett måste.

Jag kom hem, lagade lite mat och satte mig sedan i soffan. Kanske skulle ge den där serien en chans, eftersom alla ändå pratar om den.

I introt och i de första scenerna såg jag ett gäng ungdomar som kanske var i 16-17 års ålder och det bjöds på väldigt mycket fest och stoj. Det här var nog inget för mig tänkte jag, men gav det ändå ett avsnitt, som blev två, tre, fyra, fem och, sex. Klockan var långt efter midnatt men jag ville inte sluta titta. Tvingade mig själv att stänga av för att få några timmars sömn. Dagen efter riktigt längtade jag till kvällen då jag fick följa upp med några nya avsnitt. Jag vet inte vad det är som gör att man fastnar så, men den är så otroligt bra och har väldigt mycket fina budskap. En viktig serie skulle jag vilja säga. Alla är lika mycket värda, alla får älska vem man vill, livet går upp och ner och vännerna är bland det finaste man har. Visst, den kanske givetvis inte faller alla i smaken, men för mig gjorde den verkligen det och i fredags kom äntligen den tredje säsongen ut och den plöjde jag igenom på bara en dag. Det man dock får räkna med när man sett SKAM är att man lite smått börjar slänga in några norska ord i sitt vokabulär, vissa kör hela meningar och en del tror närmare bestämt att det nu kan prata helt flytande norska. Men vad gör det, det är ju så koselig.

 

Hiss: Nordiska serier

Diss: När sista avsnittet på sista säsongen är slut

Vid den här tiden på året och runt jul är det ju en hel del bra och mysiga filmer på tv. När det börjar närma sig julafton är det alltid de klassiska julfilmerna som cirkulerar på våra kanaler. Vem kan ha missat alla Ensam Hemma till exempel? Hur många gånger man än har sett dem så kan man tydligen se dem om och om igen. Och hur skönt är det inte att ligga och halvslumra under en filt i soffan med en sådan klassiker på tv. Sen kommer alla Harry Potter filmerna, jag är ju en av dem som har missat dessa succéfilmer. Varför vet jag inte. Jag tror det har och göra med att de är så långa. Antingen blir jag för rastlös eller så lyckas jag somna och missar alltid halva filmen ändå. Men eftersom alla säger att de är så otroligt bra så måste jag nog sätta mig en dag och plöja igenom dem på riktigt.

Det här med att fastna för något är ändå något jag kan göra. Jag älskar serier och följer några helt fantastiska. Jag gillar dock inte att följa dem på tv utan väntar hellre tills de finns på Play-kanalerna så jag kan se flera avsnitt efter varandra.

Jag lyckades faktiskt se första avsnittet av Svartsjön på tv och blev fast, men där fick jag ju vänta vecka efter vecka för att se fortsättningen, det fanns en viss charm med det också. Man laddade upp med mys hemma i soffan och väntade spänt på vad som skulle hända, men sedan när dagens avsnitt var slut blev man lite frustrerad och ville inget hellre än att spola fram tiden en vecka. Älskar nordiska serier. Om ni inte har sett Bron, en dansk/svensk serie så är den verkligen något jag rekommenderar. Det går inte att slita sig, bara ett litet avsnitt till tänker man varje gång sluttexterna börjar rulla. Pratade med min kompis Johanna som var rent avundsjuk på mig som inte hade sett alla avsnitt än, du har så mycket bra att vänta dig så hon och jag kan inget annat än att hålla med.

Jag som så många andra fick för ett tag sedan höra om en norsk serie som heter SKAM. Jag satt i bilen och var på väg hem när jag hade rattat in en radiokanal där hon programledaren var helt tills sig och sa att om ni inte har sett denna serie, så måste ni göra det nu! Det var ett måste.

Jag kom hem, lagade lite mat och satte mig sedan i soffan. Kanske skulle ge den där serien en chans, eftersom alla ändå pratar om den.

I introt och i de första scenerna såg jag ett gäng ungdomar som kanske var i 16-17 års ålder och det bjöds på väldigt mycket fest och stoj. Det här var nog inget för mig tänkte jag, men gav det ändå ett avsnitt, som blev två, tre, fyra, fem och, sex. Klockan var långt efter midnatt men jag ville inte sluta titta. Tvingade mig själv att stänga av för att få några timmars sömn. Dagen efter riktigt längtade jag till kvällen då jag fick följa upp med några nya avsnitt. Jag vet inte vad det är som gör att man fastnar så, men den är så otroligt bra och har väldigt mycket fina budskap. En viktig serie skulle jag vilja säga. Alla är lika mycket värda, alla får älska vem man vill, livet går upp och ner och vännerna är bland det finaste man har. Visst, den kanske givetvis inte faller alla i smaken, men för mig gjorde den verkligen det och i fredags kom äntligen den tredje säsongen ut och den plöjde jag igenom på bara en dag. Det man dock får räkna med när man sett SKAM är att man lite smått börjar slänga in några norska ord i sitt vokabulär, vissa kör hela meningar och en del tror närmare bestämt att det nu kan prata helt flytande norska. Men vad gör det, det är ju så koselig.

 

Hiss: Nordiska serier

Diss: När sista avsnittet på sista säsongen är slut

  • JOHANNA BEIJBOM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.