25 feb 2017 04:00

25 feb 2017 04:00

Mandelmanns ser det vackra i sin närhet

KARIN LÅNGSTRÖM

Nu har de hittat nya planeter igen, sa de på radion. Inte så värst långt härifrån, bara 40 ljusår, och det skulle eventuellt kunna vara så att det finns förutsättningar för liv på de här planeterna.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det skulle kunna finnas syre och rinnande vatten. Det är spännande att veta att vi hela tiden utvidgar förståelsen av vad världen innebär - det finns alltid någon aspekt som vi ännu inte har utforskat. Nu kommer det ta ytterligare några år innan astronomerna listat ut om det finns någon atmosfär på de här nya planeterna.

Medan rymdforskarna funderar över liv på andra planeter funderar många andra på förutsättningarna för liv på vår egen lilla glob. Visst finns det många orosmoment och det verkar som att klimatansträngningarna hela tiden tar två steg fram och ett tillbaka. Utsläppsrätter och ozonlager hör ihop med vår livskvalitet och det krävs en hel del kunskap och inspiration för att vi åter ska kunna lära oss att leva i samklang med naturen, om vi nu någonsin har gjort det.

Den här tv-serien Mandelmanns gård har blivit både hyllad och hånad. Har ni inte sett den så försök gärna se den i efterhand. Stockholmsparet Gustav och Marie lever sin dröm på en gård på Österlen där de försöker förverkliga det här med att vara ekologiska och självförsörjande. Naturligtvis är det bara en liten del av allt slit på gården som vi får se, men deras glädje i det de gör och försöker åstadkomma går inte att ta miste på. Det handlar mycket om att ge både djur och växter de förutsättningar för liv som är unika för just dem. På hemsidan läser jag:

Både grisar och höns ingår i växtföljden där den ideala gången är som följer; efter grönsaksskörd på ett stycke flyttas hönsen dit där de äter skörderester och insekter, efter cirka 1-2 veckor avlöses de av grisarna som tar det som hönsen ratat, ogräs och annat grönt, och de vänder också på jorden så att till exempel kvickrot torkas ut och försvagas. Därefter harvas jorden och är redo för en ny gröda eller vintervila.

Det låter egentligen ganska självklart men är det inte. Bara att vänta in och längta efter något är ovanligt idag. Vi är vana vid att våra mänskliga behov styr. Vill vi ha sommargrönsaker som tomater och isbergssallad året om så fraktar vi tomaterna med flyg från varmare breddgrader. Att de inte är särskilt goda utan bleka och smaklösa spelar ingen roll, vi köper dem ändå och drömmer oss bort till de solmogna hemodlade tomaterna som faktiskt smakar så som Gud skapade dem. Istället skulle vi kanske ha förädlat och tagit vara på sommarens skörd och på så sätt bidra till ett bättre klimat och bättre smakupplevelser.

Det är lätt att drömma sig bort till andra solsystem och planeter när våra egna vintergator känns oändliga. Livskvalitet handlar nog om att kunna se det vackra i sin absoluta närhet. Vårfåglarnas nyvakna kvitter, knopparna på buskarna som växer lite för varje dag, tranornas stolta formationer, vårsolens strålar som försiktigt försöker värma våra ansikten. Det finns förutsättningar för liv på den här planeten också.

 

Hiss: Ljusare tider

Diss: Världspolitiken

Det skulle kunna finnas syre och rinnande vatten. Det är spännande att veta att vi hela tiden utvidgar förståelsen av vad världen innebär - det finns alltid någon aspekt som vi ännu inte har utforskat. Nu kommer det ta ytterligare några år innan astronomerna listat ut om det finns någon atmosfär på de här nya planeterna.

Medan rymdforskarna funderar över liv på andra planeter funderar många andra på förutsättningarna för liv på vår egen lilla glob. Visst finns det många orosmoment och det verkar som att klimatansträngningarna hela tiden tar två steg fram och ett tillbaka. Utsläppsrätter och ozonlager hör ihop med vår livskvalitet och det krävs en hel del kunskap och inspiration för att vi åter ska kunna lära oss att leva i samklang med naturen, om vi nu någonsin har gjort det.

Den här tv-serien Mandelmanns gård har blivit både hyllad och hånad. Har ni inte sett den så försök gärna se den i efterhand. Stockholmsparet Gustav och Marie lever sin dröm på en gård på Österlen där de försöker förverkliga det här med att vara ekologiska och självförsörjande. Naturligtvis är det bara en liten del av allt slit på gården som vi får se, men deras glädje i det de gör och försöker åstadkomma går inte att ta miste på. Det handlar mycket om att ge både djur och växter de förutsättningar för liv som är unika för just dem. På hemsidan läser jag:

Både grisar och höns ingår i växtföljden där den ideala gången är som följer; efter grönsaksskörd på ett stycke flyttas hönsen dit där de äter skörderester och insekter, efter cirka 1-2 veckor avlöses de av grisarna som tar det som hönsen ratat, ogräs och annat grönt, och de vänder också på jorden så att till exempel kvickrot torkas ut och försvagas. Därefter harvas jorden och är redo för en ny gröda eller vintervila.

Det låter egentligen ganska självklart men är det inte. Bara att vänta in och längta efter något är ovanligt idag. Vi är vana vid att våra mänskliga behov styr. Vill vi ha sommargrönsaker som tomater och isbergssallad året om så fraktar vi tomaterna med flyg från varmare breddgrader. Att de inte är särskilt goda utan bleka och smaklösa spelar ingen roll, vi köper dem ändå och drömmer oss bort till de solmogna hemodlade tomaterna som faktiskt smakar så som Gud skapade dem. Istället skulle vi kanske ha förädlat och tagit vara på sommarens skörd och på så sätt bidra till ett bättre klimat och bättre smakupplevelser.

Det är lätt att drömma sig bort till andra solsystem och planeter när våra egna vintergator känns oändliga. Livskvalitet handlar nog om att kunna se det vackra i sin absoluta närhet. Vårfåglarnas nyvakna kvitter, knopparna på buskarna som växer lite för varje dag, tranornas stolta formationer, vårsolens strålar som försiktigt försöker värma våra ansikten. Det finns förutsättningar för liv på den här planeten också.

 

Hiss: Ljusare tider

Diss: Världspolitiken

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.