12 jan 2017 04:00

12 jan 2017 09:26

Sluta snacka och börja agera

LINUS HELLMAN

Vi lever i en allt osäkrare värld och det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har försämrats. Världen har blivit oroligare och farligare och då krävs det nya svar för att värna vår nationella säkerhet. Det är uppenbart att vi behöver höja vår egen försvarsförmåga efter decennier av nedrustning. Vidare är alliansfriheten överspelad och ett medlemskap i Nato är ett naturligt steg för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Folk och försvars rikskonferens i Sälen som ägde rum i dagarna hade som vanligt fokus på de säkerhetspolitiska frågorna och det är alldeles utmärkt. Det står alldeles klart att vi behöver förbättra vår militära förmåga för att möta dagens och framtidens utmaningar och de är sannerligen inte få.

Den rödgröna regeringens bidrag har varit en ny säkerhetsstrategi där ett antal hot identifieras samt en ny försvarsberedning som ska jobba i tre år. Det är helt otillräckligt i dagens situation med ett försämrat läge i vårt närområde.

Låt oss slå fast det uppenbara. Försvaret har rustats ned av såväl socialdemokratiska regeringar som borgerliga regeringar under de senaste decennierna. Därmed kan vi lägga historieskrivningen till handlingarna om vem som har gjort vad och vems fel det är. Istället är det dags att göra vad vi kan utifrån dagens utrikes- och säkerhetspolitiska realiteter för att på bästa sätt värna våra intressen.

I vårt lilla land borde vi vara brett överens om att vi behöver ha ett starkt försvar med en egen förmåga för att slå vakt om vår nationella säkerhet. Försvaret är dock en allt för viktig fråga för att inte tas på allvar och det går inte att avstå ifrån nödvändiga försvarshöjningar. Därför är det ofrånkomligt att försvaret blir en valfråga 2018.

Allianspartierna och Sverigedemokraterna vill höja försvarsanslagen men försvarsminister Peter Hultqvist (S) har hittills avvisat partiernas förslag som överbud, önskelistor och auktioner. Det duger inte. Försvaret fick förvisso tio miljarder kronor extra fram till 2020 enligt försvarsuppgörelsen från 2015 och det var ett viktigt steg men det krävs mer.

Det behövs handlingskraft och politisk vilja. Det handlar om att prioritera. Omkring en procent av BNP går till försvaret. Vi behöver komma upp mot två procent som är Natos mål för sina medlemsländer. Det är rimligt och fullt möjligt på sikt men då har man vare sig råd med stora skattesänkningar eller stora offentliga utgiftsökningar. Notabelt är att reformutrymmet i budgeten för 2017 var 24 miljarder kronor och för 2018 räknar regeringen med ett reformutrymme på 30 miljarder kronor.

Det är tydligt att regeringen inte vill anslå några ekonomiska medel. Dels för att de tre rödgröna partierna inte är ense och dels för att regeringen tänker sig andra satsningar i sin budget för valåret 2018. Ska vi få ett försvar värt namnet krävs mer pengar och då får andra satsningar stå tillbaka.

”Sveriges fred, frihet och säkerhet ska värnas. Staten har ingen viktigare uppgift än denna”. Det slår statsminister Stefan Löfven fast. Det är kloka och bra ord men de måste nu också fyllas med innehåll. Det krävs konkret handling bortom retoriken. För att säga det uppenbara: Regeringen måste följa upp sina ord med satsningar på försvaret. Det går inte bara att snacka upp den svenska försvarsförmågan.

Sedan räcker det inte bara med nya ekonomiska tillskott. Vi behöver också fortsätta bygga säkerhet med andra och då är Nato en nyckelspelare. Alliansfriheten är överspelad. Idag är vi med och bygger fred, frihet och demokrati med andra länder inom EU. Det finns till och med en solidaritetsklausul inom EU som är inskriven i Lissabonfördraget. Även om den inte är entydig förbinder sig där medlemsländerna att inte förhålla sig passivt i händelse av ett väpnat angrepp. Men det räcker dock inte, ty endast ett medlemskap kan ge oss garantier och säkerhet om det förfärliga skulle drabba oss. Det skulle markant förbättra vår säkerhet och även bidra till ökad säkerhet i vår omvärld.

Ett svenskt medlemskap i Nato närmar sig sakta men säkert.

Folk och försvars rikskonferens i Sälen som ägde rum i dagarna hade som vanligt fokus på de säkerhetspolitiska frågorna och det är alldeles utmärkt. Det står alldeles klart att vi behöver förbättra vår militära förmåga för att möta dagens och framtidens utmaningar och de är sannerligen inte få.

Den rödgröna regeringens bidrag har varit en ny säkerhetsstrategi där ett antal hot identifieras samt en ny försvarsberedning som ska jobba i tre år. Det är helt otillräckligt i dagens situation med ett försämrat läge i vårt närområde.

Låt oss slå fast det uppenbara. Försvaret har rustats ned av såväl socialdemokratiska regeringar som borgerliga regeringar under de senaste decennierna. Därmed kan vi lägga historieskrivningen till handlingarna om vem som har gjort vad och vems fel det är. Istället är det dags att göra vad vi kan utifrån dagens utrikes- och säkerhetspolitiska realiteter för att på bästa sätt värna våra intressen.

I vårt lilla land borde vi vara brett överens om att vi behöver ha ett starkt försvar med en egen förmåga för att slå vakt om vår nationella säkerhet. Försvaret är dock en allt för viktig fråga för att inte tas på allvar och det går inte att avstå ifrån nödvändiga försvarshöjningar. Därför är det ofrånkomligt att försvaret blir en valfråga 2018.

Allianspartierna och Sverigedemokraterna vill höja försvarsanslagen men försvarsminister Peter Hultqvist (S) har hittills avvisat partiernas förslag som överbud, önskelistor och auktioner. Det duger inte. Försvaret fick förvisso tio miljarder kronor extra fram till 2020 enligt försvarsuppgörelsen från 2015 och det var ett viktigt steg men det krävs mer.

Det behövs handlingskraft och politisk vilja. Det handlar om att prioritera. Omkring en procent av BNP går till försvaret. Vi behöver komma upp mot två procent som är Natos mål för sina medlemsländer. Det är rimligt och fullt möjligt på sikt men då har man vare sig råd med stora skattesänkningar eller stora offentliga utgiftsökningar. Notabelt är att reformutrymmet i budgeten för 2017 var 24 miljarder kronor och för 2018 räknar regeringen med ett reformutrymme på 30 miljarder kronor.

Det är tydligt att regeringen inte vill anslå några ekonomiska medel. Dels för att de tre rödgröna partierna inte är ense och dels för att regeringen tänker sig andra satsningar i sin budget för valåret 2018. Ska vi få ett försvar värt namnet krävs mer pengar och då får andra satsningar stå tillbaka.

”Sveriges fred, frihet och säkerhet ska värnas. Staten har ingen viktigare uppgift än denna”. Det slår statsminister Stefan Löfven fast. Det är kloka och bra ord men de måste nu också fyllas med innehåll. Det krävs konkret handling bortom retoriken. För att säga det uppenbara: Regeringen måste följa upp sina ord med satsningar på försvaret. Det går inte bara att snacka upp den svenska försvarsförmågan.

Sedan räcker det inte bara med nya ekonomiska tillskott. Vi behöver också fortsätta bygga säkerhet med andra och då är Nato en nyckelspelare. Alliansfriheten är överspelad. Idag är vi med och bygger fred, frihet och demokrati med andra länder inom EU. Det finns till och med en solidaritetsklausul inom EU som är inskriven i Lissabonfördraget. Även om den inte är entydig förbinder sig där medlemsländerna att inte förhålla sig passivt i händelse av ett väpnat angrepp. Men det räcker dock inte, ty endast ett medlemskap kan ge oss garantier och säkerhet om det förfärliga skulle drabba oss. Det skulle markant förbättra vår säkerhet och även bidra till ökad säkerhet i vår omvärld.

Ett svenskt medlemskap i Nato närmar sig sakta men säkert.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.